Lily~James - Always and forever [SV]

AW TACK I LOVE YOU ALL!! ♥

((om det är stavfel ibland är det för att jag inte brukar läsa igenom kapitel innan jag skickar. Ska börja med det nu hehe))

Vi bryr oss inte om stavfel, bara vi får ett kapitel nu *hotfull min*

Håller med *hotfull min*

Snälla NTonks! *flynn riders smältblick*

Mugglisnamn: M.Potter
Ålder: 12
Elevhem: Gryffindor
Level: Sjätteårselev
Intressen: HP, Läsa, Teckna, Mugglis.
FavoritHP-bok: Fången från Azkaban och Fenixorden (kan inte bestämma mig)
FavoritHP-film: Fenixorden
Favoritperson i novellen: James
Favoritcitat ur novellen: Allt är bra, kan inte riktigt välja
Lite mer vad du tycker om min novell: Jag tycker den jättebra! Den är välskriven och du är bra på att uttrycka karaktärerna också. Bra beskrivningar och naturliga dialoger.
En av de bästa jag läst, och jag har läst många ska du veta.

Ånej inte blicken nu blir jag rädd :o

Hursomhelst tror jag alla vet vilket foto det är jag pratar om längre fram. Om inte så sök på Google ''Lily and James Potter'' det är den näst första tror jag.


Kapitel 21
Sorgliga nyheter
September 1978

’’Harry … Harry… du liknar precis din far, ser precis ut som han…’’
’’HUR VÅGAR DU TALA TILL HARRY?’’ vrålade Black. ’’HUR VÅGAR DU ÖVER HUVUD TAGET SE PÅ HONOM? HUR VÅGAR DU TALA OM JAMES INFÖR HONOM?’’
’’Harry’’, viskade Pettigrew och kravlade emot honom med händerna utsträcka. ’’Harry, James skulle inte ha önskat mig död. James skulle ha förstått, Harry. Han skulle ha visat mig barmhärtighet...’’

Sommaren försvann och hösten kom. Det märktes på vädret, som helatiden blev kyligare, regnigare och molnigare.
Det var inte längre läge för att sitta i trädgården och sola varje dag, utan istället ägnades dagarna åt promenader, shopping i London, sällskapsspel eller helt enkelt bara sitta inne och umgås.
Remus födelsedag närmade sig, och kvällen innan, vid middagen, diskuterades det för fullt.
-Vi måste ju ha fest, Måntand! Sa Lily. Eller iallafall en födelsedagsmiddag. Jag kan ringa dina föräldrar ikväll!
-Gör dig inte för mycket besvär, Lily, sa Remus. Och kom ihåg att ni ändå måste låsa in mig vid sjutiden, så några senare kalas kan det inte bli.
Lily tittade medlidande på honom, men han mötte inte hennes blick.
Tystnad.
-Jag bakar en tårta iallafall, sa hon efter en stund. Vi kan ha födelsedagsfika vid tretiden. Blir det bra?
-Det blir alldeles utmärkt, sa Remus tacksamt. Vi kan vara ute vid bra väder, annars är vi hos mig. Sen är det såklart middag hos mig på kvällen som vanligt.
-Okej, sa Lily. Vilken tårta vill du ha?
-Lily, du skulle få komjälte att smaka gott om du provade. Gör vad som helst, det blir säkert delikat vad du än lagar.
-Okej, sa hon och log. Tack så mycket för maten, Slingersvans. Vill du ha hjälp att duka av?
-N-nej tack det går bra, sa Peter.
-Tack Slingersvans, sa James och reste sig upp. Vi ses imorgon då? Vi kan ju ta en promenad på förmiddagen, vad tycker du Måntand? You are the boss tomorrow.
-En promenad blir jättekul, sa Remus. Ska vi säga klockan elva?
De andra nickade och James och Lily tackade än en gång så mycket för maten innan de gick iväg.


-...ja då ska han leva uti hundrade år!
-Vid Merlins skägg, vad gör ni här?
-Frukost på sängen, sa Lily och satte ner en stor bricka på Remus mage.
-Snarare inbrott, sa han och satte sig upp. Han kollade ner på brickan. Där stod en muffins med vit glasyr. På glasyren stod en liten marsipantomte som dansade, och siffran ''18'' var spritsad med grön glasyr
Jämte muffinsen stod en stor kopp av Lilys vaniljcapuccino, något som han älskade.
-Tack så jättemycket, sa han andlöst. Men hur kom ni in?
-Tror du vi bröt upp dörren och krossade glaset eller!?
Alohomora? Flampulver? Transferens? Sätten att komma in i ditt hus är många, Måntand, suckade Sirius.
-Lily bakade muffinsen igårkväll, sa James som plötsligt bytte ämne.
-Den var jättegod, sa Remus, som nyss tagit en tugga. Vad är klockan förresten?
-Hon är nio, sa Lily. Jag tror att vi kilar hem nu, men ät i lugn och ro så möts vi klockan tio som vi hade sagt.
-Okej, sa Remus och nickade. Tack så jättemycket för frukosten.
-Det var så lite så. Kommer du James?
-Grattis på födelsedagen, Måntand, sa James och reste sig upp. Vi ses om en stund.


Promenaden var som i en saga. Det var perfekt höstväder, molnigt, lite kyligt men inte för kallt, lite blåsigt så de orangea löven virvlade runt i eleganta snurrar.
De gick runt i London, på mugglargatorna, förbi Big Ben och runt i Hyde Park.
När det kom till den stora stenplatån med ett dansande par som staty bredvid, stannade James och tog tag i Lilys hand.
-Får jag lov? Log han och lade sin andra arm runt hennes midja.
Lily fnittrade då de dansade runt på marken likt paren på statyn. James snurrade runt henne och kysste henne på kinden.
Inte förrän de släppte varandra upptäckte de att Sirius stod med en kamera i högsta hugg. Fotot han tagit skrevs precis ut, han blåste av det och viftade lite med det.
-Till er son eller dotter, vad det nu blir, sa han och räckte fotot till James och Lily.
Personerna på fotot såg väldigt lyckliga ut. Det såg ut precis som i en film. Lily måste ha tänkt precis samma sak.
-Vad lyckliga vi ser ut, sa hon.
-Vi är väl lyckliga, sa James och lade sin ena arm om Lily och den andra runt sina vänner. Tänk vad bra vi har det egentligen.
-Ja, om bara Voldemort kunde gå och dra något gammalt över sig skulle allt vara perfekt, sa Sirius och de andra skrattade.
-N-någon får väl d-död på honom snart, sa Peter. Jag menar, d-det var ju typ femtio personer i Fenixorden och han är bara en person.
--Du har rätt, sa Lily. Han kan inte leva för alltid.
-Han är ju född 26, sa Remus och tänkte snabbt. Han är femtiotvå år gammal. Han lever väl i trettio år till. Fast någon lyckas antagligen döda honom innan dess.
-Det får vi väl hoppas, sa Sirius. När jag är fyrtioåtta orkar jag inte fira.
-Usch, tänk att vi alla ska bli gamla! Sa James.
-Om vi har tur, mumlade Lily.
-Vem l-lever längst då? Sa Peter.
-Lämna det åt ödet, Slingersvans, sa James.
-Och v-vad ska det betyda?
-Vet inte. Men det lät dramatiskt.

Gästerna kom vid tretiden. Remus föräldrar var inte som man hade kunnat tänka sig, han var mycket mer lik sin mor än sin far. Mrs Lupin hade axellångt hår som säkert varit svart en gång i tiden, men nu såg urblekt ut. Hon hade samma gråblåa ögon som sin son, och var en ganska kort häxa.
Mr Lupin hade gråaktigt hår, kammat i snedbena. Han var ungefär lika lång som Remus, men förutom det kunde man ha svårt att tro att de var släkt över huvud taget.
James, Sirius och Peter hade ju redan hälsat på familjen Lupin varje år på perrongen, men Lily presenterade sig artigt. Sedan var hon tvungen att återigen springa iväg och fortsätta med tårtan.
-Jag ska gå och se om Lily behöver hjälp, sa Sirius. Sätt er ner sålänge.

Några minuter senare kom han tillbaka. Han var kritvit i ansiktet och kollade
uttryckslöst på James.
-Vad är det? Sa James, som kände på sig direkt att någonting var fel.
-Tagghorn, det är bäst att du går dit, sa Sirius och satte sig ner på en stol. Hans ansikte hade fortfarande samma nyans som hans ögonvita, och han såg mycket chockad ut.
-Är hon skadad eller? Sa James oroligt och reste sig snabbt upp.
-Gå dit, upprepade Sirius utan att ge svar på James fråga.

James gick bekymrat hem till sitt och Lilys hus. Han öppnade dörren och hörde genast snyftningar från sovrummet. Han rusade upp och fann Lily gråtandes på sängen. Hon såg hemsk ut – det perfekta sminket hon lagt samma morgon fanns över lakanen, och överallt i Lilys gråtsvullna ansikte. Hennes diadem hade åkt ut och hårtestar hängde ut från den slokande hårknuten.
-Lily! Vad har hänt? Är du okej? Hur mår du?
Lily hickade och tittade upp.
-Förlåt mig, James, sa hon. Förlåt mig.


När James kom tillbaka, inte förrän fyrtiofem minuter senare, hade hans ansikte samma uttryck och färg som Sirius hade haft.
-Vad hade hänt? Sa Remus oroligt.
-Ingenting, ingenting, sa James så lätt han kunde. Hämtade ni inte tårtan? Ånej, stackare, ni har suttit här och väntat… jag går och hämtar den.
Sirus, Remus och Peter utbytte menande blickar. När James hade gått frågade Peter direkt.
-T-tramptass, vad sa hon t-till dig?
-Hon sa bara att hon hade förstört allting och svikit James, sa Sirius allvarligt.
-J-jaha och vad ska det b-betyda då?
-Kanske hade hon… nej, inte skulle Lily… började Remus men hindrade sig själv.
-Det kan inte vara det, sa Sirius och skakade på huvudet. Lily kan bara inte ha gjort det. Hursomhelst kan vi prata om det ikväll. Nu ska vi fokusera på den underbara tårtan Lily har gjort… åhh kolla!
James kom bärandes på en gigantisk våningstårta. Han satte ner den på bordet framför Remus, som tog upp det lilla kuvertet som låg på det nedersta fatet. Han öppnade och läste på det lilla kortet som föll ut.

Måntand,
Här är din tio år försenade åttaårstårta med åtta våningar du aldrig fick.
Hoppas den smakar bra.

//Lily

Remus log för sig själv och stoppade ner kortet i sin byxficka.
-Födelsedagsbarnet först, sa Sirius och räckte honom den silvriga tårtspaden.
Remus skar första biten och fikat som Lily planerat så väl var igång. Det var riktigt trevligt och vännerna kom mycket bra överens med Mr och Mrs Lupin.
-Får man fråga om framtidsplaner? Sa Mrs Lupin intresserat och tog en klunk te. Remus, du har ju en praktikplats, när börjar den nu igen?
-Imorgon, mamma, sa Remus och räckte henne tårtan.
-Åh vad roligt! Ni andra då?
-Jag och James ska börja på Aurorutbildningen i Januari, och Peter ska nog studera vidare till botare, sa Sirius.
-Det låter jättetrevligt, sa Mr Lupin.

Kvällen kom och paret Lupin åkte hem. Men när det blev dags för middag hade Lily fortfarande inte dykt upp.
-Hon ville inte, sa James. Men här är din present från oss.
Han räckte Remus en stor blå låda med rött snöre runt omkring.
-Tack, sa Remus. Men när tänker du berätta vad som har hänt?
-Det är borta, mumlade James.
-Vad?
-Det är borta. Barnet. Det är borta.

Nej :'( Jag gråter....

Awesome!
Så sorgligt, fast jag misstänkte att det skulle hända... Det är ju 78 och Harry är född 80, men ändå

Nej, nej, nej, nej Inte barnet *gråter*
Wonderful kapitel btw

Jag var definitivt inte förberedd på det, fast det lät lite konstigt när Remus bara fyllde arton, hade för mig att dom var äldre och så..