Ännu ett awesome Mugglis games

Super bra!!!

Jättebra.

har nästan läst ikapp allt och det är jättebra

Förlåt allihopa för att jag inte har skrivit något på länge. Jag har inte varit inne så mycket. Men nu kommer ett till kapitel som jag hoppas ni tycker är awesome. Just det sen måste jag bara säga att jag skrev lite fel. Det ska vara träning i 3 dagar inte en vecka. Fast det spelar ingen roll i mitt mugglis games! Nu kommer iaf det här kapitlet.

Kapitel 9.

''RING RING''!
Hela rummet blinkade och det ringde, högljutt. Klockan kunde inte vara mycket kanske runt fyra tiden. Jag förstod inte riktigt vad som hände mer än att jag skulle upp, och det snabbt. Det kanske var en brand. Fast det skulle väl huvudstaden fixa perfekt. Det skulle vara borta innan vi hann blinka. Har de hänt något med Haymitch, Petra eller Al. När jag tänkte att något kanske hade hänt Al fick jag en klump i halsen. Jag visste inte vad det var mellan oss. Vi kivades hela tiden men vi hade alltid varit tillsammans. Sen vi föddes så hade vi fått göra saker tillsammans. Och det gör att man kommer nära någon. Tid är farligt.

Då kom Al inrusande.

-Vi måste ner till källaren jag vet inte varför. Petra sa det. Ta på dig dina träningskläder. Vi ska ha dem på oss. Skynda dig!

Utan att låta mig säga något så smällde han igen dörren. Jag gjorde precis som han sa. Tog på mig en huvtröja, elastiska byxor, en t-shirt och ett par gympaskor. Bekvämt. Jag svängde allt mitt hår så det låg över högra axeln. Så som det alltid låg. När det inte hade hunnit glida tillbaks. Jag sprang ut ur rummet snabbt. Som vanligt var jag sist. Så fort Petra såg mig så började hon fösa en full och trött Haymitch medan jag och Al sprang efter. Vi ställde oss i glashissen som jag älskade. Den var fin, häftig och man såg över staden. Staden var igång trots tiden. Men alla såg ut att röra sig ner åt. Kanske skulle de åka hem med tunnelbanan efter nattens fest. Den här staden sov aldrig.

-Vi ska ner till träningscentret. sa Petra snabbt och tryckt på knappen som gick längst ner. Man kunde se hennes desperata försök att få på sig lite smink. Men hon hade nog fått lägga ner mycket tid att få upp Haymitch. Hennes smink såg iaf fult ut. Al såg väldigt trött ut med små påsar under ögonen, och förmodligen såg jag också ut så. Det var iaf så jag kände mig. Vi åkte en liten stund, fast inte så lång stund eftersom hissen var så snabb. Väl framme så gick vi genom en lång korridor fram till vår träningssal. Spelledarna satt uppe på sin balkong och tittade ner på oss. I mitten av salen stod en kvinna som såg väldigt bestämd ut. Hon hade stora muskler och stod med armarna i kors vilket fick henne att se ännu mer skrämmande ut. Alla andra tävlande stod runt henne och med en syster Good och två handledare bakom sig. Fast vi hade bara en handledare. Så om jag nu skulle vinna så skulle jag alltid få åka hit och träna en stackars flicka. Nej det ville jag inte tänka på. Vi ställde oss alla fyra på den lilla platsen som var kvar.

-Det här ska vara tv sänt. Det börjar snart.

Tv sänt? Vad var nu det här för något. Ska vi börja vår träning klockan fem på morgonen? Klockan var tydligen fem. Det var en svävande klocka i taket.

-1,2...3! kunde man höra någon räkna in.

-God morgon Panem! Det är jag som är Ruby och det är jag som ska träna dom här ungdomarna! Förutom att det inte blir någon träning i år!

Va?! Ingen träning jag hade så mycket jag behövde lära mig.

-Våra ungdomar ska helt oförberedda få visa upp något för spelledarna. En sak till. Spelet börjar ikväll! Vi vill att ni ska vara oförberedda. Era handledare kommer ni inte heller få träffa igen-om ni inte överlever förstås. Må oddsen alltid vara er gynnsamma!

-Bryt! skrek samma person som räknade in. Ruby gick ur rummet och ett par vakter tog bort alla därifrån förutom oss tävlande. Om jag var förvånad innan så var det inget mot hur det var nu. Vi skulle få hjälp av våra handledare men nu fick vi inte det. De lämnade oss att klara oss själva. Några vakter ledde oss alla ut till ett rum med lite soffor och fåtöljer. Jag såg Alexz sitta i en av tre fåtöljer som var riktade mot varandra. Jag förstod att de andra var till Luna och mig. Jag skyndade mig dit och såg att Luna gjorde det samma. Vi satte oss samtidigt som de ropade in en av de spinkiga tolvåringar från 1. Jag tyckte så synd om dem. Ingen tid att tänka heller. Jag drog mitt huvud närmare dem och de gjorde det samma.

-Hur ska vi gör? frågade jag.
-Jag tänkte kamouflera in mig mot nå...sa Alexz tills jag avbröt henne.
-På arenan det är de ända vi har tid med.
-Ingen av oss skulle överleva blodbadet. sa Luna och suckade lite lätt.
-Vem av oss är snabbast. Jag är personligen ganska snabb. sa jag.
-Jag är inte alls snabb. Luna är säkert snabbare än mig.
-Jag är en av dem snabbast i skolan. sa Luna blygt.
-Okej, då gör vi så här. Jag och Luna springer in och grabbar tag i något. Alexzz du ska komma på bästa stället för oss att springa åt. Börja springa direkt Alexz. När vi fått tag i något Luna så ska vi följa efter Alexz. Var i synhåll för oss Alexz tills vi kommer ikapp dig. Vi tar resten där.
-Okej men vilket håll ska jag springa åt. Vad vill vi ha.
-Skog. sa Luna snabbt.
-Det är det bästa alternativet. Där finns trä och vi kommer kunna hitta på saker där. fortsatte Luna.
-Jag håller helt med. Samtidigt ropade de upp den ena från distrikt 3 så vi fick skynda oss att fråga Alexz.
-Alexz vad är du bäst på? frågade jag henne.
-Jag kan kamouflera mig. Och jag kan laga mat. Eld är det viktigaste för mig. Och en kniv.

''Alexz''!

Alexz sprang iväg snabbt mot dörren.

-Konstigt att det går så snabbt. sa Luna.
-Det finns nog ett till väntrum. Jag vet inte. De kanske helt enkelt vill att man inte ska kunna kommunicera så bra.
-Eller så att man ska bli mer nervös. fyllde Luna i.
-Precis. Den andra kanske kommer in när den andra ska göra? Vi får se. Vi kommer ju dit någon gång.
- Vi kan väl lita på varandra. sa Luna frågande.
-Det är klart vi kan. Eller?
-Jo, jag vill bara ta mig hem till min familj. sa hon sorgset.
-Jag med. sa jag med en suck.
Vi satt en liten stund i tystnad tills hon blev uppropade. Jag reste mig upp samtidigt och satte mig bredvid Al som satt helt ensam.
-Hej Tonks. sa han nedstämt.
-Vad är det med dig?
-Jag kommer inte få bra betyg. sa han ledsamt.
-Du är fantastisk med kniv samt pilbåge. Det kommer gå jätte bra. Jag strök honom över ryggen.
-Nu är du överoptimistisk igen. Sen när får en från tolvan högt betyg? Vi ska vara glada om vi får femmor.
-Det är just därför vi får så dålig poäng.
-Va, varför?
-För att alla har samma inställning som du. Bara för att det inte brukar gå så bra för oss så betyder det inte att vi inte kommer få bra betyg.
-Du driver mig på nerverna visste du det?
-Jag har börjat ana det.
Vi blev båda tysta. Jag satt mest och tittade på honom. Det kunde vara den sista lugna stunden vi hade tillsammans. Men jag ville var kvar med honom. Tanken på att han långsamt skulle glida från mig var hemsk. Vi satt ännu längre innan han blev uppropade.
-Jag älskar dig. sa han tyst och snabbt och skyndade in.

Jag blev stum. Fast egentligen så var det inte oväntat vi hade alltid varit tillsammans och hur han brukade skydda mig avslöjade det. Men naiv som jag var så blev jag chockad och formöde inte att röra mig förrän jag blev uppropad. Jag gick med bestämda steg och öppnade dörren. Men där på andra sidan fanns inte vad jag förväntade mig. Färgerna fick mig att börja kisa.

---------------------------------------------------------------

Nå vad tror ni det är för ställe? Ni kommer säkert lista ut det

Jättebra skrivet

Awesome

Awesome 8D

JAG ÄLSKAR DIG OCKSÅ BALLONG

Überbra! ♥

Superbra!

Åzum