Nicole Smith

Yey

När tror du isåfall?

Hon kanske inte kommer att logga in idag. Hon åker tåg just nu, men hon kanske kommer att skriva på den på tåget.

Jippi!!

Bra! Mer.

Hon är nog snart framme.

jippi

Hurra

Jag ska säga till henne att skriva mer. Jag vill ha kapitlet i morgon!

Kapitel 23

”Ge mig det jag vill ha så låter jag dig komma undan lindrigare.”
”Aldrig!”
”Jag hade hoppats på att jag skulle slippa göra så här.” Han höjde sin trollstav. ”Crucio.” Mannen sjönk ner på knä och skrek av smärta. Trollstaven sänktes.
”Du kan tortera mig hur mycket du vill, jag kommer ändå inte berätta vart den är”, sa mannen andfått. Trollstaven höjdes igen och mannen skrek av smärta.

Nicole satte sig upp i sängen. Hon var kallsvettig och andades fort. Hon hade drömt om honom. Om Voldemort, men vem var det han hade torterat? Hon försökte memorera hur han hade sett ut i drömmen. Han såg bekant ut, men hon kunde inte placera honom. Hon la sig ner igen och blundade. Hon slog upp ögonen igen när Pansy gav ifrån sig en hög snarkning. Hon suckade och satte sig upp igen. Hon var inte speciellt trött så hon bestämde sig för att gå upp och se efter hur mycket klockan var. Hon svepte sin morgonrock runt sig och tassade försiktigt ut ur rummet. Det var alldeles tyst i korridoren så hon chansade på att det var väldigt tidigt, eller kanske natt fortfarande. Hon smög in i uppehållsrummet och såg på klockan. Kvart över sex. Hon suckade och sjönk ner i soffan.

”Nicole”, sa en röst. Hon kände att någon petade på hennes arm och slog upp ögonen. ”God morgon.” Hon såg rakt in i Dracos gråa ögon.
”God morgon”, svarade hon och kvävde en gäspning. ”Vad gör du uppe så här tidigt?” Hon satte sig upp och sträckte på sig.
”Tidigt?” sa han frågande. ”Klockan är halv tio.” Hon höjde ögonbrynen mot honom.
”Halv tio?” sa hon förvånat. ”Skämtar du med mig?” Han skakade på huvudet.
”De andra har redan gått till frukosten”, sa han. ”Jag tänkte vara snäll och vänta på dig, men du vaknade aldrig.” Hon gäspade. ”Varför sov du här ute egentligen?”
”Pansy snarkade”, svarade hon snabbt. Han skrattade lite. ”Men jag vaknade av att jag drömde en väldigt konstig dröm.” Han såg frågande på henne.
”Vad då för dröm?” frågade han.
”Äh, inget speciellt”, svarade hon. Hon ville inte säga vad hon hade drömt för hon trodde att han säkert skulle tycka att hon var helskum då.
”Säkert?” frågade han försiktigt. Hon nickade.
”Jag är hungrig”, sa hon och reste sig upp. ”Jag ska bara gå och ta på mig andra kläder så kan vi gå ner och äta.” Hon reste sig upp och gick iväg mot sovsalarna.

”Är du nervös inför tävlingen mot Cormac?” frågade Draco medan de gick igenom fängelsehålorna mot trappan.
”Nja, inte speciellt”, svarade Nicole. ”Jag vet ju inte ens vad tävlingen kommer att gå ut på.”
”Jag såg att du polerade kvasten igår”, sa han.
”Ja, jag tyckte att den behövde det”, svarade hon. ”Jag hade inte gjort det sen i höstas.”
”Så du polerade den för att imponera på Cormac?” frågade han och flinade åt henne.
”Nej, jag polerade den för att den såg hemsk ut”, svarade hon och började gå uppför trappan.
”Snack, du tycker att Cormac ser bra ut”, sa han retsamt.
”Ja, han ser väl helt okej ut, men lite för mycket bortskämdunge-stil”, svarade hon. ”Men jag gillar honom inte.” Han såg fundersamt på henne.
”Jag tror dig inte”, svarade han bestämt.
”Vad då tror mig inte?” frågade hon.
”Jag tror att du är en tjej som lätt dras till de mer självsäkra, snobbiga killarna”, fortsatte han. ”Det var därför du var tillsammans med Blaise.”
”Tro vad du vill, men du har fel”, svarade hon bestämt och gick mot matsalen. Det var nästan tomt på folk i entrén, men det var ett väldans tjatter från matsalen. Många hade troligen valt att sova ut eftersom det var söndag. ”Men i alla fall, kommer du och tittar när vi tävlar?” Hon fick inget svar. Hon vände sig om och såg att han hade stannat och såg plötsligt väldigt rädd ut. Han hade blicken fäst på rakt framför sig. Hon rörde handen upp och ner framför hans ögon, men han rörde inte en min. Istället snodde han snabbt runt och gick med snabba steg ut ur salen. Hon vände sig mot andra hållet och såg att Harry gick rakt mot henne för att följa efter honom. Utan att tänka så vände hon sig om och sprang efter Draco. Han var redan på väg upp för trappan.
”Draco!” ropade hon efter honom och lyckades till slut ta tag i hans arm. Han skakade bort henne samtidigt som han fortsatte att gå. ”Vad är det som händer?” Han svarade inte utan lossade bara på slipsen och knäppte upp den översta knappen i skjortan. Han svängde in i en korridor och Nicole tyckte att han nästan såg gråtfärdig ut. Hon behövde nästan springa för att hänga med i hans takt. Hon vände sig om och såg att Harry gick efter dem, dock så var han ganska långt bakom dem. Draco sköt upp en dörr till höger om sig och gick in. Nicole var snabbt efter honom. Han gick fram till ett av handfaten och vred på kranen. Han ställde sig framåtlutad över det, skvätte upp vatten i ansiktet och brast sedan ut i gråt. Nicole gick fram mot honom och la en hand på hans axel.
”Låt mig vara”, sa han och torkade bort en tår som rann nerför kinden.
”Glöm det”, svarade hon och strök bort hans hår från ansiktet. ”Jag vill veta vad som händer.” Draco såg sig i spegeln.
”Jag kan inte berätta”, svarade han och blev plötsligt kritvit i ansiktet.
”Jag vet att det var du, Malfoy”, sa plötsligt en röst bakom dem. Båda två snodde runt och såg Harry i dörröppningen.
”Vad då gjort?” frågade Nicole och såg på Draco. Han hade dragit sin trollstav och kastade en trollformel mot Harry. Han kastade sig åt sidan. ”Draco!” ropade hon när han började kasta fler trollformler mot honom. Harry var inte sen på att kasta tillbaka. Nicole drog sin trollstav och var beredd på att försvara sig om det skulle komma någon flygandes mot henne. Draco och Harry försvann bakom toalettbåsen. Hon hörde hur toalettsitsar krossades. Golvet hade nästan blivit helt översvämmat av vatten från trasiga rör. Draco dök plötsligt upp bredvid henne och kastade en trollformel under båsen mot Harry. Den missade.
”Sectumsempra!” skrek Harry och en mörkgrön stråle kom flygandes mot Draco. Han föll till golvet och det började sippra ut blod från flera ställen av kroppen. Han grät. Nicole slängde sig ner på golvet bredvid honom och la sin hand på hans mage. Harry kom gåendes från båsen mot dem.
”Vad har du gjort?” sa Nicole förtvivlat och reste sig upp. ”Hur kan du göra så här mot någon?”
”Jag...”, svarade han men hejdade sig när professor Snape kom in i rummet. Han såg på Harry och sedan på Nicole innan han satte sig på knä bredvid Draco. Harry gick snabbt ut ur rummet.
”Fegis!” skrek Nicole efter honom och vände sig sedan mot Snape som hade höjt sin trollstav över honom. Han mumlade några ord, vilket nästan lät som en sång och blodet som hade runnit ut ur Draco flöt tillbaka in igen.

Nicole strök ovansidan av Dracos hand. Han låg i en av sängarna i sjukhusflygeln. Hon hade suttit där i flera timmar nu för att vänta på att han skulle vakna. Dörren öppnades plötsligt och Blaise, Tom, Zach och Daniel kom in i salen.
”Hur är det med honom?” frågade Tom och satte sig ner på en stol bredvid Nicole.
”Han kommer att klara sig, några små ärr bara”, svarade hon utan att släppa blicken från Dracos tillsynes livlösa ansikte.
”Vad blek han ser ut”, sa Zach plötsligt. Daniel armbågade honom i magen. ”Vad?”
”Han kunde ha dött”, svarade Daniel irriterat.
”Hur mycket är klockan?” frågade hon Tom.
”Kvart i två”, svarade han. Hon ryckte till.
”Då är det ju bara en kvart kvar innan tävlingen”, sa hon stressat. ”Jag har inte ätit något på hela dagen, jag måste byta om, springa ner till quidditchplanen och hinna äta något på en kvart.”
”Du kan ju alltid säga till Cormac att ni får skjuta upp tävlingen”, sa Blaise.
”Då kommer han tro att jag inte vågar, men jag antar att jag borde göra det”, svarade hon och suckade. ”Men jag vill inte lämna Draco, ifall att han vaknar.”
”Vi hämtar dig om han vaknar”, sa Tom och log mot henne. ”Spring ner till quidditchplanen och prata med Cormac.” Hon nickade, släppte Dracos hand och reste sig upp.