The mugglis games nummer jag vet inte vad... [SV]

Åh vad bra ^^

jag ska försöka fixa ett kapitel till idag, eftersom jag ändå inte har så mkt läxor
Nu ska vi se... Två pakter... en med två pers som gått ihop för att de gillar spelen, och för att dela på skadeglädje. En med tre pers som gått ihop för att de inte gillar spelen, och för att dela sorg x) Det här kan bli en aning udda tror jag... XD
(men nu får väl ändå ni karriärister ta och ge er med den där tortyren? Jag gillar inte att behöva tortera karaktärer! Ni kan väl åtminstone mörda dem snabbt om ni nu nödvändigtvis måste, istället för att plåga dem och ge mig skulden? x) (ja, jag är skum))

*skriver så att hon kan lägga upp nästa kap som jag vet kommer nu! *

Dag 7

Det är tidigt på morgonen och Lucy och Rose sitter vaken. Hon har sett till att lägga beslag på alla de kortaste vaktpassen eftersom hon är ledaren i pakten, men eftersom de bara är två så måste hon också sitta vaken ensam ibland. Sanna1324567 ligger i en sovsäck från hornet intill elden och sover. Hon vet att jag har företräde om vi båda har en chans till vinsten, tänker Lucy och Rose. Lika bra att få det gjort redan nu. Hon slipper vara rädd för det i förväg, en karriärist har ändå den fördelen. Och Lucy och Rose vet att hon kan klara det här på egen hand. De andra deltagarna är knappt med längre, alla tre har förlorat sina kamrater tack vare henne. Ingen av dem är stark nog även om hon är ensam.
Lucy och Rose letar upp en kniv i högen med grejer, som hon höjer högt i luften. Hon sänker den mot sanna1324567s hjärta, och kanonskottet hörs. Lucy och Rose är ensam och måste klara sig själv nu, det vet hon. Men hon tycker ändå att en spelare mindre är och förblir en spelare mindre.

EMELESEL har nyligen vaknat. Hon har bara sovit några timmar under natten, eftersom hon hade första vakten, men nu har AlexZz tagit över den ett tag. Celest Gaunt sover fortfarande i en lövhög. Fåglarna kvittrar och solen håller på att gå upp. EMELESEL går och sätter sig hos AlexZz.
”Är du redan vaken?” frågar AlexZz häpet. ”Du som var vaken så länge inatt.”
”Nej då, jag sover som en stock” svarar EMELESEL ironiskt, och AlexZz skrattar. Båda har börjat se små saker även inne i arenan som man kan vara glad åt allt oftare. Om det beror på att de varit där i nästan en vecka, att de har blivit så bra vänner eller att de helt enkelt inte orkar vara så förtvivlade hela dygnet runt, det är det ingen som riktigt vet. Men det är åtminstone skönt att kunna skratta igen.

Efter en stund vaknar Celest Gaunt också. Hon sträcker på sig och gäspar. Hon känner sig faktiskt ganska mycket bättre idag, även om alla minnen fortfarande gnager på insidan. De kommer nog aldrig riktigt försvinna.
”Godmorgon” gäspar hon, och kryper fram från lövhögen. Hon gick runt säkert en timme kvällen före, precis innan hon gick och la sig, och plockade löv för att kunna hålla värmen. Hon var faktiskt ganska stolt över idén, för även om hon var helt täckt av löv som fastnat i kläderna så fryser hon åtminstone inte.
Hon går också fram och sätter sig med de andra, och EMELESEL plockar ur några löv ur håret på henne.
”Hur är det?” frågar AlexZz. De har inte dragit något om vad som hänt innan, eftersom Celest Gaunt verkade må så dåligt, men tids nog så måste de ju fråga.
”Bättre” får hon till svar.
”Det hade hänt något, eller hur?” frågar EMELESEL försiktigt. Det måste det ju ha gjort, för det här är en helt annan Celest Gaunt än den de såg på träningscentret. Det var en flicka som gärna skulle mörda, en som ville försöka vinna. Inte lika framåt som karriäristerna kanske, men ändå. Inte alls en flicka som man kunde föreställa sig gråta på arenan, inte alls.
”Ja... Det är så många” börjar Celest Gaunt. Hon börjar räkna upp de hon mördat, eller som hon tydligt minns morden av. Twix, Corriiz, avifors, hennes syster... Hon vet inte om hon vill dra upp Victoire Weasly också, men hon kommer ju inte komma undan det. Och mycket riktigt så frågar AlexZz om det så snart hon är färdig.
”Din bundsförvant då? Vem var det nu igen?”
AlexZz minns att det var en tjej som alltid var med Celest Gaunt i träningscentret, och de verkade vara den perfekta pakten ihop.
”Ja... Victoire Weasly” säger Celest Gaunt tyst. Hon har fortfarande inte tagit in sanningen helt, och det stockar sig i halsen när hon uttalar namnet. Hon sväljer hårt, och försöker berätta så gott det går.
”Det var karriäristerna. Hon var i deras läger för att få tag i lite mat, och jag skulle vara redo att hjälpa till om det behövdes. De kom tillbaka, och hon hade inte en chans. Enda vägen hon hade kunnat fly hade jag ju tekniskt sett blockerat, eftersom hon aldrig skulle riskera mitt liv för att rädda sitt eget. Dessutom skulle de garanterat fått oss båda i så fall. Jag försökte verkligen hjälpa till, men det gick inte. Har ni någon gång varit i den situationen? Jag är hur säker som helst på knivkast i vanliga fall, men när ens bästa väns liv hänger på det, då kan man inte. Det gick inte, jag missade med alla knivar som fanns, och vad kunde man göra? Det var ren tur att hon inte blev träffad istället. Och vad mer kunde jag göra? Det är mitt fel att hon är död! Jag hade lovat att ingripa om hon behövde hjälp ju! De torterade henne, och det är mitt fel! Mitt fel!”
Det sista nästan skriker hon ut, det måste höras över nästan hela arenan. Rösten sviker henne, och hon brister i gråt igen, mot EMELESELs axel den här gången. Varför fanns den här förbannade arenan för? Hon hatade alla som tittade på det, hon hatade presidenten som beordrat att de skulle dö för hans nöjes skull och hon hatade Luna.Lovegood, som njöt av att plåga dem och se dem mördas!

Så snart Celest Gaunt hämtat sig så plockar hon fram knivarna och visar. De börjar bli hungriga alla tre, så hon kan lika gärna försöka jaga.
På kvällen så sitter de alla tre runt brasan och grillar varsin bit rådjur. Det där rådjuret som Celest Gaunt hade spetsat skulle kunna räcka i flera veckor, men så länge kan nog inte spelen pågå. Medan de äter spelas mugglislåten, och de ser ett ansikte. sanna1324567 från distrikt 7.
”Var inte hon karriärist?” frågar EMELESEL nyfiket.
”Jo, det var hon” svarar AlexZz. ”Och de var bara två innan, vad jag vet, så nu är väl bara en av dem kvar.”
”Ja” säger Celest Gaunt. ”Lucy och Rose, det verkar vara hon som är högsta hönset där. Åtminstone verkade det så alla de gånger jag spionerat på deras läger med...” Hon tystnar tvärt. Hon vill inte ta upp det där ännu en gång. Inte nu när de kommer så bra överens och har börjat kunna prata om vanliga saker.
”Ledaren?” frågar AlexZz. ”Då är det förståeligt varför hon mördade sin bundsförvant. Och det är ett solklart plus för oss att hon är ensam.”
”Så klart” inflikar EMELESEL. ”Och hon är nog inte van att behöva sova hela natten själv heller, om hon är karriärist. Det här kan nog vara riktigt bra.”
”Det kanske är bäst att börja se det här från den sida det är menat igen” säger Celest Gaunt slugt. EMELESEL ryser till lite, det är den här sidan hon hela tiden varit rädd för att se. Celest Gaunt fortsätter prata.
”Så det så här” säger hon. ”Lucy och Rose är ensam. Ingen hjälper henne. Vi skulle ju kunna försöka hålla oss undan, men hon kommer ändå hitta oss i så fall. Det kanske inte känns helt rätt alltid, men vi kan väl inte låta spelen vinnas av en karriärist? Inte nu när vi har chansen att vända på det.”
Hon väntar en stund, för att se vad det hon sagt får för reaktioner.
Efter en stund bestämmer sig EMELESEL.
”Okej, jag är med. Hon dödade HannaPanna, så vad som helst för att hämnas.”
”Jag är också med” konstaterar AlexZz. ”Vad är planen?”
”Ni ska få se imorgon” säger Celest Gaunt glatt. Hon är glad att de andra är med på det. ”Nu tycker jag vi borde se till att få lite sömn först. Jag tar första vakten.”

AWESOME!

Amazing! ♥

Awesome!

Haha! xD
Gillar att det här kapitlet typ bara var i rött och blått^^

Tack alla som kommenterat! ♥


Vad annat kunde jag ha gjort? Det är inga andra kvar ju

Hehe... Ja, förstås^^