Framtiden är här

"Ja men självklart" sa Zero och log svagt och såg sen i lägenheten och suckade när Steve stod där.
"Vad vill du nu då?" frågade han

Jag gömde mig bakom Zero och undrade om Uno ens levde. Då hörde jag Uno. Katten jamade.

Zero såg på Steve
"Är det inte uppenbart? jag vill ha Nayne" sa Steve
"Jag trodde vi redan hade gått igenom det här, du får henne inte" sa Zero och såg kallt på honom

Jag rös till vid tanken av att Steve ville ha mig.

"Du har inte förstått att jag styr staden" sa Steve och Zero himlade med ögonen
"Du har inte förståt att människor har egen vilja och att jag faktiskt kan döda dig med en gång" sa Zero bestämt

"Uno" Viskade jag och jag hörde Uno som jamade. Varför kom hon inte?

Zero hade inte tid att hjälpa Nayne han hade fullt upp med att ha ögonen på Steve
"Nayne du bestämmer vad vi gör med honom"

Mina ögon spärrades upp. Vad skulle jag säga...
"Vart är Uno Steve?" Då såg jag Uno. Hon var i en bur. Steve flinade.
"Jag hade ändå tänkt att gå" Han gick mot balkongen.

Zero såg på Steve
"Onej, du går ingen stans förens du har lovat att lämna Nayne ifred" sa han och stoppade Steve

Steve flinade. Han hade gått ut på balkongen. Då fattade jag vad som skulle hända. Han försvann ur huset och jag hörde pipet. En bomb. Jag flög över Uno's bur för att skydda honom mot bomben som nog skulle kommma och explodera när som helst.