Vilien på Hogwarts!^•^

*Har duschat*
Jag gör lite läxor men ska skriva Georges liv och sen kommer (kanske) mitt kapitel!
Det kommer efter en fest jag ska gå på (tror jag om jag inte blir klar snabbare)

Har du gått på festen ännu???

~ Remus ~

Igår kväll var perfekt, jag och Cass dansade, åt festmiddagen, drack bål och jaa.. Gjorde allt tillsammans! Helt perfekt. Fast när jag kom upp till dörren utanför killarnas sovsal och kände på den trodde jag först att jag hade tagit fel dörr, den var låst, och inte på vanligt sätt för då skulle jag få upp den med Alohomora. Sen hörde jag ett snyftande från en röst som jag skulle kunna urskilja till och med i sömnen, jo just honom, Jake. Det var Jake som ALDRIG grät, inte ens på sin farfars begravning, och de var varandras bästa vänner på den tiden, Jasper, jag och Jake åkte ALLTID till deras farfar när vi var små, vi hade känt varandra hela livet, och enda gången jag sett Jake gråta, var när hans förra flickvän gjorde slut med honom.

” Jake?” Frågade jag försiktigt och knackade lätt på dörren. Inget svar, det måste ha varit Kitty.
” Jake? Vill du prata om det?” Frågade jag.
” Nej.” Kom det snabbt och kort från dörren.
” Säkert? Är du okey Jake? Du kan prata med mig.” Försökte jag men det kom inget svar så jag gick nerför trappan och ut i sällskapsrummet, där jag hittade Cassie precis i samma ställning som när jag lämnade henne, vi hade bytt om till mjukiskläder och suttit där, pratandes med varandra. Sen efter ett tag blev jag trött men Cassie satt kvar och läste.

” Hey, va gör du här Ree?” Frågade hon och använde mitt nya smaknamn.
” Jag kommer inte in.” Svarade jag lågt och irriterat.
” Har du testat Alhomora?” Frågade hon igen.
” Jaaa, så dum är jag faktiskt inte.” Svarade jag och satte mig ner bredvid hennes fötter på soffan.
” Kanske du är.” Svarade hon skämtandes och kysste mig på kinden.
” Haha. Va rolig man kan vara.” Svarade jag ironiskt men log ändå, Cass hade den inverkan på mig, jag log hela tiden nu mera.
” Ja faktiskt, men du? Var ska du sova om du inte kommer in?” Frågade hon bekymmersamt.
” Här, tror jag?” Undrade jag.
” Lycka till.” Sa hon och kramade om mig. ” Jag går och lägger mig nu, Remus.” Fortsatte hon och gick fast i trappan så vände hon sig om och kastade en slängkyss åt mig och log så där guligt. Hon var så söt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Nix den kommer senare!

Bra!!!
Min tur, va?

Japp ;3

Här är mitt kapitel!


~Cassie~

När Sheldon tagit med sig Kitty ut ur stora salen hade jag först försökt följa efter. Men Reamus hade hindrat mig. Han hade sagt att Kitty fick sköta det skälv. Som det nu var visste jag inte vart Kitty var. Först hade jag trott att hon skulle vara i so salen men när jag kommit dit hade hon inte varit där.
Nu satt jag på hennes säng och funderade.
Vart kunde hon vara?
Sheldon hade tagit henne med sig ut i korridoren så om hon inte var här var hon troligtvis någonstans runt stora salen, tänkte jag.
Jag reste mig upp och sprang ner för trappan. När jag kom ner tittade Ree frågande på mig.
- Vad gör du här? Skulle inte du gå och lägga dig?
Han satt i soffan framför brasan med en bok i handen. Jag orkade nästan inte förklara.
- Ähh, jag ska...ut och leta efter Kitty.
- Var hon inte i er sovsal?
Jag skakade på huvudet.
- Men du, behöver du verkligen leta efter henne? Hon har inte varit borta länge!
Jag tvekade i några sekunder och tittade in i Reamus bruna vackra ögon.
- Jag känner på mig att något har hänt...
Det var väldigt svårt att förklara.
- Okej, sa han.
- Sheldon, du vet. Man vet aldrig...
Jag började snabbt gå mot utgången igen.
- Jag följer med dig!
Reamus reste sig upp och tog min hand. Jag tryckte den hårt och log. Så öppnade han porträttet och vi klev ut i den mörka korridoren.

- Shhh!
Jag la min hand för munnen på honom. Han skakade bort den.
- Vadå? frågade han viskande.
- Jag hör någonting! Viskade jag tillbaka.
Jag hörde röster. Två stycken, kanske Kitty och Sheldon. Att Reamus inte hörde dem var ingen överraskning. Jag var halvt vilie och hade bättre hörsel än vanliga människor.
Vi smög närmare rösterna. Nu var jag helt säker.
- Det är Kitty och Sheldon!
Reamus tystnade genast.
- Snälla...kved Kitty.
Sheldon skrattade.
- Vadå? Vill du hjälpa mig nu, eller?
Det var tyst. Jag antog att Kitty antingen nickade eller skakade på huvudet.
- Du har alltså inte ändrat dig? Säker? det var Sheldons sträva röst.
- Ja, jag vill inte göra något sånt mot...personen son Kitty nämnde hörde jag inte för just då sa Reamus: Vad säger de?
Jag rynkade iriterat ögonbrynen.
- Bara tyst! Okej?
Jag fortsatte Att lyssna.
- Fattar du inte vad jag gör med HENNE och din brorsa om du inte gör det?!
Jag hörde ett litet pip ifrån Kitty.
- Då så, här är flaskan. imorgon, okej?
Deras steg närmade sig.
- Ree, kom! Jag drog med honom in i ett städskåp.
- Vad sa de? Jag rynkade pannan.
- Jag vet inte. Jag förståd ingenting!
Han skakade på huvudet.
- Okej, då går vi tillbaka.



Jag tänkte att Sheldon crucioar HENNE och Kittys brorsa om Kitty inte gör som han säger!

VARNING!

BEROENDE FRAMKALLANDE!

AlexZz tur :3

Hihi!

Min profilbild är Cassie.