~~Hedviggs liv~~

BRAAA!!!

Suuuuuuper!!!!!!

Jättebra, är det deras 5:te år?

JÄTTEBRA

Japp, tack till alla

Kapitel 64
VARFÖR?

Jag och Carolle satt ensamma i kupén, det gick flera minuter och tåget började gå.
-C-carolle du tror väll inte att....att hon missat tåget? Frågade jag.
-Jag vet inte, det låter inte som Joanne, svarade Carolle.
Tyst nickade jag och lade mig platt över hela ''kupé-stolen.''
-Du Hedwig, vill du se min chokladgrode-kort samling? Frågade Carolle efter flera pinsamma minuter av tystnad.
Jag nickade och satte mig bredvid henne.
Carolle öppnade sin koffert och drog fram en ask av koppar.
-Här, sa hon och räckte mig den.
Lite trött öppnade jag locket och en massa av kort låg i prydlig ordning i den.
-Å! Vad häftigt! Sa jag och tog fram ett slumpmässigt kort.
Det var Dumbledore.
Jag nickade och verkade intresserad, men i verkligheten var jag orolig för Joanne, vart var hon.

Det knackades på glaset i våran kupé.
Ivrigt reste jag mig upp i hopp om att jag skulle möta Joanne på andra sidan, men istället var det den mulliga damen med vagnen.
-Någonting från vagnen? Frågade hon.
Carolle skakade dystert på huvudet, men jag ville ha tre lackrits-stångar.
Jag satt och knaprade oroligt på dem. var kunde Joanne vara?
Bestämt reste jag mig upp och sa ett ord till Carolle:
-Joanne,
Sedan gick jag ut ur kupén och tittade mig omkring.
-Hmm, tänkte jag högt.
Jag bestämde mig för att gå till vänster.
Där var en kupé som inte var för vanliga elever, alltså prefekter!
Surt slet jag upp dörren och mycket riktigt var Joanne där, men hon var inte ensam utan det var en pojke med blont bakåt slickat hår som såg ut som om han ägde världen, Granger och Weasley.
Alla tittade nyfiket upp på mig.
-Ehhm, Joanne, viskade jag skamset.
Joanne reste sig upp och verkade också vara generad.
-Kom, sa jag och drog ut henne.
-Joanne! Varför sa du inte att du var prefekt! Frästa jag.
Joanne tittade på marken.
-Jo, jag hade aldrig tid att berätta det, svarade Carolle efter lite tid.
Ilsket nickade jag och försökte få henne att följa med henne, hon stod kvar.
-Hedwig, jag måste stanna kvar i prefekt-vagnen, sa Joanne och precis då öppnades dörren, det var Granger. Det synes tydligt att hon hört namnet, men till och med hon visste att jag ''hette'' Cho.
Joanne gick snabbt in i vagnen och tvingade in Granger också.
Lättat gick jag till min och Carolles kupé.
-Hej, vet du vart hon är? Frågade Carolle så fort jag kom in.
-Ja, gissa vem som blivit prefekt? Sa jag surt och satte mig på ''kupé-stolen.''
Carolle suckade.
Glas-dörren öppnades och en röst hördes.
-Harry! En prefekt kallade just Cho Chang Hedwig! Som din uggla!
Dörren öppnades och Granger stod där.
När hon insåg att det var fel kupé sprang hon djupt skamsen ut ur kupén.
-Ett nytt problem, suckade Carolle och tog fram en bok för att läsa...

Superbra

Tack

Suuuuuuper duper bra!!!!!!

Tack, så mycket!!!

Braaaaa!!