Varför sa du inget Tramptass? [sv]

Jippie! Glad att det åtminstone finns någon annan som gillar det! Annars skulle jag känna mig ensam, typ...

nej du är nog inte ensam jag tkr de är söta ihop så jag tänkte försöka skriva en och nu vet jag hur den ska sluta

Varför får jag en kännsla av att det inte kommer sluta bra?

haha xD för att du känner mig

ja det är nog drf jag får sluta läsa din FF om de bara ska sluta hemskt xD

o du körde på House med :p
haha du kan inte sluta läsa för det är som en drog för dig xD
jag bestämde mig för att skriva fler kapitel o då är det några saker ni behöver veta!
1)Ett jag bestämde mig för att lägga den paralellt med Voldemorts dotter. ni måste inte läsa den men det hjälper!
2)jag började under tredje boken och allt kommer inte gå till som under boken
3) jag skriver ur bådas vinkel
4) jag skriver så ofta jag kan
5) jag vill jätta gärna ha komentarer på vad som är bra o dåligt

Kapitel 2: fjorton år senare

Det hade gått fjorton år sedan den kvällen och Lupin satt på sitt kontor på Hogwarts och läste om Sirius flykt. Han hade inte sätt animagusen sedan han greps för mordet på tre av hans bästa vänner. Lupin förstod fortfarande inte hur Sirius kunde. Han förstod inte hur han kunde ha gått över på du-vet-vems sida. Lupin mindes fortfarande deras korta men lyckliga förhållande. De hade bara fått några månader tillsammans men de hade varit underbara. Och de hade varit lyckliga, i alla fall Lupin. Men nu undrade han om Sirius redan då stod på den mörka sidan? Han la ifrån sig tidningen, det var för smärtsamt att tänka på det. Han saknade Lily och James, ja till och med Peter. Han hade svårt att förstå vad som händer, vad som gick fel? Vad fick Sirius att förråda dem? Lupin visste inte och nu verkade det som om Sirius var på väg till Hogwarts för att ta hand om Harry. Att han redan hade kommit in på skolan var illa nog. Och med tanke på att den tjocka damen hade blivit uppriven betydde det att han var förklädd som hund. Ingen visste om deras animagus former, och Lupin kunde inte med att avslöja dem. Även om han visste att han borde. Han hade slutat tro på kärlek när Sirius hade försvunnit. Lupin kunde fortfarande känna värme när han tänkte på sin svarthårige vän. Han visste att det var fel av honom att älska en mördare men han kunde inte rå för det. Lupin föste bort tankarna och började rätta några uppgifter. Men han kunde inte koncentrera sig. Han gav upp och reste sig upp. Lupin blickade ut över området från sitt fönster när han avbröts av en knackning.
”Kom in” ropade han och en svartklädd man kom in. Lupin mötte Severus hatiska blick och Remus kunde inte klandra honom. Han visste att han förtjänade dem med tanke på hur de betett sig mot honom under deras skoltid. Severus ställde motvilligt ner elixiret på skrivbordet
”Tack” sa Remus i vad han uppfattade som ett vänligt tonläge. Snape såg likgiltigt på honom, men gav tillslut den andra mannen en kort nickning och gick sedan ut ur rummet. Han har sannerligen förändrats. Det kanske har med Cara att göra. Tänkte Lupin och log. Han hade fortfarande svårt att se Snorgärsen som gudfar och än mindre Cara dotter till mörkrets herre. Hon var för olik dem båda, men hon har sätt sidor av de två männen som ingen annan har sätt.
”Jag kanske borde fråga henne om Sirius?” sa han till sig själv. Och slet blicken från fönstret och åter gick till att rätta

Sirius satt på marken helt stilla och betraktade slottet. Han hörde någon komma och tryckte sig mot marken. En man gick förbi och såg på honom
”Ne men vad har vi här? är du hungrig lille vän?” frågade mannen vänligt och plockade fram några kex från sin kasse och gav honom, Sirius började omedvetet vifta på svansen och åt snabbt upp maten som han fick.
”duktig pojke” sa manen och gav honom en klapp på huvudet. Och gick sedan vidare. Sirius skrattade inombords.
”om du bara vem du nyss matade, hade du inte sagt duktig pojke” sa han till sig själv, men slutade snart le. Hela världen trodde han var en galen mördare. Harry hatade honom antagligen och Remus, ville han inte ens tänka på. Han hade aldrig fått en chans att förklara för honom vad som hänt. Han såg den brunhårige mannen framför sig och kände sig genast lite gladare. Det hade gått fjorton år utan att han sätt honom men snart skulle han få förklara för honom vad som egentligen hänt. Han kröp in i några buskar och la huvudet på marken och fäste blicken på slottet. Han såg på det tills han somnade.

Omg i löve it ♥ kul att du kör dem parallellt

tackar ♥ ja jag tkt med det var kul så nu vet folk som läser denna att Lupin o sirius kmr bli ett par

Ja men det gör väll inget? :p

nej inte engligt mig eftersom jag inte avslöjar hur det går till xD men jag har precis kommit på att jg inte kan skriva om den här fören jag har skrivit i VD och FFA haha xD om ni fattade förkortningarna men men det går nog bra ändå