Sorgens tider [SV]

Tack så mycket allihopa :'D

Du behöver inte tacka, det är en självklarhet att du äger ♥

Kap 4 - George

Det hade nu gått en vecka sedan vi kommit hem till Kråkboet ifrån det då ganska förstörda Hogwarts slottet. Vid varje måltid har jag suttit och kollat emot dörren och hoppats på att Fred skulle hittas. Men medans dagarna flytit iväg med en massa tårar så har jag faktiskt gjort lite framsteg med allt om Freds död. Inte stora, men någorlunda.
Idag skulle jag träffa Lee i Diagongränden. Han ville visa mig hur det går med våran... nej med min butik. Jag hade nämligen gett Lee tillgång till den, och som han är öppnade han den.
På väg ut såg jag familjeklockan. Freds visare var fortfarande pekandes på hemma. Det var Percy som påpekat det för honom för några dagar sedan. Jag släppte den med blicken och skrev snabbt ner en lapp till mamma, så hon visste vart jag var. Hon skulle få utbrott om jag lämnade henne utan att hon visste vart jag va. Jag gick ut ur Kråkboet och med en ledsen min transfererade jag mig till Diagongränden.
När jag slog upp ögonen såg jag att folk såg lite extra på mig och började viska.
"Hej!" var det en bekant person som skrek. Jag vände mig om och fick se ingen mindre än Oliver Wood.
"Tjena" sa jag och log.
"Hörde vad som hänt, jag beklagar" sa han med ett smärtsamt ansiktsuttryck. Jag svarade inte, bara nickade lite svagt.
"Förresten.." Oliver hittade tydligen inte de rätta orden. "din butik är väldigt populär, det var helt tomt inne i butiken där vi köper våra quidditch tillbehör!" Jag spärrade upp ögonen när Oliver sa det.
"Är det sant?" sa jag.
"Ja såklart, kom och kolla vilken kö det är vid butiken, om du inte tror mig" Oliver fattade min arm och drog med mig bortåt emot våran butik. Han hade rätt, det var en massa personer utanför. Inte för att jag hade tvivlat på honom direkt.
"AKTA!" ropade Lee inne ifrån butiken och trängde sig igenom emot mig. Tårar glittrade i hans bruna ögon, vilket fick mina ögon att tåras de också. Jag fick en vänskaplig kram utav Lee och jag kramade tillbaka. Oliver såg på oss och såg ut som om han tänkte: 2 sorgsna vänner återförenas äntligen sen den 3e dog tappert kämpande..

Så bra! Stackars George...

naaaaaw! meer!

Jag brukar inte gilla fanfictions, men den här var faktiskt riktigt bra! :'D
Du skriver på ett sätt som får allt att verka trovärdigt, du får verkligen till karaktärerna bra.

Har läst igenom allt. Super duper fint. *Ny bevakare*

När jag läste "Oliver såg på oss och såg ut som om han tänkte: 2 sorgsna vänner återförenas äntligen sen den 3e dog tappert kämpande.." fick jag tårar.. Du skriver så himla fint.

Aww nu blev jag rörd :' Tack så hemskt mycket. Ett nytt kapitel kommer imon/kanske ikväll om mina läxor tillåter det

jag läst precis igenom allt och jag måste säga att jag tycker du skriver väldigt verklighetstroget