Hogwarts (novell)

Kapitel 4. Gillar hon mig?

(Rasmus)

Medans Saijra åckte båtar så åkte Rasmus vagn med sina bästa vänner Klara Nillson, Lennart Levenius och Lars Larsson. -Undrar om det kommer nån till vårat elevhem, sa Klara och såg fundersam ut.
-Jaa, sa Lars. Slytherin är det bästa elevhemmet.
-Mmm, mumlade jag och tänkte på Saijra.
-Jag måste säga en sak till er, sa jag. Jag träffade min brors tjejs lillasyster.
Jaa, sa dem andra och ville höra mer.
-Jo, jag tycker att hon är jätte söt och jag tror jag är kär, sa jag. Tror ni att hon kan vara kär i mig med?
-Vi är Slytherinare vi sysslar inte med kärlek, jag kan inte vara bästis med dig längre! sa Lenart och såg äcklad ut.
-Va? sa Klara. Det är ju bara gullit!
-Jag vet, jag bara skojade sa Lenart.

När vi var framme vid slottet så såg jag båtarna och började med raska steg in till entréhallen. Jag kände hur jag rodnade när jag tänkte på Saijra.

Till slut kunde jag befria mig från tankarna om Saijra och gick in och satte mig vid Slytherin-bordet. Först skulle rektorn tala. Jag vet inte vad han heter. Inte för jag bryr mig.
-Vi har tyvär inte något nytt detta året förutom att vi på Hogwarts har bestämt att vi ska fira nyår här, sa rektorn. Vi vet att mugglare har pratat mycket om det har. Jag vet. Så vi lärare och prefekter har bestämt detta.
-Nu ska professor McQueen säga namnen på dem nya eleverna och så ska sorteringshatten bestämma vilket elevhem, sa rektorn.
- Lola Langkaster, sa professor McQueen.

En kort flicka med brunt lockigt hår satte sig på pallen och fick ha hatten på huvudet.

-GRYFFINDORE, sa hatten.
-Lara Munksgaard, sa professor McQueen.
-RAVENCLAW, sa hatten.
-Sissi Nillson, sa proffesor McQueen.
-SLYTHERIN, sa hatten.
-Saijra Olsson, sa proffesor McQueen.

Där gick hon upp den sötaste flickan på jorden. Jag kände hur jag rodnade. Sen såg jag hur hon tittade på mig, och jag rodnade ännu mer.

Hon satte sig på pallen och hatten sa: Hufflepuff
------------------------------------------------------------
Mer?♥♥♥♥

Jätte bra !

bara lite stavfel:
Vangn- vagn
paratt- pratat
bästemt- bestämt
bästemma- bestämma


Och sen skrev du:
När vi var framme vid slottet såg jag båtarna och började med raska steg in till entréhallen.

Men du glömde ett ord:
När vi var framme vid slottet såg jag båtarna och började gå med raska steg in till entréhallen.

Kapitel 5. Dagen efter sorteringen.

(Saijra)


-Hallå Saijra?, så en välbekant röst.
Det var Sara.Dem träffades här i sovsalen när dem hade fått varandras väskor.
-Jaa vad är det?, sa jag.
-Jag vaknade precis, ska vi gå ner och äta frukost?,frågade Sara.
Dem gick ner till storasalen. Fast först fick dem fråga en prefekt.
-Ursäkta, kan du berätta var stora salen ligger?, sa Sara.
-Den ligger vid dörren efter första vänster, så prefekten.
-Tack!,så jag. Vänta du är ju Philip! Att jag inte kom på det tidigare.
-Ehh, Saijra, viskade Sara. Vem är Philip?
-Ja, det är jag, sa Philip.
-Tack då!, sa Sara. Men jag tror vi måste gå.
-Hej då.

Nere vid storasalen så fanns det jättemycket mat att välja på.
Korv, gröt,råstat bröd. Ja typ allt man kan ha till frukost.
Det var fyra bord man kunde sitta vid.
Ett för gryffindor, ett för rawenclaw, ett för Hufflepuff och ett för slytherin.
Jag och Sara tog våran mat och satte oss vid Hufflepuff bordet.

Vi hade inga lektioner idag.
Vi gjorde inte så mycket. Vi brukade gå ner till sjön. Både jag och Sara tyckte att sjön hade ett lugn som vi båda gillade.

__________________________________________________________________________________
Så nu är det här kapitlet klart.

Jättebra skrivet

Kapitel 6. Låten

(Saijra)

-Okej, om vi blandar dessa så kanske det blir så där, sa Sara när vi satt och gjorde läxan.
-Det har är riktigt tråkigt!, sa jag.
-Vi sitter och gör läxan på Hogwarts, men Saijra vill inte det, så hon avbryter mig hela tiden!, sjöng Sara med sin klingade röst.
-Haha, låtsas skrattar jag.
Jag var verkligen avundsjuk på Saras röst, den var så vacker och den liksom dansade ur munnen på henne.
-Du har en så vacker röst!, sa jag till Sara.
-Jag vill höra hur du låter när du sjunger!, sa Sara efter ett tag. Snälla sjung!
-Nee, jag kan inga låtar!
-Snälla!
-Okej.
Jag sjöng, jag gillar verkligen inte min röst, därför sjunger jag inte så mycket. Eller jag sjunger inget alls. Men nu sjöng jag. och det lät bra. Jag vet igentligen vad som hände, men det lät bra. Sara är, hon är, Sara. Och hon är bäst på att vara det..
_____________________________________
Ett nytt kapitel, väldigt kort men jaja