Konstiga känslor

Eh, jag skulle lyssna på en ljudbok. Typ Pokhahontas eller vad hon nu heter... Man hörde inget av det för det dunkade så högt. :< Och när det slutade dunka och man kunde höra något av ljudboken skulle ju en läkare prata jättehögt med mig så man inte hörde något pågrund av det. '-'

Det låter lite otroligt om det bara är "negativt tänkande" som spelar dig ett spratt, men jag har själv stött på känslan en gång. Farfar mådde dåligt i flera dagar och åkte in och ut från sjukhuset allt för ofta. En dag ringde pappa och talade om att alla hade samlats (som ett par gånger tidigare) - jag kunde inte komma den kvällen för jag hade världens mest jobbiga fysikprov dagen därpå. Men jag drog till farfar efter det och min första tanke var att han aldrig skulle klara det den här gången. Den tanken och känslan var skrämmande men lättsam.

Det vackraste och mest hemska var att han sken upp som aldrig förr när jag steg in i rummet. Alla som var där såg att han blev lyckligare än vad han varit någonsin under den vistelsen på sjukhuset. Det rev till i hjärtat. Men jag var helt säker på att det var sista gången jag skulle få se honom levande - dagen därpå fick jag veta att han gått bort... och grät inte. Jag grät inte heller på begravningen.

Jag får världens konstigaste känsla efter att ha kollat på en film. Haha vet inte varför, sjukt konstigt :c

Jag brukar få vissa "anfall", jag svimmar inte riktigt, men i brist på ord brukar jag ändå kalla det för svimningar när folk frågar. However, min kropp bara ramlar ihop och börjar skaka, av en oftast oförklarlig anledning. Jag tycker själva grejen med att folk står och glor och undrar vad som har hänt är hur jobbigt som helst, men känslan efteråt när man ligger ner i en säng/på en soffa eller bänk och vilar känns helt.. underbar. Det känns som att jag svävar bort någon annanstans i min egen värld. Jag skakar fortfarande lite och är fortfarande blek, och trött, men det känslan är helt underbar och konstig.