Fel att sörja när folk man inte känner dör?

en nära har dött jag var jätte ledsen

Usch, beklagar! :c

Jag tycker att det är helt okej att sörja när det är någon, som på något sätt berör en. Det kan bara vara någon på samma skola/arbete eller helt enkelt i samma stad. Själv kan jag tänka att, det där kunde varigt jag, eller någon i min närhet. Känner man folk till nån som dött, tycker jag att det är helt rätt att sörja. Jag sörjde efter terrorattackerna i Norge, eftersom det var så pass nära, det kunde lika gärna ha varigt något som faktiskt berört mig, jag har många norska kompisar.

Medan till exempel svält i länder längre bort inte påverkar lika mycket, är för att jag inte själv kan känna i gen min i situationen och veta hur det är. Det är klart att man blir upprörd men definitivt inte på samma sätt.
Jag tycker absolut inte att det är fel att sörja, jag tycker att det är absolut tillåtet och respekterar det. Jag hade känt stöd om någon sörjt någon som i min närhet dött.

This so much

Först och främst håller jag med om att det är "djupare" att sörja än att bli berörd. När någon nära släkting eller vän dör är det vanligast att sörja medan om någon längre bort, okänd eller bara svagt bekant dör är det vanligare att bara bli berörd men inte mer än så. För mig innebär att sörja att man bär sorgen med sig, att man ofta/hela tiden tänker på det som hänt, får svårt att koncentrera sig, brister ut i gråt då och då eller är helt apatisk. Om man är berörd kan det hända att man gråter någon gång, tänker nåra gånger på det som hänt, kanske har svårt att tänka på något annat ibland - men det går över och håller inte i sig särskilt länge. Hur mycket man än vill bry sig om alla människor så kan man inte sörja alla, precis som pandan sa. Jag bryr mig om alla människor, vill att alla ska ha det bra och kämpar för mänskliga rättigheter men jag skulle ljuga om jag sa att jag sörjer alla människor som dör lika mycket.

(Jag tycker att det är helt okej att alla har olika definitioner på ordet sörja, det här är min tolkning.)

Men nu tillbaka till det jag tror att tråden handlar om. Ska man sörja personer man vet vilka de är men inte kände? Är det falskt att gå med i fb-grupper för att visa sorg? Jag skulle säga att det varierar från person till person och från tillfälle till tillfälle. Men det viktigaste är att det känns rätt! Att spela upp falsk sorg och ljuga om hur nära man stod varandra är inte bra. Det bästa är att vara ärlig, både mot andra och sig själv. "Jag tycker att det är hemskt att du dog så tidigt när du hade hela livet framför dig" är bättre än "Jag kommer inte kunna gå vidare utan dig, du betydde så mycket för mig och var en underbar vän" om du inte kände personen.