Om Voldemort faktiskt hade dött...

Jadå!

Såklart det går bra. Din novell! :3 ♥

När tåget långsamt saktade in, flög Aimee nästan upp från golvet och drog på sig sin klädnad. Den föll nerför hennes kropp, och nöjt uppmärksammade hon att hennes mamma hade tagit bort de små stygnen som hon hade gjort när Aimee började på Hogwarts. Hon greppade tag i Patch's bur och gav den till en man när hon klivit ur tåget. Den isande kylan slog emot henne, och det tog ett tag innan hon vänjde sig vid kvällens mörker. Aimee letade upp en tom vagn där hon satte sig. Vagnen började röra sig upp mot slottet innan någon annan hade hunnit se in i vagnen, men Aimee hade inget emot det. Hon var en sådan person som inte hade något problem med att vara ensam, men hon gillade ändå att ha sällskap. Vagnen stannade och Aimee klev ur. Den Stora salen var redan lite smått full med människor, men det var inte som det skulle bli. Efter några få minuter var salen proppfull. Aimee satt i ena änden av Slytherinbordet, och såg upp mot honörsbordet. Dumbledore satt i mitten, med sina glasögon på tippen av hans psetsiga näsa. Ett harklande ekade ur hans mun, och det blev tyst. Inte ett ljud. Portarna öppnades, och varenda huvud i hela salen vändes mot eleverna som strömmade in. Aimee lyssnade halvt på sorteringen, och applåderade lamt när de hamnade i något elevhem. När maten dök fram, slukade hon kvickt en bit kyckling med potatis, för att sedan kunna äta en bit tårta. Dumbledore sa några konstiga ord, och sen var den första middagen på Hogwarts avklarad. Och den gick till precis som den brukade. Aimee var en av de första som reste sig upp från bordet, och hon fick syn på Harry när hon ställde sig upp. Han såg på henne med förvåning tydligt skrivet i ansiktet, och hans mun var lätt öppen. Ett sorgset leende spred sig över Aimee's läppar. Såklart skulle han undvika henne nu, fast det hade han ju alltid gjort, så vad var skillnaden? När Aimee lämnade salen, såg hon också Draco. Han såg riktigt ilsken ut. Aimee flinade elakt, och satte stegen mot fängelsehålorna. Tröttheten slog henne hårt. Allt från att hon satte foten i trapporna neråt och tills hon somnade var suddigt och mörkt.

[ledsen, men måste läga mig. kort jag vet]

jätte bra!! meer♥

Aimee vaknade av att solen sken på hennes ansikte och irriterade hennes ögon. Med ett högt stön satte hon sig upp med halvslutna ögon, och trevade efter draperiets kant med händerna. Till slut hade hon lyckats slänga sig ur sängen, och började långsamt leta efter sin skoluniform. Aimee var inte en morgonmänniska egentligen, men när Aimee väl hade kommit in i rutinen att gå upp tidigt hade hon inga problem med det. Men nu var det bara jobbigt för henne. Hennes blick blev lite mindre suddig när hon hade dragit på sig skjortan, kjolen, skorna, kavajen, och den grönrandiga slipsen. Hennes hår fick hamna i en enkel hästsvans. Aimee tog sin trollstav innan hon klev ur sin sovsal. Sällskapsrummet var tomt, och det var en ganska ovanlig känsla. Vad var klockan egentligen? Aimee letade upp en klocka, och stönade när klockan bara var halv sju. Frukosten skulle börja om fyrtio minuter.
Med långsamma steg drog hon sig upp för trapporna, och hamnade utanför Stora salen. Hon suckade djupt, och vände sig mot ytterporten som stod öppen. Det var smått dimmigt ute, och solens strålar reflekterades på ett så intressant sätt att Aimee inte kunde undgå att gå ut i den svala luften och iaktta miljön. När röster till slut nådde hennes öron, bestämde hon sig för att gå in i Stora salen igen. Det var ganska fullt nu, och hon satte sig ner i ena änden av Slytherinbordet. Som vanligt. Frukosten bestod av två mackor, apelsinjuice och varm choklad. Aimee's favorit. Precis när hon hade ätit färdigt kom Snape fram och delade ut nya scheman. Aimee greppade sitt med en nyfiken blick, men öppnade munnen lätt när hon såg hur många lektioner hon delade med Gryffindor detta året. Försvar mot svartkonster, Skötsel och vård av magiska djur, Trolldryckskonst, Trollformellära, Örtlära, Astronomi och Spådomskonst. Aimee stönade. Hon fick väl stå ut med både Draco och Harry på samma lektioner.
Hon lämnade Stora salen och gick iväg mot Hagrid's stuga eftersom att hennes första lektion var skötsel och vård av magiska djur. Dimman hade lättat, och nu var solen ganska varm. När hon kom fram till stugan, satte hon sig ner på sin kavaj och väntade på att lektionen skulle börja.

Efter ungefär en kvart började resten av hennes klass komma ner till stugan. Aimee såg i ögonvrån hur Harry såg förvirrat på henne ibland, och hon himlade med ögonen när hon ställde sig upp. Hagrid kom gående från Den mörka skogen, och flera av hennes klasskamraters ansikten tappade lite färg.
"Vi ska inte va i skogen idag, men jag hade tänkt att vi skulle studera hippogriffer." sa Hagrid glatt, och ledde klassen till en liten hage. I en stod fyra, underbara varelser. Hälften fågel och hälften häst. Den ena var chokladbrun, den andra kolsvart, den tredje ljusgrå och den fjärde skiftade i färgerna svart och grå. Hagrid berättade kort om hippogriffer, och han visade tydligt hur man skulle bemöta en hippogriff. Sedan var det klassens tur. Det var inte många som ville försöka, men Aimee var den första som klev fram ur klungan. Hagrid log vänligt mot henne.
"Du kan ta unge Merry här, han e en otroligt glad hippogriff." Aimee log snett tillbaka, och bugade sig medans hon såg djupt in i Merry's ögon. Det tog inte lång tid innan hon fick en bugning tillbaka. Med ena handen utsträckt klev Aimee fram och klappade hippogriffen. Fjädrarna kändes lite sträva mot hennes handflata, men det var en väldigt bekväm känsla. När hon hade bugat sig, märkte hon att Harry väntade på en bugning av den gråa hippogriffen. Till slut fick han det, och klappade den med. Aimee kliade Merry på näbben, och iakttog dens ögon. De var kristallblåa, och otroligt fängslande. Aimee slet bort blicken, och lyssnade på Hagrid som nu berättade lite mer detaljerat om hippogrifferna. När lektionen var slut, var de flesta eleverna ganska uppspelta och nöjda med Hagrid's prestation. De flesta.
Draco's röst ekade högt, och Aimee märkte att hans blick flög iväg mot Harry.
"Det där var absolut ingen värdefull lektion, det var en av de mest tråkiga som jag någonsin har varit på!" sa han hånfullt, och Harry, Ron och Hermione reagerade. Såklart. Ron såg ilsket på Draco, och det syntes att Draco njöt av situationen.
"Håll käft, Malfoy!" sa Ron sammanbitet.
"Gillar du honom, Malfoy? Han kanske påminner dig om din mamma. Du vet, storleken." sa Malfoy och hårda skratt ekade från Slytherin. Gryffindorarna såg irriterat på dem, och det såg ut som om Ron skulle explodera. Aimee såg ilsket på Draco och fångade hans blick.
"Du kanske inte ska klanka ner på andra föräldrars utseende när din mamma ser ut som om hon luktar på koskit. Eller är det bara när hon är med dig?" sa hon hårt och man kunde nästan ta på tystnaden som lade sig över gruppen. Aimee gick iväg och ignorerade Harry's förvånade ögon.

meeeera!

Bra! Haha, det sista var ju bäst.

Aimee kom till slut fram till slottet igen, och hon vandrade planlöst runt i trapporna och korridorerna. När klockan närmade sig tio gick hon mot klassrummet som hon skulle ha försvar mot svartkonster. Aimee försökte länge fundera ut om det var någon som hon kanske kände till som skulle vara lärare i det ämnet, men hon kom bara på lite fåniga möjligheter. Till slut slog klockan tio, och Aimee satt förväntansfull i klassrummet och väntade på att läraren skulle komma och avslöja sin identitet. Hon hade märkt att Harry tittade ofta på henne med lite respekt i blicken, vilket irriterade henne. Så hon var tvungen att vara en satmara för att han skulle känna så? Hon fnös lågt. Och Draco satt med armarna korsade och såg tjurigt ner på bänken framför honom. Men det var faktiskt rätt åt honom, Aimee tyckte att han hade varit överdrivet elak mot Ron innan. Dörren i bakänden av klassrummet öppnades, och en kvinna i trettioårsåldern klev fram genom bänkraderna. Hon hade nästan vitt hår, och isblåa ögon. Aimee tänkte genast på Ishäxan i Narnia som hon hade läst för flera år sedan. Kvinnan verkade sprida samma energi som Snape, men lite vänligare. Hon fick alla att bli helt knäpptysta, och när inte ens en andning hördes i klassrummet tog hon till orda.
"Mitt namn är Caitlinn Coulter och jag är eran nya lärare i försvar mot svartkonster." Professor Coulter svepte över klassen med sina kalla ögon.
"Vi ska börja med besvärjelser och förbannelser, och senare i år kommer vi till varelser." Professor Coulter började med att ställa lite frågor om vad klassen visste om trollkarlsdueller, och knappt ingen visste vad det var. Under den lektionen fick de lära sig rörelsen med trollstaven, hur man skulle säga och med vilken känsla man skulle använda till besvärjelsen Expelliarmus. Den var ingen ny för Aimee, men det visade sig att det var flera i klassen som aldrig hade hört talas om besvärjelsen innan.

När lektionen slutade var alla uppspelta och pratade ivrigt om hur bra den nya läraren var. Aimee samlade ihop sina saker och vände sig om för att gå ut ur klassrummet. Så fort hon hade satt ena foten utanför dörren möttes hon av Harry. Aimee höll inne ett stön och såg kallt på honom.
"Hej. Jag ville bara säga att jag uppskattade att du sa emot Malfoy innan. Det var väldigt kul att se Malfoy bli så chockad." sa Harry och flinade. Aimee log ironiskt och Harrys flin tynade bort och ersattes av ilsken oförståelse.
"Varför är du så kall mot mig hela tiden? Du känner inte ens mig." muttrade han och vände bort blicken. Aimee skrattade hånfullt.
"Nej, precis. Jag känner inte dig, och du känner inte mig. Det har vi inte gjort de andra två åren, så varför börja nu? Hur kommer det sig att den store Harry Potter kan prata med vanligt folk som mig?" sa Aimee och hennes röst blev giftig. Harry såg snopet på henne, och hon vände på klacken och gick iväg med snabba steg. Ilskan bubblade inom henne, och hennes fötter ledde henne till Stora salen. Det var tomt förutom några enstaka personer, och hon damp ner på en bänk. Aimee lade huvudet i händerna en kort stund och började sen rota i sin väska efter sitt schema. Nästa lektion var förvandlingskonst, så hon började gå iväg. Hon mötte Harry, Hermione och Ron i korridoren. Ron och Hermione såg ilsket på henne, och Harry såg smått tjurig ut. Aimee gick rätt förbi, och var endast några millimeter ifrån att röra vid Harry. Hon flinade när hon fortsatte bort i korridorerna och saktade ner farten när dörren till klassrummet syntes långt bort.

Förvandlingskonsten undervisades av professor McGonagall, som vanligt. Hon verkade tycka att de som gick i årskurs tre, borde nu kunna förvandla en tandpetare till en nål som de hade övat på förra året. För att se om de fortfarande kunde, delade hon ut tandpetare till var och en i klassen och bad dem förvandla dem. Aimee svängde på staven, och tandpetaren glänste nu och var ytterst spetsig. Professorn samlade till slut ihop de missbildade tandpetarna och klagade lågt över klassen. De satte kvickt igång med att försöka förvandla igelkottar till nåldynor, men ingen tog det på riktigt allvar förrens professorn motiverade dem att man fick sluta så fort man hade gjort uppgiften. Aimee fick till det på sitt fjärde försök, och sa glatt adjö till McGonagall.

Aimee gick och satte sig i den lilla gården utanför klassrummet, och solen stekte hennes ansikte. Till slut lade hon sig ner i gräset, och slöt ögonen.
"Hej."
En osäker röst fick Aimee att slå upp ögonen. Harry stod vid sidan om henne och såg försiktigt på henne. Aimee kunde inte hålla inne stönet denna gången, utan lät den flyga ut ur munnen. Hon satte sig tjurigt upp och såg trotsigt på Harry.
"Vad?" sa hon och Harry satte sig ner mittemot henne.
"Jag ville bara säga förlåt för hur jag betedde mig innan..." mumlade Harry och en lätt rodnad spred sig på hans kinder. Aimee blinkade förvånat några gånger, och log prövande. Harry besvarade glatt hennes leende och började dra upp några grässtrån. Aimee funderade en kort stund, och öppnade munnen långsamt.
"Varför pratar du ens med mig? Du har inte ens tittat på mig på två år, och nu helt plötsligt försöker du bli vän med mig. Jag förstår bara inte..." sa hon utan att se på Harry. Det tog en stund innan han svarade, men när han
gjorde det lät han uppriktig.
"Jag vet faktiskt inte. Du kanske har varit för mycket i bakgrunden och först nu börjar du visa dig lite mer." Han lät han inte besvärad, och Aimee trodde då att det var säkert att se på honom igen. Han log mot henne och hon log vänligt tillbaka. En plötslig tanke slog henne och hon skrattade högt. Harry såg frågande på henne och hon berättade vad hon tänkt.
"Så du försöker inte infiltrera Slytherin eller något sånt?" Harry flinade och de satt tillsammans på gården tills klockan närmade sig kvart i ett, och Aimee följde sedan med Harry och letade upp Ron och Hermione. De hittade dem i biblioteket, men det syntes lång väg att det inte var där Ron ville vara. Ron fick syn på Harry och Aimee, och slog lätt till Hermione som riktade blicken mot dem två.
"Är ni redo för lunch?" sa Harry och log mot sina vänner. Han skickade iväg en varnande blick, och Ron nickade snabbt. Hermione var på väg att öppna munnen men hindrade sig snabbt.
"Javisst! Jag heter Hermione." sa hon vänligt till Aimee som log brett.
"Aimee." Ron mumlade sitt namn och Aimee log lika brett till honom. De gick iväg mot Stora salen, och Harry och Ron talade ivrigt om quidditch.
"...finns inte en chans med Malfoy som Sökare, vi kommer absolut vinna i år!" sa Ron övertygat. Aimee fnös och han såg nervöst på henne.
"Malfoy skulle inte kunna fånga en kvick om den så flög i slow motion!" sa hon och skrattade hånfullt. Ron flinade och skrattade med henne. Aimee och Hermione bytte några få ord, men det var för spänt mellan dem för att kunna ha några riktiga dialoger. När de kom in i Stora salen lämnade Aimee de andras sällskap innan Harry hann komma med invändningar. Hon satt i sin egen lilla vrå medans hon åt, och kände hur Draco's blickar brände henne.

sjuuukt bra!!
meer!♥

Goodie ^^ Känns inte som jag skriver något annat.. o.O Satmara.. haha, passande xP