En ung Minerva [SV] [R]

Ja, du har ju iallafall inte brist på fantasi!

Denna sida av Snape var väldigt bra eftersom att det visar att han också har ett gott hjärta! :]

Kapitel 3 – Kyssen
Minerva kände hur blodet försiktigt pulserade under bandaget som Severus nyss hade placerat runt hennes handled. Hon visste inte vad hon skulle säga, hon var mållös. Hon skämdes och hon var samtidigt glad att någon hade sett henne. Hon mådde så dåligt över att behöva bära på det här ensam. Hon behövde kärlek och förståelse.

Minerva kände hur Severus tog ett försiktigt tag om hennes nacke, samtidigt som han lyfte bort en hårslinga från hennes ansikte med den andra handen. Minerva började andas häftigare, hennes hjärta rusade och hon kände sig svimfärdig. Vart var detta på väg? Vad tänkte han göra? Åh nej, skulle han verkligen? Minerva började nästan skaka av rädsla, hon förstod vad Severus tänkte göra och hon skulle absolut inte göra någonting för att hindra honom. Hon ville, hon ville massor men som vanligt var hon osäker, hon var inte den som visade känslor på det här sättet, hon var inte sån. Minerva kände hur Severus drog henne närmare sig och nu stod de så tätt som det var möjligt. Båda två stod med kropparna tätt inlindade i varandras och deras ögon stängdes exakt samtidigt. Minerva kände hur ett par varma, våta läppar pressades mot hennes egna. Hon besvarade kyssen försiktigt och hon drog honom närmre intill. Kyssen varade i en evighet och Minerva ville aldrig att den skulle sluta. Hon ville stå där för evigt. Hon andades försiktigt innan hon återigen la sina läppar mot hans. Kyssarna blev intensivare och Minerva kände hur alla känslor hon hade inom sig bara vällde ut. Hennes ögon tårades och kyssarna fick en smak av salt. Innan hon själv ens hade hunnit reflektera över det så släppte Severus taget om henne.

”Förlåt. Jag borde inte ha gjort sådär. Är du okej?” Severus tittade ner samtidigt som han viskade fram orden.
”Det är okej. Du gjorde inget fel.” Minerva pratade tydligt, precis som hon alltid gjorde. Hon tog några steg framåt och omfamnade Severus lite lätt innan hon gav honom en lätt kyss och sedan vände sig om.
”Du behöver prata, jag ser det på dig. Kan vi inte transferera iväg oss? Jag har en idé.” Severus log ett nästintill osynligt leende och sträckte sedan fram handen. Minerva blev osäker och undrade om hon skulle ta den eller inte. Hon stod där en lång stund och velade mellan ja eller nej innan hon tillslut bestämde sig för att göra det. Hon ville vara med honom. Med en hastig rörelse sträckte hon fram handen och snuddade hans fingertoppar med sina innan hon tog ett fast tag i hela handen.

Nu fanns det ingen återvändo och Minerva var både orolig och förväntansfull.

ÅH ! så otrolligt bra! men det är svårt att tänka att minerva och severus har varit unga ;o
meer!

I'm lovin' it ~

håller med

Gud så fascinerande! :o Minerva och Severus skulle i praktiken ALDRIG kunna vara tillsammans då ålderskillnaden är för stor, men jag ÄLSKAR verkligen dem i samma ålder, de borde varit gifta på riktigt... I LOVE THIS!! :'D

Tack alla! ♥

marremusik Det är det jag älskar med att få fantisera! Man får liksom skapa sin egen värld och skita i allt vad åldersskillnader är!

Åhhh! Vad bra! Man blir så tagen!!

Någon som är pepp på ett nytt kapitel imorgon? ^^