A dark Secret [SV]

sista minuten kapitel!

Kapitel 4
Humörsvängningar
1977-10-15

Dagarna bara rann iväg, och innan hon visste ordet av det var det oktober. Denna ljumma lördagsmorgon var ingen vanlig dag. Idag var alla elever från tredje årskursen och uppåt extra glada. Det var nämligen dags för årets första Hogsmeade utflykt.

Clarissa satt i sovsalen och gäspade, det blonda håret hängde matt ned för ögonen på henne, men hon orkade inte göra något åt det.
”Färdig Clare?” frågade Lily, som var i full färd med att sminka sig.
”Ja Lily, jag orkar inte sminka mig…”
”Men dina ögon blir ju så fina då…!” sa Lily allvarligt men sa inget mer om saken. Clarissa gillade inte sina ögon, de var gulbruna, alldeles för stora och bara… hon gillade dem helt enkelt inte!
”Lily, ser jag okey ut?” frågade Elle som kom ut ur badrummet.
”Ja det gör du!” Elle hade målat sig ganska mörk runt de violetta ögonen, vilket fick den att lysa. Lilys gröna ögon lös också, men hennes sminkning var betydligt ljusare.
”Kom då, så går vi!” sa Clarissa och ställde sig upp.

De gick tillsammans med marodörerna till Hogsmeade, men de delade sedan upp sig. Det hade nämligen gått ett ryckte på skolan om att det skulle bli en bal efter halloween festen, enbart för de äldre eleverna. Därför gick Elle, Lily och Clarissa till klädaffären för att fixa klänningar.
”Vi ska klä ut oss va?” frågade Clarissa osäkert.
”Ja såklart!” skrattade Elle. ”Det är ju halloween!” Clarissa log, men då var ju frågan, vad skulle hon klä ut sig till?

Med klänningarna köpta gick de till Tre Kvastar och köpte varsin honungsöl.
”Jag saknar James…” mumlade Lily med ett barnsligt bedrövat leende.
”Ni har inte varit ifrån varandra SÅ länge!” skrattade Elle och log.
”Dessutom är det kul att vi är bara vi tre… det var länge sedan…!” fyllde Clarissa i. Lily log lite och höll med.

På väg tillbaka till slottet på eftermiddagen, förvånades Clarissa över hur kyligt det började bli. Hon huttrade och drog manteln tätare kring sig. Träden hade i varje fall blivit finare, de flesta gick i färgerna gult och orange.

Då de kommit tillbaka hade Clarissa genast skyndat sig till biblioteket. Hon hade en uppsatts på 5 pergament om animagusar att skriva, till dagen som följde! Den hade hon dessutom inte ens börjat på än. Hon hittade ett ledigt bord som hon spred alla sina saker över innan hon sprang mellan bokhyllorna efter rätt böcker.

Då hon kom tillbaka med alla böcker i famnen, satt ingen mindre än Snape där och väntade på henne.
”Hej…” sa Clarissa kort och satte sig ned och började bläddra i en av böckerna.
”Hej, vad gör du?”
”Uppsatsen till i morgon i förvandlingskonst…”
”Har du inte gjort den än?!”
”Bara för att du är en pluggis betyder det inte att jag är en!” fräste Clarissa.

Snape hade inte sagt något på cirka tio minuter, och Clarissa fick dåligt samevete.
”Förlåt… men jag är lite stressad okey?”
”Jag förstår, varför tror du att jag sitter kvar?” Clarissa log lite lätt medan hon skrev på uppsatsen.
”Men inte brukar du vara ute i sista minuten?”
”Nej, jag brukar göra läxorna med Elle och Lily, men sen hon och Potter blev tillsammans, gör hon och Elle läxorna då jag har quidditch träning!” muttrade Clarissa och skrev fortare. Snape sa inget på ett tag.
”Så du gillar dem inte heller?”
”Nej! De är jättejobbiga!” muttrade hon.

När hon sen på kvällen lämnade biblioteket och Snape, kändes allt 100 gånger bättre. Hon hade lyckats att både bli klar med uppsatsen och prata av sig med Snape. Hon klappade nöjt väskan där uppsatsen låg.
”Det gjorde vi bra!”
”Jasså, det tycker du?” Sirius ogillande röst hördes bakom henne. Hon snurrade långsamt runt och såg in i hans upproriska ögon.
”Ja…? Tänk att de tycker jag!”
”Med snorgärsen är inget någonsin bra!” fräste han argt.
”Han har ett namn Balck” fräste Clarissa och såg på honom med raseri i blicken. ”Dessutom pratade jag inte om honom!”
”Nehe, så du har alltså inte suttit med honom hela kvällen i biblioteket?”
”Vem jag pratar med och inte, har du inte med att göra Black!!”
”Jo det har jag!”
”Jasså? Sen när bestämde du över mig? Du är väl ändå inte min pojkvän… eller?!”

De hade skrikigt på varandra så länge att hon inte minns vad de sagt. De hade inte slutat förrän en prefekt hotat dem med både poängavdrag och straffkommendering. Nu låg Clarissa i sin säng i tjejernas sovsal och tänkte. Varför HADE han egentligen brytt sig? Hatade han Snape så mycket? Eller betydde hon så mycket för honom? Med en suck rullade hon över på mage. Klart han inte gillade henne, vad fanns det att gilla? Tårarna började rinna. Alla som någonsin vetat och brytt sig, med undantag från Dumbledore, hade dött eller försvunnit. Därför tänkte hon aldrig låta Elle eller Lily veta, och marodörerna skulle hon hålla på säkert avstånd, de var alldeles för nyfikna av sig.

Hon kände hur ögonlocken blev tyngre och hoppades att hon skulle få sova hela natten denna natt. Minst tre gånger i veckan vaknade hon kallsvettig av mardrömmar.

I want more, jättebra!

Jag gillar sättet du beskriver hennes känslor också, riktigt bra!

Jag har skrivit ett till kapitel, men det är i mitt skrivblock, och ska jobba i morgon så hinner inte skriva in det så nästa kapitel får ni i morgon kväll! Så var vänlig att kommentera igen innan i morgon kväll så jag kan posta fortsättningen då!

Tack! :'D vad bra att du gillar det! :'D

Haha, kommenterar på! Det här är nog det som kommer rädda mig den närmaste veckan, så jag väntar gladeligen!

bevakar !

höll på att skriva in nästa kapitel i morse men hann inte klart, så det kan kanske bli 2 kapitel ikväll!

Åh, herregud! Tack!

Den var väldigt bra

Mycket kul Marre! Och tack för snacket tidigare idag! ^^

Tack!

Ofc ALLWAYS Malin! :'D

Nytt kapitel!!! :'D
Hope you'll like it!!
--------------------------------------------

Kapitel 5
En ogillad förändring
1977-10-27

Kroppen värkte då Clarissa satte sig upp i sängen. Hon låg i sjukhusflygeln, som alltid den här tiden på månaden. Hon såg Remus ligga i en säng mittemot, tyckte lite synd om honom och undrade vem han hade slagits med. Madam Pomfrey kom gåendes mot henne och hon log lite lätt.
”Jag mår bra!” sa hon instinktivt och log ursäktande mot henne.
”Du svimmade igen…!” sa Madam Pomfrey menande.
”Jag vet, förlåt…” sa Clarissa ursäktande och ställde sig upp.
”Ta det lugnt idag!” hörde hon Madam Pomfrey ropa efter henne.

Torsdagens lektioner var långt ifrån roliga och Clarissa kände hur hon flera gånger höll på att somna. På lektionen innan lunch satt Elle, Lily och hon lite avsides och Elle sa oroligt;
”Hur gick det igår?” Clarissa såg frågande på henne.
”Du försvann ju, och Madam Pomfrey verkar envist påstå att du svimmar…?”
”Ja vi tror att det är typ…” fortsatte Lily osäkert. ”Ja du vet, att du har så förskräckligt ont i magen… fel vecka och så, och att det är därför du svimmar?” Clarissa log ansträngt, om det var det de trodde, tänkte hon låta det vara så också. Det var mycket lättare än att berätta sanningen.

Efter lunchen var hon med Snape och hans vänner. Vännerna ar jobbiga, men Snape var schysst, långt ifrån lika jobbig som Sirius var. Hon blev ju dessutom hyfsat accepterad av slytherinarna då hon faktiskt var renblodig! Clarissa hade märkt marodörernas ogillande blickar de senaste veckorna. Hon hade börjat vara mer med Snape och Company än med Lily och Elle. Detta faktum brydde hon sig faktiskt inte om för tillfället…

På rasten till sista lektionen hade hon bråttom, hon hade tagit med sig fel böcker. När hon, utan att se sig för svängde från en korridor till en annan, krockade hon. Nu satt hon på golvet med böckerna och anteckningarna spridda runt sig. Clarissa suckade och började ta upp sakerna medan hon sa;
”Förlåt, jag såg mig inte för!”
”Nej, jag såg de!” Hon såg upp i Sirius halvt irriterade, halvt roade ansikte. Hon började muttra för sig själv medan hon tog upp de sista papprena.
”Varför så bråttom?”
”Lektionen börjar snart och jag har fel böcker!”
”Du hade inte haft det problemet om du inte umgåtts med slytherinare!” Clarissa såg argt på honom.
”Nu är vi där igen! Du har inget att säga till om i den frågan! Jag är med vem jag vill!”

Efter att ha bråkat i säkert tio minuter suckade Clarissa och sa lågt;
”Jag orkar inte bråka Sirius… jag är sen och trött…” Sirius såg en stund på henne med en blick hon inte kunde tyda, innan han viftade med staven så böcker kom flygande.
”Här har du dina böcker, spring iväg till lektionen…”

Vid middagen satt hon tyst. Sirius beteende efter bråket hade fått hjärnan att spinna på högvarv. Kanske var han inte lika hemsk som han försökte vara? Kanske var det en försvarsmekanism för honom också?

”Ät!” hörde hon Sirius säga.
”Jag är inte hungrig!” Sirius allvarliga blick mötte hennes.
”Du har quidditchträning, du BEHÖVER äta!” Clarissa kände hur hon ville protestera, hur hon ville säga åt honom att inte lägga sig i, men hon visste att han hade rätt. Med en suck tog hon en liten bit paj på tallriken.

Hon såg sig i spegeln för första gången denna dag, då hon satte upp håret inför träningen. Hon hade mörka ringar under de gulbruna ögonen, ansiktet nästan lyste vitt och en sorgsen envishet stod att läsa i det. Hon suckade och stramade åt hårsnodden. Ingen visste, det hade Elle och Lily tydligt visat under dagen.

Ombytt och klar satte hon sig i en av sofforna i uppehållsrummet. Med ögonlocken stängda önskade hon att hon fick sova. Men quidditchen var viktig, det var dessutom sista året med matcher, flygande över marken, slagande på dunkare och av träningar.
”Sitter du och sover?” Hans röst lät förvånansvärt mjuk och Clarissa kände hur värmen spred sig genom kroppen.
”Nej, jag vilar bara…” svarade hon utan att öppna ögonen.
”När börjar träningen?”
”Det borde väl du veta? James har samma tider…?”
”Inte kan jag tiderna för det?” Clarissa skratta och log upp mot honom.
”Klockan sju…” Sirius fick en retsam blick och sa;
”Den är de nu!”

”Förlåt att jag är sen!” sa Clarissa lätt andfått. "Jag somnade…” De var inte lika arga som hon trott att de skulle bli, utan fortsatte istället bara träningen.

När de hade vattenpaus, drog James med henne åt sidan. Han såg inte glad ut.
”Vad är det James?”
”Du var sen…”
”Jag vet! Förlåt, jag var tidigt klar och satte mig i en soffa i uppehållsrummet och måste ha slumrat till…”
”Vi SKA vinna quidditchpokalen i år, hör du det?!” Clarissa suckade och såg trött på honom.
”Ja, jag vet, och vi SKA vinna den ja!” James gick från sur till orolig på… några sekunder.
”Lily sa att du sov på sjukhusflygeln igår… varför?”
”Jag svimmade…?”
”Vad såg du?”
”Inget…?” Vadå såg? Hon hade inte sett något… vad var han så rädd att hon skulle ha sett? James verkade ha värre humörsvängningar än Clarissa haft på länge för nu hade han blivit arg igen.
”Håll dig borta från Snape!”
”Va?”
”Snape är inte den du tror han är, det är säkrast så!”

Varför skulle alla hela tiden tala om för henne vad hon skulle göra? Clarissa vred sig irriterat runt i sängen. Hon hade ALLTID gjort som hon ville, inte för att hon brukar vilja mycket…

Åter igen var hon i en skog, men det var inte samma skog som hon brukade vara i. Utan en mer igenkännlig skog. Hon var i den Förbjudna Skogen nu, det visste hon. Hon började gå, utan att veta mot vad hon gick. Solen höll på att gå ned och färgade skogen gyllne. Någonstans ur skenet hade en mörk gestalt dykt upp. Hon blev varm i kroppen och log då hon såg vem det var. Hon började gå emot honom och han höll ut armarna för att fånga in henne i sin famn. Men något hann före henne dit. Monstrets gula ögon såg nu på henne med blod droppandes från mungiporna…