Argus Filch [SV]

Håller verkligen med! Får också "lite" skuldkänslor...
M
ME
MER
MER!
MER
ME
M
bevakar
Stolt över att vara din kusin.

Tack så jättemycket allihopa!
Sitter här och ler för mig själv när jag läser det som ni har skrivit. Gud vad gulliga ni är ♥

Här är fjärde delen:
Tiden gick. Snart var sommaren slut, och det var dags för Theas avfärd till Hogwarts. Hela familjen hade följt med till Kings's Cross station för att önska henne ett bra första år. Eller, Argus hade blivit medtvingad. Helst av allt hade han stannat hemma, han var tillräckligt avundsjuk på sin storasyster utan att behöva se tåget som skulle ta henne till skolan.
"Går det tåg till Hogwarts härifrån?", undrade Anthon. "Då kan ju vilken mugglare som helst åka dit"
Hans pappa suckade. Det var fem minuter kvar tills tåget skulle avgå.
"Inte här", mumlade pappan irriterat. "Skynda er nu, vi har bråttom. Vi ska igenom här" Han pekade på spärrarna mellan perrong nio och tio. Hans tre barn stirrade på honom.
"Pappa, vi kan väl inte gå igenom där?", frågade Thea nervöst. Hennes pappa suckade än en gång.
"Det är just vad vi ska. Och skynda er lite, tack. Thea, du får gå först." Thea stirrade på sin far.
"Ska jag... gå rakt igenom?" Hennes pappa nickade.
"Spring gärna om du är nervös"
Och Thea sprang. Argus var säger på att hon skulle springa rakt in i spärren och krascha. Han knep ihop ögonen, och beredde sig på smällen. Men det kom aldrig någon smäll. Argus öppnade långsamt ögonen. Hans syster var försvunnen. Argus blinkade några gånger. Han trodde inte sina ögon.
"Anthon, din tur" Även hans bror försvann.
Och så var det Argus tur. Han tog några djupa andetag. Så sprang han, och innan han visste ordet av så befann han sig på andra sidan av spärren.
Han stod på en perrong som var fullpackad med folk. Många av människorna bar mantlar och konstiga hattar, och ugglor var ingen ovanlig syn. Han såg sina syskon stå och prata en bit bort, men han gick inte dit. Istället drogs hans blick till det stora tåget. Hogwartsexpressen. Hans hjärta bultade hårt. Rök från det mörkröda loket ringlade sig upp mot skyn. Tåget var redan fullt av unga häxor och trollkarlar, och vid alla dörrar så hade det bildats trängsel av folk som ville in på tåget.
Argus hörde sin fars röst bakom sig.
"...och lova att skicka minst ett brev varje dag, om det är något du behöver, så..."
"Jaja", suckade Thea och skyndade mot tåget. När hon kom fram till dörren så vände hon sig om.
"Hejdå pappa, hejdå Anthon, jag kommer sakna er" Om Argus sa hon ingenting. Såklart.
"Hejdå, min stora flicka", sa deras pappa. Hans röst darrade. "Du kommer att få det så bra. Jag älskar dig." Argus kände hur det högg till i bröstet på honom. Han hade aldrig fått höra att någon älskade honom.

jättebra!!!

BRAVOOO meeeeeeeeeeeer MOREEEE!!!

Helt...Fascinerande. Fantastiskt. Du har ett otroligt sätt att skriva på, fortsätt!

M
ME
MER
MER_
MER_B
MER_BU
MER_BUG
MER_BUGG
MER_BUGGL
MER_BUGGLA
MER_BUGGLAN
MER_BUGGLAN!
MER_BUGGLAN
MER_BUGGLA
MER_BUGGL
MER_BUGG
MER_BUG
MER_BU
MER_B
MER_
MER
ME
M

DU SKRIVER HUR BRA SOM HELST!!!
DIN FANFICTION ÄGER JU!

Tack så mycket! ♥
Jag har vart väldigt upptagen de senaste dagarna, men när jag har tid och lust så skriver jag mer!

Mer då din lilla fjomp ♥

Otroligt bra!

Tack!
Här är nästa del. Den här vart rätt så... tråkig Men håll ut, snart så börjar det hända grejer!

Livet gick vidare utan Thea. September övergick i oktober, och i takt med att löven på träden färgades gula och röda så blev deras pappa mer och mer nedstämd. Till skillnad från Argus så saknade han verkligen Thea. Det var ingen hemlighet att det av sina tre barn han tyckte mest om var henne.
Argus kom på sin far med att gå omkring och mumla om Thea för sig själv, och en gång tyckte han sig till och med skymta en tår i hans ögonvrå, men när han påpekade det för sin pappa så fick han en så rejäl utskällning att han inte vågade prata med honom på flera dagar.

En kall morgon i mitten av november så vaknade Argus av ett knackande läte. Han satte sig yrvaket upp i översta bädden av våningssängen som han sov i när Thea var borta, och slog huvudet i taket. Han svor och gned sig i huvudet, och glömde för ett ögonblick bort anledningen till varför han vaknat.
Men så hörde han det igen. Ett knackande läte från fönstret. Han vände sig dit, och fick syn på familjens uggla Doris utanför fönstret. Doris hackade nästan hål på fönsterrutan i sin iver att få komma in i värmen.
Argus skyndade sig ner från sängen och öppnade fönstret åt ugglan. Hon hoade tacksamt.
Argus fick syn på en ihoprullad pergamentbit som var fastrullad vid Doris ena klo, och han lossade den försiktigt, och stängde sedan fönstret.
Brevet var från Thea. Till pappa och Anthon, stod det. Inte till Argus. Argus brydde sig inte om det, han var nyfiken, så han började ändå läsa brevet.
Thea berättade hur kul det var på Hogwarts. Argus försökte att inte låtsas om avundsjukan han kände. Thea berättade att läraren i trolldryckskonst hade sagt att hon var en naturbegåvning, att hon redan var lika duktig som de i fjärde årskursen. Hon berättade lite mer om hur duktig hon var, och så skrev hon att hon saknade dem där hemma. Hon undrade också om hon kunde ta med sig sin kompis hem till oss över julen.
Argus, som sett fram emot en jul utan Thea, blev besviken. Det här skulle nog bli en ännu värre jul än vanligt, om Theas kompis dessutom skulle hjälpa till att reta Argus.
Han skulle bara veta hur fel han hade.