Georges känslor (sv)

BRAAAA!!!

kapitel 6: oväntat besök

sista meningen: Det var som om dem aldrig känt varan.

Men några sekunder senare brast båda ut i gråt.
Så Harry, Ron, Ginny och Hermione gick snabbt ut ur rummet.
"Harry tror du verkligen att dem blir bättre av att göra vår soffa vattenskadad?" frågade Ron
"Jag vet inte" erkände Harry, men det kunde ju bli bättre tänkte Harry...Kanske skulle det funka.

* * * *
"Vad höll ni på med igår om jag får fråga?" sa Molly strängt
det var ännu en morgon i kråkboet, och Molly hade självklart sett hur dem alla fyra pratade med varan igår.
"Vi försökte liva upp Geor..." började Ginny
"Hejsan" sa George och satte sig ner vid bordet han var inte glad, det såg man på långa vägar men han var inte så jätte ledsen heller.
Molly började genast få tårar i sina ögon.
"Georgie!" sa hon och kramade honom hårt. sedan vände hon sig till Harry, Hermione, Ron och Ginny.
"jag vet inte vad ni gjorde" sa hon med ögon rinnande av glädjetårar. "men tack! Tack så hemskt mycket" sa hon och kramade dem också.
"och det är ju perfekt!" sa hon men hon pratade mer till sig själv än någon annan i rummet.
"eeh...exakt vad är perfekt mamma?" sa Ron tveksamt
"Jo Andromeda kommer idag med lille Teddy...ni vet han bor ju hos henne nu när...när..."
"Ja vi vet Mrs Weasley" skyndade sig Hemione att säga för hon såg på Harry att det var bäst att inte säga Tonks och Remus namn. Dem hade också dött i striden på Hogwarts och dem hade just fått ett barn som nu bor med sin mormor Andromeda.
"det är väl bäst att plocka i ordning här tills Andromeda kommer." sa hon
Harry antog att det bara var för att ha något att göra för när hon väl började diska och sopa gjorde hon det på mugglarsätt.
Ginny skakade på huvudet åt sin mamma.
"ibland förstår jag mig inte på henne" sa hon.
* * * *
Andromeda skulle komma när som helst och Molly var fortsvarande igång med att städa.
då..."Mamma, Pappa! Fleur är havande!" det var Bill som kommit inrusande
Molly var långt upp i huset och städade och Arthur var där och hjälpte till, så den första Bill så var George som bara satt där.
det hördes ett "grattis, vad kul" men inget annat. Bill vet inte hur George är, han hade varit i Snäckstugan ända sedan kriget.
Bill tittade skräckslaget bort mot soffan där Harry och Ginny satt.
"är det där verkligen George?" var Bills första ord när han satte sig i soffan med dem.

_________________________________________

hoppas ni gillar det!!

jättebra Sirius, inte förvånad över att du får överträffat i svenska!!!!

Haha din är också jätte bra

mer:

kapitel 7: Teddy Remus Lupin

sista meningen: "är det där verkligen George?" var Bills första ord när han satte sig i soffan med dem.

"Ja det är faktiskt han, och han har till och med blivit gladare" började Ginny sedan berättade hon allting. Hon avslutande med berättandet med: "och Harry tror att det är hans fel. Åhh just det grattis Bill!"
"Grattis!" sa Harry också. Men Bill verkade inte lyssna.
"sa du att Andromeda ska komma med lille Teddy?" frågade Bill men innan Ginny han svara sa han.
"hur kan mamma vara så dum? Det kommer få George att tänka på Fred och..."
*knack knack knack* dörren knackade.
"Kommer dem NU?" sa Bill argt han reste sig upp, Harry och Ginny trodde att han skulle gå och öppna dörren men han gick upp för trappan med raska steg.
dem tittade på varan och sedan reste sig Harry upp och gick mot dörren. precis när han öppnat den kom Molly, Arthur och Bill ner för trappan.
Molly gick förbi Harry och hälsade på Andromeda som stod där i dörröppningen med lilla turkos hårfärgade Teddy i famnen.
man hörde ett tydligt skrapande vid köksbordet, alla vände sig och och hann precis se George gå upp för trappan.
"sa ju det" muttrade Bill för sig själv. Medan alla satte sig ner vid matbordet kom Hermione och Ron nerrusande för trappan.
"Vi såg George gå upp för..." började Ron men kom av sig när hans blick för på Teddy.
"jaha" sa Hermione och Ron i kör. Dem satte sig ner dem också.
Alla började prata med varan och till sist ville alla veta hur det gick med Teddy hemma så Andromeda började långsamt tala:
"Jo jag fick ju lilla Teddy när Nymphadora ville åka till Hogwarts och se till så att inte Remus var död. Jag undrade varför dem inte kom tillbaka, så slog den hemska tanken att dem var illa skadade, så jag började kontakta alla som kunde tänkas vara där och inte för än två dagar efter dem åkt fick jag en bekräftelse att dem var..." Mer han hon inte säga för Harry reste sig upp, sprang uppför trappan och in i Rons (och i stort sätt hans nu också) rum, satte sig ner på sängen och började skaka, han hade trots allt känt Remus så bra man kunde och han hade förorsakat hans och Tonks död.
"Harry, Harry!" det var inte Ginnys röst den här gången lät rösten klen och förstörd, det var Georges röst.

_________________________________________________

blev inte heller så jätte lång

tack så mkt!!
Den var jättebra!

kapitel 8: beställningar

sista meningen: "Harry, Harry!" det var inte Ginnys röst den här gången lät rösten klen och förstörd, det var Georges röst.

några sekunder senare var George inne i rummet.
"hej, du...du borde inte gått ifrån" sa han, Harry stirrade på honom
"ska du säga"sa han. George sate sig bredvid honom
"tack för..du vet...det där med Lee"
"det var så lite" sa Harry generat.
det var tyst ett tag sen sa Harry: "ska du inte starta upp 'Weasleys vassa varor' igen?" frågade Harry men det borde han inte sagt, Georges ögon började bli röda.
"jo jag frågade Lee om han ville, du vet...ta..." började George
"jag fattar" skyndade sig Harry att säga
George började skaka lätt. Harry hade nästan glömt hur han såg ut när han log och var skojig.
"fråga Ron då" sa Harry snabbt "alltså om han vill...butiken."
George såg först tvivlande ut men sedan sken han upp, med en snyftning gick han ner till köket igen.
en stund senare hörde han en röst som ropade på Rons namn. Georges röst bröts men han han gjort det!
Harry log för sig själv, an tänkte igenom samtalet han hade haft och han skulle precis ställa sig upp då Ron kom inrusande. han såg väldigt glad ut.
"gissa vad George nyss sa!" sa Ron
"vaddå?" sa Harry med fejkad nyfikenhet.
"att jag ska börja jobba med honom i "Weasleys vassa varor"!"
"vad kul!" sa Harry och skrattade för sig själv.
George kanske nästan skulle bli normal. kanske han aldrig skulle skämta på samma sätt. men chansen att se honom le någon gång i mellan åt var inte pytteliten iallafall.
* * * *
Harry satt och läste i kråkboets soffa när han blev avbruten av Rons stönande. Harry såg att han bar en massa papper upp för trappan.
"Ron!" sa Harry och sprang i kapp Ron då han gick upp för trapporna.
"Var är det där?" undrade Harry
"eeh jo en massa beställningar", sa Ron "från butiken jag har sagt att vi ska öppna igen och alla blev som galna"
"Ron, vet George att du har sagt det?" sa Harry oroligt
"eeh...inte än...men snart"
Harry skakade på huvudet
"tror du att han är redo för att öppna butiken NU?"
"eeh" sa Ron igen, dem hade kommit in i deras rum.
"njae, jag vet inte riktigt." erkände Ron "men det få vi se imorgon" sa han muntert
"exakt VAD menar du med "det få vi se imorgon"?"sa Harry
"Jo, jag sa till alla att det öppnas imorgon och..."
"DU GJORDE VAD?!" skrek Harry
några sekunder senare kom Ginny, Hermione och George in i rummet
"jo vi hörde att ni pratade" skrattade Ginny och Hermione i mun på varan.
"eeh vad är det där Ron" sa George svagt
Harry tittade strängt på Ron
"Ja Ron vad har du där?" sa han strängt
"he, det är en ganska lång historia, jo du förstår..."
"Det är beställningar till "weasleys vassa var..." började Ginny "George!"
han hade gått ut ur rummet med tårar i ögonen.

braaaa!!

haha tack

meeeeeer!!!!!!!

kapitel 9:chocken

sista meningen: han hade gått ut ur rummet med tårar i ögonen.

Hermione, Ginny och Harry stirrade på Ron
efter ett tag bröt Hermione tystnaden
"var du tvungen"
dem alla fyra gick dystra ner till köket och satte sig ner.
"hörni det känns som om det här är mitt fel" sa Ron sa Ron och hans röst bröts
"det ÄR ditt fel Ronald" sa Hermione argt.
"vad sitter ni här för?" det var Molly som kommit in i köket hon hade troligen städat (igen) för hon höll en kvastkäpp i ena handen
"Ron sårade George" Sa Ginny argt till sin mamma
Molly tittade srängt på Ron, sedan gick allt väldigt fort, hon tappade kvasten hon höll i och brats i gråt.
"varför, varför" sa hon gråtande. Hon gick ledset uppför trappan. Harry, Hermione och Ginny tittade efter henne upp mot trappan men Ron satt med uppspärrade ögon och tittade ut i tomma intet. Han började andas häftigare och började snart svettas, han slank ner för stolen och ner på golvet.
"Ron!" Ginny var den första som märkte att Ron inte satt på stolen. Harry och Hermione vände sig snabbt om och hittade Ginny hukad över Ron.
"Vad i..." började Harry men blev avbruten av Ginny.
"Hämta pappa...nu!"
"men varför..."
"NU!" skrek hon, en gråtande Hermione hukade sig nu också över Ron.
Harry sprang uppför trappan, han började bli alldeles kallsvettig, vad var det som hände.
när han var halvvägs uppe för andra trappan kom George utspringande ur sitt rum. Hans ögon var röda och svullna.
"Harry vad..."började han
"Vart är din pappa" avbröt Harry honom
"eeh...ute i trägården men..."
"tack" sa Harry snabbt och sprang ner för trappan med George efter sig.
"Harry!" snyftade Ginny men han hann inte stanna han rusade ut i trägården.
" Mr Weasley!" skrek han och han svarades av ett svagt:
"jag är inne i kvastboden, Harry!" Han sprang dit med andan i halsen.
" Vad håller du på med Harry?" skrattade han
"Ron!" var det ända han kunde komma på att säga
"Jaa, vad är det med..."började Arthur
"kom!" avbröt Harry skrikande.
Han drog med en frågande Arthur in i huset och fick se Hermione, Ginny och George ligga hukandes vid den skakande Ron.

_________________________________________

det blev inte så jätte långt