Lumos :3 & LeoisLazyy

Medan alla andra elever satt och vräkte i sig mat satt Benjamin med armarna i kors och stirrade på sin, fortfarande tomma, silvertallrik. Han kunde inte förmå sig att stoppa någonting i munnen, mat likaså dricka. Förstulet sneglade han lite på sin bordsgrannes renskrapade tallrik och grämde sig över sin egen aptitlöshet. Efter ytterligare några minuter av skrapande i tallrikar och ett antal utspillda glas förklarade rektor McGonagall middagen avslutad. Detta faktum förbättrade inte precis hans humör då det betydde att han skulle vara tvungen att ta hand om en massa förstaårselever inom en snar framtid. Med smala ögon reste han på sig och ställde sig några meter bort från bordet med en bister uppsyn.
"Förstaårselever hitåt!" tvingade han sig själv att mässa ett flertal gånger tills de nio nya förstaårseleverna var samlade runt omkring honom. En ganska liten skara i hans egna ögon.

Hailey reste sig upp när professor McGonagall avslutade middagen och kallade vänligt åt sig de utmattade förstaårseleverna. Hon föste dem upp för de sju marmortrapporna och genom de ekande korridorerna. Då och då stannade en och annan elev till för att förundrat stirra på de rörliga tavlorna. Hailey smålog för sig själv. Det var så längesedan som hon själv hade reagerat likadant. Tillslut stannade hon framför porträttet av den tjocka damen.
"Spunnet socker", uppgav hon, och porträttet svängde åt sidan. Hon väntade på att eleverna skulle klättra in, innan hon själv följde efter.
"Okej", sade hon snart, och barnen ställde sig på rad framför henne. "Sju år av magisk undervisning väntar er nu. Jag vill att ni ska se det som den bästa tiden i era liv, men även den mest utmanande. Ha kul, men gå inte lärarna på nerverna. Särskilt inte professor McGonagalls", skämtade hon, och några skrattade. Hon hälsade dem godnatt, och de klättrade långsamt upp för trapporna mot sovsalarna.

Benjamin började sakta men säkert leda ner nykomlingarna för trapporna som ledde ner mot fängelsehålorna. Efter vad som kändes som en halv evighet stannade han slutligen framför en stenvägg i en dåligt upplyst korridor. Ungefär hälften av förstaårseleverna såg mer än förvirrade ut medan resten redan verkade ha hört talas om ingången till elevhemmet. Han väntade på att småpratet, som han irriterade sig något enormt på, skulle dö ut innan han kom till tals.
"Jag hoppas för allt i världen att ni har memorerat vägen hit, det är inte mitt fel om ni ställer er framför fel vägg i framtiden", sade han lojt och vände ryggen mot dem.
"Rent blod", sade han klart och tydligt till väggen som smälte undan och avslöjade entrén till uppehållsrummet.
"Flickorna sover där", sade han och pekade åt höger. "Pojkarna sover där", fortsatte han sedan och pekade mot vänster. Efter ytterligare några bleka instruktioner lämnade han dem utan ett ord och marscherade mot sin egen sovsal.

Hailey vaknade klockan åtta nästa morgon. Det var en timme kvar tills den första lektionen började, och frukosten skulle serveras om en dryg kvart. Egentligen var hon inte hungrig efter kvällens storslagna middag, men hon kände sig tvingad till att äta åtminstone litegrann om hon skulle orka med förmiddagen. Därför reste hon sig upp och bytte om till uniformen innan hon satte upp håret i en slarvig men ändå söt knut på huvudet. När hon lämnat uppehållsrummet fick hon syn på en liten flicka från kvällen innan som verkade vara på gränsen till tårar.
"Jag kommer inte ihåg vägen till entréhallen" sade hon med darrande röst.
"Det är lugnt", sade Hailey med en varm röst och kramade uppmuntrande om hennes lilla hand. "Följ med mig..", sade hon och ledde flickan mot marmortrappan. "Det är alltid svårt de första veckorna. När jag var i din ålder trodde jag att rektorn skulle kasta ut mig ur skolan för att jag alltid hittade till lektionerna för sent", berättade hon, och flickan fick ur sig ett skratt.

Efter en totalt kass nattsömn klädde Benjamin, i en maklig takt, på sig sin skoluniform. Han ställde sig framför en av speglarna i sovsalen och började genast störa sig på vad han såg. Mörka ringar under ögonen, blek och nästan urtvättad hy och på tok för långt hår. Det brast slutligen för honom och han började halvt maniskt rota igenom sin koffert för att sedan dra fram en liten sax efter vad som kändes som en evighet. Återigen fann han sig framför spegeln där han utan att riktigt tänka sig för börja klippa av flera centimeter av sitt svarta hår. Med största sannolikhet gjorde han detta för att slippa gå upp till frukosten och sitta inträngd bland en massa stökiga elever men även för att få tankarna styrda åt ett annat håll. Han kunde ha svurit på att han haft mardrömmar om den där kommande patrullringen.

Hailey släppte av den lilla flickan vid den stora salen innan hon satte sig vid gryffindorbordet och petade i sig lite frukost. Det var i princip omöjligt och tillslut gav hon upp när mackan bara stockade sig i halsen. Hon sköljde ner det med lite pumpajuice innan hon hängde väskan över axeln och marscherade iväg mot den första lektionen: Skötsel och vård av magiska djur.

Benjamin fortsatte att mecka med sitt hår tills han absolut var tvungen att bege sig till sin första lektion. Vad gällde hans frisyr såg den värre ut än någonsin, men det var han nödvändigtvis själv inte medveten om. Han slängde ner lite bläck och en fjäderpenna i sin väska innan han hastigt lämnade sovsalen och skyndade sig mot...tja, det visste han ännu inte. När han nådde fram till trappavsatsen där han skulle svänga av stannade han till och plockade upp sitt schema från väskan. Skötsel och vård av magiska djur - fantastiskt. Utan att ta blicken från schemat började han skyndsamt röra sig framåt igen. Detta funkade i några sekunder innan han halvsprang in i någons ryggtavla.

Hailey hade precis nått de höga, tunga träportarna när hon snubblade halvt framåt när hon fick en knuff i rygggen. Hon satte foten hårt i marken och rätade på sig i sista sekund innan hon vände sig om i ren irritation.
"Se dig för-", började hon, men tystnade när hon såg vem det var. Han såg hemsk ut. Mörka ringar under ögonen och en tom blick. Hans hår såg halvt förstörd ut. Hailey visste inte vad hon skulle säga åt saken, så hon blinkade bara mot honom. "Du verkar ha fått en vana att storma dit jag är", påpekade hon med ett halvt otrevligt flin innan hon återigen började gå, men långsamt nog för att Benjamin skulle hinna med.

Benjamin blinkade långsamt några gånger och fokuserade slutligen blicken på henne. Varför, varför i all världens namn hade han varit tvungen att råka springa in i just henne? Innan han hunnit återhämta sig igen hade hon redan börjat trava iväg på sina egna äventyr. Han rätade med ens på sig och skyndade ifatt henne för att protestera över det hon just sagt.
"Jag gör det faktiskt inte frivilligt", muttrade han och stoppade ner schemat i sin väska igen innan han gav henne en lång, sned blick. "Och förresten, om du nu måste höra detta för att inte börja inbilla dig en massa saker, så försöker jag undvika dig", fortsatte han sedan och rätade till väskan som hängde över axeln.

Hailey drog en falsk suck.
"Så synd. Du vet, jag trodde verkligen att vi kunde bli bra vänner, du och jag. Men jag förstår nu att det vore rätt så önsketänkande."
Hon fortsatte ner för den långa, krokiga backen som ledde ner till ängarna och Hagrids stuga med små steg. Det var en rätt solig morgon. Perfekt för att vara ute under lektionen på.