[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

"Oh you know who it is!" ropar Hoseok. De tre killarna börjar långsamt dansa små rörelser. "Jeon JungKook!" JungKook skrider fram framför de andra och dansar ett litet solo. När han kommer till delen då han ställer sig på händer och långsamt sjunker ner mot golvet på mage hörs applåder och uppskattande rop från åskådarna. Fler människor börjar samlas runt dem. JungKook backar tillbaks och Hoseok ropar igen. "Park Jimin!"
Jimin hör sitt namn och tar några steg in mot mitten. Han börjar sitt solo med några klassiska, rätt avancerade hiphop steg. Då och då räcker han retsamt ut tungan. Sedan glider han ner längs golvet på knäna och stannar upp precis framför en av åskådarna. Fortfarande liggandes på golvet lyfter han snabbt upp höfterna i luften. Hon skrattar och klappar händerna och några utrop hörs runt om. Ännu fler folk har kommit för att titta nu, och de har omringat killarna som en cirkel.
Jimin hoppar upp från golvet och backar några steg medans han håller flörtig ögonkontakt med några av åskådarna. Blyga Jimin skulle tycka att det var väldigt pinsamt att titta på främmande människor på det sättet, men han blir helt annorlunda när han dansar, självförtroendet stiger med hundra. Han avslutar med att titta runt sig för att se om han har plats nog. Det är mycket folk, men cirkeln är stor, så det är nog inga problem. Han tar lite sats och gör en bakåtvolt, fast inte riktigt, för att han har utsträckta ben. Fler rop och applåder hörs när han är i luften, och när han landar så bugar han lätt. Sedan kupar han händerna runt munnen.
"Jung Hoseok!"
Hoseok svassar fram och börjar med en stegserie som ser ut som en mer avancerad version av "roboten", poppin' lockin'. Han är riktigt duktig och får mycket uppskattning han med. När han till slut backar tillbaks och står i linje med de andra så utbyter pojkarna blickar och börjar sedan på sin inövade koreografi.

Så Taehyung har hört vissa prata om spontana dansnummer i korridorerna, hur duktiga killarna är som gör dem. Om han minns rätt så pratade Jungkook ibland om dans, vilket Taehyung inte tagit större intresse till då. Men när han sedan får en klarare syn, och ser att det mycket väl är Jungkook och hans vänner, så bestämmer han sig för att stanna och kolla. Plus så är hans gulliga kompis som han sett tidigare samma dag, också en ut av dem som dansar.
"Du kan inte mena allvar, vill du stanna och titta på det här?" frågar Namjoon som öppnat dörren ut från skolbyggnaden, men både Taehyung och Yoongi står kvar på sina platser utan att röra en fena. Den brunhåriga killen har fortfarande kvar sin vita tröja liggandes över sin huvud, men han kunde inte bry sig mindre om den. Han måste erkänna att han är imponerad, alla tre dansar som gudar. Han skulle absolut inte erkänna det, men han gillar hur de rör sig. När den sjuttonåriga killen sedan får ögonkontakt med killen med det fluffiga, silverlila håret, så låter han ett litet flin dyka upp på sitt ansikte.
"Kom igen, de är ju.. duktiga?" säger Yoongi och lägger huvudet på sned medan han granskar en ut av de killarna mer än någonsin annars, mer specifikt Hoseok. Namjoon himlar med ögonen medan han lutar sig mot dörrkanten, för att vänta på att de ska bli klara.

Alla tankar rinner iväg från Jimins huvud när han rör sig i takt med musiken. Det spelar ingen roll hur upprörd han än må vara, han kan alltid förlita sig på musiken för att må bättre. Rytmen och den tillfredsställande känslan att kroppen rör sig i precis rätt takt är så övertagande att han glömmer allt för det gyllene ögonblicket musiken kommer in i hans blodström. Även fast han är mycket medveten om att både JungKook, Hoseok och en hel hög med åskådare är runt honom, så är han själv inställd på att det bara är han och musiken, vilket gör att han blir väldigt inne i det han gör.
Åskådarna börjar klappa i takt med musiken. Låten börjar ta slut och de bygger upp mot slut stegsekvensen. De avslutar med att korsa benen, snurra ett halvt varv och musiken tystnar. Man hinner knappt höra deras andfådda andetag innan applådåskorna och ropen bryter ut. De står kvar i sin slutposition några sekunder, innan de vänder sig om och bugar mot publiken. De vänder sig och bugar åt alla håll, för alla som står runt dem. När Jimin vänder sig åt höger bugar han, men på vägen upp fastnar hans ögon. En brunhårig kille lite längre bak. Han ler och klappar händerna. Lustigt nog har han också en stor, vit tröja liggandes på huvudet. Killen ser honom inte först, men sedan vänder han sig om och de får ögonkontakt. Jimin inser sedan att han såg honom under numret, egentligen i korridoren innan det också. Killen med tröjan på huvudet och leendet på läpparna är Taehyung. Fast han har inga stora solglasögon den här gången, utan man kan se de glittrande mörka ögonen omringade av eyeliner.
Jimin har nästan lite svårt att titta på honom. En rysning går längs ryggraden och han får genast lust att gömma ansiktet i händerna igen. Wow, han är ännu snyggare utan glasögon. Han ler lite blygt mot honom.

"Om du tycker om hans dans så mycket, så kanske du borde fiska upp hans nummer?" frågar Namjoon som höjer på ögonbrynen åt sin yngre vän, som stirrat på killen under hela numret. Ännu ett flin dyker upp på Taehyungs ansikte innan han drar ner tröjan från sitt huvud. Han drar ner sin gråa ryggsäck från axeln, öppnar den och viker ner sin tröja så att han inte ska tappa bort den igen.
"Det kanske jag borde göra.." mumlar han för sig själv men ruskar på huvudet. "Har vi bråttom till något?"
"Inte direkt, men Suga vill åka och hämta en ny dator," berättar Namjoon och tittar mot den äldsta ut av dem. Taehyung lägger märke till hur Namjoon sagt hans smeknamn och inte hans riktiga namn, antagligen vill han vara säker på att ingen oväntad lyssnar på dem.
"Mhm, den är mycket bättre än den förra vi tog," säger Yoongi, som nu är lowkey i dreamland. "Plus så ville Ju.. Suho träffa oss senare ikväll, han hade någon plan till någonting.." fortsätter den äldsta som vaknar upp när han är på väg att uttala Suhos riktiga namn, Junmyeon.
"Så då har jag tid att gå och snacka med han där?" frågar Taehyung och håller sin blick på en ut av de som nyss dansat, vilket får Namjoon att skratta ännu en gång.
"Är ni två seriösa? De dansade bara men fick er två att falla på era stolthet?" frågar han och skakar på huvudet åt sina vänner, vilket får Taehyung att blänga mot honom.
"Jag har inte fallit för honom," säger han. "Du vet att det är nästintill omöjligt. Jag tar bara intresse i honom, jag vet dock inte vad som försiggår i Sugas huvud."

Åskådarna börjar skingra sig. Jimin gör high-five med både Hoseok och JungKook, och alla killarna får några dunkar i ryggen och uppmuntrande komplimanger.
Jimin är förvånad att inte några lärare har pratat med dem. De har aldrig fått nåt problem efter såna här framträdanden, och de är speciellt omtyckta av vissa lärare, speciellt musikläraren, men det var nog inte så svårt att lista ut. Det är klart att inte alla uppskattar det, det är rätt svårt att få en hel skola full med elever och lärare att alla tycka om en sak, men de har aldrig riktigt fått några seriösa klagomål.
Men eftersom att de var inomhus den här gången så borde de väl ha hört? Inte för att han egentligen bryr sig, det är bara lite underligt.
Jimin tittar bort mot Taehyungs håll igen för att se om han är kvar. Mycket riktigt, han står och pratar med några killar som Jimin aldrig sätt förut. Den ena, smal och svarthårig, ser inte så mycket äldre ut, men den andra, lång och blond, ser inte riktigt ut som en skolelev. Han ser ju inte gammal ut, men runt 20 kanske. Ingen av de går nog på den här skolan, och det är nåt med de som får atmosfären att spänna sig. Jimin vet inte vad det är, är det det smått farliga utseendet, eller den kalla blicken? Aja, vad det än är så kändes obehagliga på nåt sätt.
Sen kommer han på en stor del av anledningen till varför de faktiskt gjorde det här. Just det, Taehyung. Han börjar få tankegångar. Ska jag starta en konversation med honom eller väntar jag och ser om han kommer till mig?
Jimin själv skulle kunna prata med honom, men han kan inte låta bli att ogilla tanken att gå närmare Taehyungs äldre vänner. Plus att det blir ju ännu bättre om det är Taehyung som tar första initiativet.

"Om du ska gå och prata med honom, gå och gör det nu är du snäll," muttrar Namjoon medan han börjar skriva med någon på sin stora samsung galaxy s8 edge, som han snott här om dagen. Visst Namjoon kan få vad han vill, han är ett asshole, men ett rikt sådant. Dock så vill han inte att allt ska bli givet till honom, han satte fart på sin maffia eftersom att han var uttråkad. Namjoon började umgås med Taehyung, eftersom att han var uttråkad, och Taehyung en ut av de galnaste ungdomarna i Seoul. "Jag vill helst inte vara i gymnasieatmosfären längre." kommentaren får Taehyung att skratta och klappar honom på axeln.
"Visst, jag kommer strax hyung," säger Taehyung och ger sin väska till Yoongi, som nu också ställt sig vid sin mobil. Om han vill ha Hoseoks nummer så skulle han enkelt kunna få tag på det utan att behöva fråga honom själv. Taehyung också, så klart, men han föredrar att prata med sin nästa pojkvän eller flickvän face to face. "Håll koll på den, okej?" efter han fått en enkelt nickning som svar tillåter han sig själv att gå fram till Jungkook, som nu står vid de andra två dansarna vid högtalarna. "Hej" är det enda Taehyung låter slippa ur hans mun när han ställer sig framför den silver håriga killen. Han låter sedan blicken glida till sitt ex och nickar enkelt mot honom, med ett flin på läpparna. "Jungkook," säger han innan han vänder blicken mot den kortare killen igen. "Så hur länge har ni dansat?"

Taehyung kommer till slut fram och pratar med dem, fast nu har han ingen tröja liggandes på huvudet, så man kan se hela hans bruna hår. Jimin måste erkänna att han blev rätt sur på honom när han hälsade på JungKook på det sättet, som om ingenting hade hänt. Han ser i ögonvrån att JungKook inte blir särskilt glad han heller, och han kan nästan känna hans blickar i nacken. Men det kan han tyvärr inte störa sig på nu, det viktiga är att det funkade och att han måste hålla masken.
"Oj, svårt att säga." svarar han till slut. "Det är något som jag alltid gjort, så det är lite svårt att sätta en siffra på det, om du förstår vad jag menar, samma sak med sång. Men dansa lite mer som en riktig aktivitet har jag väl gjort i typ 11 år nu."
Det är Jimins ärliga svar, han hade rätt så svårt att säga hur länge han faktiskt hållit på. Taehyung sa "ni" när han ställde frågan, men Jimin pratar bara om sig själv, för att han vill varken nämna Hoseok eller JungKook, de får delta i samtalet om de vill, men det tvivlar Jimin på.
I andra ögonvrån ser han hur Hoseok drar sig undan lite. Han var ju rätt tydlig med att han inte ville bli inblandad i något som har med Taehyung att göra, så det är inte så konstigt. Han försvinner ur sikte i en klunga elever några meter bort.
"Hm." svarar Taehyung. "Coolt."
Han granskar Jimin med blicken. Han börjar nere vid fötterna, följer med hela vägen upp och stannar vid ögonen igen.

Faktumet att Taehyung granskar Jimin så intensivt får Jungkook att ogilla honom ännu mer. Det är som att han inte existerar, som att Taehyung bara glömt honom, som att han är ett spöke. Visst, de hade inte känt varandra så väldans bra, de hade inte haft några intima konversationer med varandra, men Jungkook trodde ändå att han kanske skulle bli saknad. I alla fall lite. Och Jungkook kommer mycket väl ihåg att Taehyung kollat in honom på exakt samma sätt som han nu kollar in Jimin.
"Det har lönat sig iallafall, du är duktig," berättar Taehyung och ser bak på sina vänner över sin axel, som fortfarande står uppslukat i sina mobiler. "Tror du att du skulle vilja bli min nya danslärare?"
"Vadå?" säger Jimin förvirrat, vilket Taehyung finner oväntat gulligt. Med sin blick fäst i den yngres ögon låter han ett enkelt skratt sippra fram.
"Jag undrade om du ville bli min nya danslärare," upprepar han med sin djupa röst och tar ett steg närmre Jimin, vilket gör att deras bröstkorgar bara är lite mindre än en decimeter ifrån varandra. Han låter sin hand glida upp mot den silverlila håret och drar bort en kort liten lock från den yngres ögon. "Du är väldigt gullig, nämligen."

Jimin försöker stå emot rodnaden som han känner komma bakom öronen, men till slut går det inte. Det var bara så mycket på en gång. Komplimangerna, den plötsliga närheten, den starka ögonkontakten och det högst förvånande lärarerbjudandet. Verkligen, det hade han aldrig kunnat förutspå. Han måste kämpa för att hans blyga sida inte ska svika honom genom att bryta ögonkontakten, han vill inte verka svag nu. Jimin glömmer till och med bort att han egentligen är rätt sur på den äldre. Han hade blivit kallad duktig förut, gullig också för den delen, men det var i andra sammanhang. Det här var annorlunda, det kändes annorlunda.
"Tjaa..." säger han med honungslen röst när rodnaden gått ner en aning. Han drar upp ena mungipan. "Det beror på..."
Han lägger pekfingret mot Taehyungs bröstkorg och ger honom en liten knuff.
"Har du vad som krävs? Jag må vara duktig, men att lära gamla hundar sitta har aldrig varit en av mina talanger..." Han ställer sig lite på tå för att komma i samma höjd som den andre.
Såna här saker är såna grejer som Jimin kommer titta tillbaks på efter ett tag och kanske skratta åt. Det här går egentligen emot alla hans principer, men atmosfären runt Taehyung får honom bara i nån sorts trans.

Taehyung låter det vara tyst emellan de två medan han håller fast sina ögon i Jimins. Vissa skulle antagligen känna sig underlig om någon stod och stirrade på en, men Taehyung bryr sig ärligt talat inte. Eftersom att Jimin nu är i jämnhöjd behöver han inte kolla neråt, vilket han är glad över. Den brunhåriga killen låter ett enkelt flin ta över hans läppar, han gillar hur den yngres rodnad tonat ner och hur Jimin själv flinar enkelt. Det är gulligt hur hans ansiktsuttryck kan ändras så snabbt, Taehyung tycker om det.
"Jag tror mer frågan är om du har det som krävs," säger han och höjer lite enkelt på ögonbrynen, medan hans flin hänger kvar. Han låter sin hand åka upp mot sin bröstkorg, bara för att ta tag i Jimins lilla hand och lägga sin egna vid hans hår igen. I ögonvrån kan han se hur Jungkook sakta börjar packa ihop sina högtalare, men Taehyung håller fast sin blick i Jimins. Men om han ska vara ärlig, så är han inget vidare på att dansa, men den lilla detaljen struntar han i att berätta. "Tror du att du har det?" viskar han i den mindres öra.