Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Freya såg efter honom och svalde hårt. Hon drog handen över ansiktet och blundade hårt. Hon skakade lite på huvudet och började gå tillbaka till huset som Raina hade fixat. Hon suckade högt och tog upp sin mobil. Hon blev otroligt frustrerad av hela situationen.

Ace muttrade ilsket för sig själv medan han gick. Han kunde inte ens sätta namn på sina känslor eller förklara vad som pågick inom honom. Det var ett helt kaos. Efter vad som kändes som evigheters evigheter hade han träffat Freya igen, men hon hade inte känt igen honom och han hade inte skött situationen något vidare heller. Och han som aldrig brukade klanta till sig på det sättet. Men Freya var hans ögonsten och han behövde få veta vad som hade hänt. Han ville få henne tillbaka. Han behövde henne hos sig igen.

Freya var hemma ganska snabbt, hon gick till sitt rum utan att säga ett enda ord. Hon smällde upprört igen dörren och svor några gånger. Hon fattade inte ens varför hon blev så upprörd över honom. Hon kände honom inte ens. Hon svalde hårt och tog av sina kläder och la sig över täcket.

Efter att ha ringt några samtal sjönk han ner i soffan och drog frustrerat händerna över ansiktet. Sedan lutade han sig bakåt mot ryggstödet och la upp fötterna på soffbordet framför sig, sparkade ner några tomma ölburkar som stått där sedan kvällen tidigare. Han behövde ge sig tills tåls några timmar innan en av hans kontakter skulle höra av sig igen.

Freya slöt ögonen och försökte somna men hon kunde inte sluta tänka på honom. Hon hade ingen aning om vad han hette eller något. Hon suckade och drog täcket över huvudet tillslut. Hon var otroligt nyfiken som person och att inte veta något om honom var inte särskilt bra för henne.

Efter en halvtimme gav han upp. Han skulle bli galen om han inte gjorde någonting för att fördriva tiden. Han öppnade ytterdörren och klev ut för att sedan börja gå längs med gatan, fiskade samtidigt upp sin mobil ur fickan för att ringa upp sin kontakt. Folk brukade sätta fart på benen och få jobb snabbare gjort om man hotade lite och det funkade utmärkt även i det här fallet. Ace bad killen möta upp honom i baren där han tidigare på kvällen druckit en öl.

Freya såg mot dörren när Raina kom in. De pratade lite och efter en stund berättade hon att en kille känt igen henne men att hon inte visste vem det var. Freya nämnde inte alls att han ljugit och sagt att han kände Raina, ville honom inget ont riktigt. Hon var bara nyfiken på vem killen var. Raina hittade på en ursäkt till att gå och lämnade huset. Hon ville veta vem killen var, hon ville inte riktigt att Freya skulle ha tillbaka sina minnen.

"Du igen," fnös bartendern då Ace sjönk ner på en pall vid disken. Den svarthårige spände blicken i mannen som harklade sig och skyndade sig med att ta fram ett stor glas som han fyllde med öl innan han sysselsatte sig med att torka disken ren från osynliga fläckar. Ace iakttog honom roat en stund innan han tröttnade och sneglade istället otåligt mot sitt armbandsur.

Raina gick mot baren som Freya nämnt att hon varit i. Hon hade planerat att fråga ut bartendern eller folk där, låtsas som att något hänt Freya och att killen var den sista hon pratade med. Hon trodde starkt att hon skulle få bättre beskrivningar om honom då. Hon gick in i baren och såg sig omkring innan hon gick mot baren.

Då dörren till baren öppnades vände han diskret blicken mot kvinnan som klev in. Hon väckte genast hans intresse men inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Han tog en klunk av sin öl och låtsades vara djupt försjunken i sina egna tankar. Det var han ju men de tankarna behövde han lägga på hyllan för en kort stund, han behövde avvakta situationen och följa med kvinnan en stund.