[PRS] skorpa & Vega

"Gör jag visst inte!" protesterade Ella muntert. Hon skulle inte direkt vilja påstå att hon fäst maskrosen i sitt hår för att göra sig fin: det var ju knappast så att Ben skulle bry sig om den eller ens lägga märke till den. Plus att hon inte ens plockat upp blomman från första början för att göra sig fin. Då killarna kommit fram vände hon åter blicken till dem och log vänligt.
"Naturligtvis," nickade hon som svar till Ben innan hon artigt räckte ut handen mot den främmande killen för att presentera sig, "jag heter Ella."


Adrian skrattade ansträngt till och försökte sedan låtsas som om han inte hade någon aning om vad Ben pratade för strunt. Att han var nervös tänkte han inte erkänna, han hade ju inte ens någon egentlig orsak till varför han skulle behöva känna sig så osäker på sig själv som han för stunden gjorde. Då den blonda tjejen räckte ut sin hand mot honom tog han den i sin och skakade lätt om den.
"Adrian," mumlade han och satte sig sedan ner i gräset, rev upp några grässtrån samtidigt som han nyfiket kisade mot killen med rosa hår.

Ben börjar sakta undra om det varit en så värst bra ide att ta med för att presentera sin vän. Visst är den mörkhåriga lättlurad, men han lägger fortfarande märke till den ansträngning Adrian lägger i sitt skratt - vilket får honom att återigen undra varför den andra är så nervös. Han kan dock inte döma honom, Ben känner sig också förvånansvärt nervös. Det är väl en till anledning till att de borde ha suttit kvar vid bänken, Ben har ingen lust att låta det bli stelt.
Iallafall så sträcker han fram handen till den rosa håriga killen som haft sitt huvud i Ellas knä, för att vara så artig som han kan.
"Jag är Ben," berättar han med stadig röst, som tur är.

William låter sina ögon granska de två främmande ansiktena, men stannar till på han som inte är Ben. Han fick iallafall reda på vad han heter, vilket är ett plus. William börjar ännu en gång att undra varför - eller snarare hur, han inte kunnat lägga märke till den längre killen innan. Intresset för Mr Wilson, som egentligen bara är en tidsfördriv, är nu långt borta. William väcks upp från sina tankar när han ser en hand sträckas fram mot honom, och bestämmer sig för att vara artig. Det här kanske är hans bästa väns framtida make, så klart han måste skaka den då, eller hur? Så han låter sin hand enkelt skaka om Bens innan han drar till sig den igen.
"William," svarar han med ett brett leende, vilket får Ben att fråga Ella om hon blivit klar med engelska uppgiften eleverna fått. Nu när han tänker efter, kommer han ihåg hur hans vän berättat att hon börjat plugga med någon annan på sistone. William låter iallafall sin blick glida tillbaka till killen som sitter ner på gräsmattan mittemot honom. Han finner den längre kisa mot honom, vilket får William att blinka mot honom.

Ella log varmt mot Adrian innan hon vände sin uppmärksamhet till Ben: som undrade om hon blivit klar med engelska uppgiften de fått.
"Jag antar att du menar vår uppsats i filosofisk litteratur?" Hon gav honom en sträng blick i ett försök att härma deras lärare, Mrs Clayton. En elev hade gjort misstaget att kalla ämnet för "engelska" och det hade fått kvinnan att blossa upp och ge en lång predikan om vad det egentligen var hon undervisade i. Ella skakade snart på huvudet och berättade för Ben att hon skrivit klart en sida men måste komma på ett bra sätt att avsluta sin lilla uppsats.


Adrian vek generat bort med blicken då han såg hur killen, William, blinkade mot honom. Vad kunde det betyda? Varför hade han gjort så? Det var väldigt typiskt av Adrian att genast börja överanalysera det som hänt, William hade kanske inte ens haft en speciell orsak till det. Att läsa av Adrian var heller inte så värst svårt eftersom han ibland var som en öppen bok, så det kunde mycket väl vara så att William lagt märke till hur nervös han var och bestämt sig för att spela ett litet spratt. Lyssna på när Ben och Ella talade om något skolämne tänkte han inte göra - så han vände modigt blicken till William igen och försökte komma på något att säga.
"Så.." började han och kupade stelt en hand om sin nacke, "jag gillar din hårfärg. Väldigt... rosa."

Ben blir rätt förvånad över hur Ellas försök att låta som deras engelska lärare i filosofisk litteratur faktiskt var en rätt så bra imitation. Han hade nästan trott att deras lärare stått bakom honom, tjuvlyssnat. Det skulle inte ha förvånat honom, predikan är fortfarande djupt in hackad i hans hjärna. Även om han egentligen inte bryr sig ett dugg om vad Mrs Clayton vill bli kallad, eftersom att han sällan pratar om henne, eller någon lärare för den delen. Den mörkhåriga låtsas spy när Ella nämner deras lärare, eftersom att i princip hatar alla lärare på skolan. Nästan.
"Vill du ha hjälp?" frågar han, egentligen vill han bara ha en orsak till att spendera mer tid med henne.. och ärligt talat så är han inte klar med sin egna uppsats än, men den kan vänta.

Den lilla rodnaden som bildats på Adrians kinder får William att le stolt, stolt över att ha lyckats göra honom generad med bara en blinkning. William nickar lite enkelt på huvudet när han hör hur den längre killen börjat en konversation med honom medan han leker med klubban i sin mun. Den söta smaken lyckas alltid muntra upp honom på ett eller annat sätt. Han drar ut den ljusrosa godisen ur munnen, för att kunna svara på påståendet som inte var något annat en sant, medan han lägger sina smala ben i skräddarställning.
"Jepp," säger han och ploppar p:en. Han drar sin hand genom sin redan fluffiga lugg medan hans blick inte lämnar killen mittemot honom. "Tycker du det passar mig?"

Hon började med att skaka på huvudet. Ämnet skulle kunna vara mycket intressantare om Mrs Clayton skulle kunna tänka sig att använda sig av varierande undervisningsmetoder, men filosofisk litteratur var inte så tråkigt som det lät. Dessutom tyckte hon mycket om att skriva och lärde sig fort - så uppsatsen skulle hon snabbt bli klar med. Men det här var en ypperlig chans för henne att få spendera mer tid med Ben.
"Vi kan jobba tillsammans?" föreslog hon, "om du behöver finslipa på din uppsats, vill säga."


Den brunhårige slog mentalt till sig själv. Hur dum fick man vara? Hade han verkligen inte kunnat tänka efter en stund längre istället för att öppna munnen och ge ifrån sig en sådan dum kommentar? Eller dum och dum, men det var ju inte som om William inte var medveten om vilken färg på håret han hade.
"Mycket väl." Adrian log så hans kritvita tänder syntes: hoppades innerligt på att han inte såg ut lika nervös som han fortfarande kände sig. Förhoppningsvis skulle nervositeten släppa inom kort - han hade ingen lust att skämma ut sig något mer. Han ville av någon anledning göra ett gott intryck, ville att William - och Ella också för den delen - skulle tycka om honom.

Ben nickar enkelt, han själv kanske behöver hjälp med uppsatsen. Visst har det gått bra hittills, men det finns en hel del som behöver läggas till. Och egentligen gäller inte bara det engelskan, det finns massvis med arbeten som han inte är klar med - som han inte ens påbörjat.
"Jag behöver lägga till en hel del, faktiskt," berättar han och drar handen frustrerat genom sina svarta lockar medan han skakar på huvudet. "Så det vore jättebra, om du vill? Det finns en hel del arbeten jag behöver arbeta mer på."
Missförstå honom inte, vanligtvis brukar han kunna plugga och få arbeten gjorda i tid till inlämningen. Men, på senaste tiden har han inte kunnat sova, vilket gör att hans koncentrationsförmåga sjunker något förskräckligt. Plus så har han ju haft fullt upp med att spela spel med Adrian, det kan mycket väl vara en anledning.

"Tackar," säger William och stoppar in klubban ännu en gång i munnen, med samma nöjda min uppsatt i på sitt ansikte. Adrians tänder verkligen gnistrar i skenet från solljuset, som stjärnorna man kan se uppe på himlen under midnatt. Leendet gör att hans intresse för den jämnåriga växer ett snäpp mer, vilket inte direkt förvånar honom alls. Han har varit i den här situationen innan, det som förvånar honom är att Adrian är en elev, om de skulle utveckla något förhållande, så skulle det inte vara förbjudet. Till skillnad från hans lärare (Mr Wilson är bara en ut av många), hans brors bästa vän eller sin kusin. "Jag färgade det för kanske två veckor sedan? Jag har inte bestämt mig för vilken färg jag ska ta här näst, tho."