(Privat Roll) Cipriano & GinnyHermionePotter

Eira blir lite förvånad. De flesta nya brukar känna till minst en eller två olympiska gudar när de kommer till lägret! Men hon börjar förklara.
"Jo! För 2000 år sedan i Grekland så trodde människorna på olika gudar. Det fanns gudar för allting! Gudarnas ledare eller vad man ska kalla det heter Zeus..." Ovanför deras huvuden dundrar åskan även fast himlen är klar. "Lugna dig Farfar Zus! Jag ska bara förklara!" Säger hon och ropar upp mot himlen.

Amelia såg på Eira, köpte inte ett enda ord.
"Vad vad du ljuger." sade hon bestämt och såg sig omkring. Hon kände hur hungrig hon faktiskt var och bet sig hårt på underläppen. "Har ni mat?" frågade hon sedan och drog en hårslinga bakom örat.

"Ja! Det finns massor med mat på Halvblodslägret!" Säger Eira. "Men ett tips! Säg inget dumt om gudarna! För du vet inte hur mäktiga de är!" Säger hon och börjar gå mot lägret igen. Amelie följer efter.

"Snacka inte skit. Det finns inte ens gudar." sade hon och himlade med ögonen. Hon gick en aning irriterat efter, tänkte äta och åka hem direkt igen. Amelia trodde inte alls på tramset om gudar och Grekland och allt vad det var.

Plötsligt kommer en bil på vägen och de går in till sidan.
"Haha! Det finns visst gudar! Och här kommer en av dem!" Säger Eira när en blond kille, bara några år äldre än dem, kommer körandes i en röd Maserati! Han stannar precis bredvid dem.
"Hej!" Säger Eira glatt till Maseratiföraren! Han kunde inte kommit mer lägligt! "Men, Vad gör du här pappa?" säger hon sedan.

Amelia öppnade munnen för att säga något men fastnade med blicken på killen. Hon svalde hårt och stängde munnen igen, hade aldrig sett någon så snygg i hela sitt liv. Hon blev bara ännu mer säker på att hon drömde, han kunde ju omöjligt vara tjejens pappa. Allt var så orimligt men hon visste att hennes fantasi inte var så bra heller. Allt var otroligt och konstigt.

"Hej på er!" Säger Apollon till Eira och Amelia. "Vad stirrar du på?" Frågar han Amelia sedan.
"Jag dörsöker förklara för henne om att grekiska gudar inte är myter! Men det går inte så bra!"
"Haha! Men sötnos! Jag är ingen myt!" Säger han sedan till den fortfarande förvånade Amelia.

Amelia sa inget utan började gå ner för kullen. Allt var så konstigt och hon tänkte inte tro på det de sa bara för att nån snygg kille och en tjej som påstod sig vara hans dotter sa att dom inte var myter.

"Men snälla!" gnällde Eira mot Amelia! "Jag lovar!!! Du har också en gudomlig förälder!" säger hon sedan.
"Kul att se er tjejer! Men jag måste till Olumpen nu!" Säger han och ger Amelia en slängkyss. "Och där väntar Afrodite och ska fortsätta med sitt Kärlek är bäst-snack!" mumlade han lite irriterat för sig själv. Men Eira hörde det ändå.
"Okej! Hoppas att det löser sig med det där! Hejdå pappa!" Säger Eira.
Apollon kör iväg och de står fortfarande kvar.

"Nu är du tyst och lyssnar!" utbrast Amelia, var för arg för att känna sig smickrad av slängkyssen. Hon visste inte heller att hon använt sig av ordcharm, visste ju inte heller vad det var. "Min mamma födde mig, lämnade mig hos pappa och drog. Det finns inget gudomligt över det. Min pappa är en gammal modell som är regissör nu och den enda kopplingen till gudar som jag har är att pappa regisserade en romersk film för några år sen som handlade om krig." röt hon och lugnade sedan ner sig lite när hon fått allt sagt. "Så spar mig skitsnacket om att min mamma är nån gudinna, min mamma är feg som lämnar en bebis hos en tjugoårig man för hon inte kan ta ansvar över någon annan än sig själv." avslutade hon med, kände sig otroligt nöjd.