Världens krafter (Privat)

Tom reste sig igen och gick ut till hallen. Han öppnade dörren och tittade på killen utanför.
"Är det vår kameleont som vågar visa sig?" sa han och flinade.

Jasper nickade blygt han försölite slappna av men det var inte det lättaste. Kiwi såg mot Jasper med intresse i blicken. Hon tyckte han var söt och Kiwi tyckte sällan att pojkar var söta.

"Okej, upp till bevis. Vi vill se dina krafter" sa Eric som hade kommit upp bakom Tom. Han sträckte på sig och lutade sig mot väggen. Tom tittade på killen.
"Har du tappat rösten, eller?"

Jasper gick mot väggen och snart försvann han och bara ögonen synes hela hans kropp var i samma tapet färger som väggen.
" va inte blyg " sa Kiwi men hon förstod ochså att det var lite strissa situation nu
" kan inte hjälta det " sa Jasper hans röst lät iallafall någorlunda avslapnad..

"Hm. Det där kan nog komma till användning" sa Eric och tittade på de nu tre personerna i hallen.
"Någon mer än jag som vill ha kaffe?" frågade han och började röra sig mot köket.

" gärna " sa Kiwi och gick efter Erik mot köket. Hon gillade kaffe. Jasper steg fram från väggen och blev då normal igen. Han gick blygt efter då kaffe brukade lunga honom.

Tom slängde sig ner på en stol medan Eric satte igång kaffemaskinen. Han gjorde fyra koppar och ställde dem på bordet, och tog en själv. Han satte sig ner på en stol och tittade på kameleont-killen.
"Så, vad heter du då? Och varför vill du komma med oss?"


Efter någon timme bestämde sig Freja och Caitlin att gå tillbaka till skolan, och slog sig ner i sällskapsrummet, där man kunde spela spel, snacka eller bara ta det lugnt. Caitlin viftade med en TVspelskontroll.
"Någon härinne som är på att köra turnering?" ropade hon i hopp om att få napp.

Jasper lugnade ner sig inombords de här människorna verkade inte göra som de andra människorna han hade stött på igenom sitt liv.
" Heter jasper och vill bröja för att visa att jag åteminstingen kan Komma till nån nytta annat än mobb offer " sa Jasper lågt. Han hade blivit mobbad i hela sitt liv vilket var orsaken till att han var så himla blyg av sig. Föräldrarna hade adopterat bort honom vid 7 års ålder då de såg ingen nytta i honom utan såg bara nytta i Casper. På barnhemmet blev han snabbt mobb offer och även i skolan. Han hade blivit sviken så otroligt många gånger vilket ochså var orsaken till hans blyghet.

Casper tittade intresserat mot tv spels kontrollen och tjejen si höll i den. Han ville gära ta reda på vad som var så roligt med spel.
" Kan gärna köra en match " sa casper.

"Då har du i alla fall en drivkraft" sa Tom och började gunga på sin stol igen.

"Nice!" sa Caitlin och gav en kontroll till killen som kom fram till henne.
"Jag heter Caitlin förresten, eller Kate som de flesta kallar mig" sa hon och log. Hon böjde sig ner och startade konsollen och satte sig i en av fåtöljerna.

Jasper log ett svagt leende.
" tycker vi bör planera första atacken mot skolan " sa Kiwi.


" heter Casper " sa casper och satte sig i den andra fåtöljen.

Unicornhorn