[PRS] /Lily och Unicornhorn

Jian skakade på huvudet vid påståendet att det inte var så gott om vattenbändare. Det stämde verkligen.
"Det är häftigt att träffa en vattenbändare!" utbrast han. "Men det kommer inte eldnationen tycka."
Han såg vattnet och hur det ändrades så snabbt. Det var som att en saga blivit sann. Verkligen. Det fanns sagor om vattenbändarna men allt var ju bara gammalt. Nu var det inte det. När hon frågade om varför de var döda ryckte han på axlarna.
"De ville väl döda avataren."

Hon öppnade munnen för att säga någon och stängde den sedan igen. Döda avataren. De hade alltså rensat ut hela vattenfolket i jakt på Temperance. Det var hennes fel alltihop. Hade hon bara stannat hemma så hade vattenbändarna fortfarande funnits kvar, för då hade eldnationen hittat henne. Hon kände hur hon började få andnöd igen, och tog ett djupt andetag. Hon övervägde om hon skulle berätta för Jian om att det var henne de hade letat efter, men undrade om han var att lita på. Samtidigt hade han ju berättat att han hade stuckit för att slippa vara med i kriget, så han verkade ju vara emot eldnationen. Hon bet sig i läppen och övervägde de positiva och negativa delarna i att erkänna vem hon var. Tillslut tog hon ett djupt andetag och öppnade munnen.
"Det lyckades de inte med i iallafall" sa hon och tittade ut över havet igen. Hon förberedde sig på det värsta.

"Fast de hade ju dödat alla i alla fall. De började väl bara med det för att avataren var sagd att tillhöra elementet." Tanken hade ännu inte slagit honom att Tempi kunde vara avataren. Hans tankar gick till att det var någon annan.
"Finns det någon annan vattenbändare vid liv? Känner du till den?"
Problem 1. Han glömde bort faktumet att hon varit infyst i is de senaste hundra åren. 2. Det var antagligen svårt för henne att veta vem som överlevde när hon inte var med under slaget. 3. Det fanns ingen annan vattenbändare, åtminstone ingen som inte frusit in i ett isberg eller som antingen var gammal eller neråt i generationer. Dessutom hade eldnationen gjort stora genomsökningar.

Jian var glad vissa tillfällen för att han inte hade någon bändning. I Ba Sing Se var det okej men han hade varit utanför staden. I många byar tillfångatogs jordbändare och blev skickade till fängelse. Han kunde inte bli anklagad för det i alla fall.

Hon skakade på huvudet.
"Som sagt, jag kom precis ut från ett isblock från havets botten, jag känner till de levande vattenbändarna mindre än vad du gör" sa hon och ryckte på axlarna. Jian verkade inte ha förstått att hon hade syftat på sig själv när hon sa att eldnationen inte hade lyckats döda Avataren, men hon lät det vara, han fick själv komma fram till det. Hon hade ju trots allt sagt det, även om det inte var så tydligt som hon hade trott. Hon började fläta ihop sitt hår och satte ihop det så det hängde på ena sidan av huvudet och tittade sig sedan omkring för en tredje gång.
"Vart låg den där staden du pratade om? Och tror du man kan få någonting för vattenvaluta?" frågade hon och drog upp lite pengar från fickan. Det var vattenvaluta, men om vattenbändarna inte fanns längre så kanske det inte gick att köpa saker för det heller. Hon lade handen på magen när den började kurra igen.
"Jag hade behövt något att äta och någonstans att sova, och någon att prata med som vet mycket om det där kriget du pratar om" sa hon och stoppade ner pengarna i fickan igen.

"Har du inte hört om Omashu? Den är ju mer än hundra år gammal... Men jag vet inte hur mycket kontakt vattenbändare hade med jordnationen", sa Jian. Han kopplade fortfarande inte ihop att hon kunde vara avataren men det var väl inte så viktigt. Hon var en levande vattenbändare vilket var det som tog hans fokus.
"Jag tror att det kan vara bättre med lite jordvaluta", fortsatte han och plockade upp några kopparmynt han råkade ha i fickan. Han hade mer pengar såklart. Han kunde trots allt inte resa utan det även om en liten del av det var pengar han lyckades ta från de som eskorterade honom innan han stack ifrån dem.
Prata om kriget? "Jag vet mycket om kriget!" protesterade han snabbt. Handen kom mot nacken igen lite nervöst efter att han insåg att det kanske inte varit det bästa att säga. "Eller, jag vet åtminstone lite..."

"Inte jättemycket kontakt, vi var mest uppe i Nordpolen eller nere vid Sydpolen, men jag känner igen Omashu iallafall" sa hon och kliade sig i huvudet. Hon var verkligen förvirrad. Hon kunde fortfarande inte tro att hon hade befunnit sig under vatten i hundra år.
"Men Avataren då, vet man vad som hände med honom eller henne?". Hon kunde ju lika bra ta reda på vad som sades om henne nu när Jian inte verkade koppla ihop ett och ett.
"Det hade varit bra om du hade kunnat berätta allt du vet om kriget, från början" sa hon och började röra sig i en riktning som hon hoppades var mot en stad och mat.

Han ryckte på axlarna vid frågan om vad som hände avataren.
"Man säger att avataren dog med vattennationen utan att återfödas. Ingen vet vad som hände. Det är hundra år sedan. Det är inte många som längre tror att något kommer hända", svarade han. När de började gå riktade han in dem lite osynligt så att de skulle gå åt rätt håll mot Omashu. Tyvärr var han ingen jordbändare så han kunde inte hjälpa dem framåt på något sätt. Sedan komm frågan om kriget.
"Det var varat i hundra år. Det började med Sozins komet, en komet som gjorde eldbändarna otroligt starka och som gjorde att de kunde utrota vattennationen. Nu håller de på att ta över jordriket bit för bit. Lufttemplerna jobbar de också mot men luftbändarna lyckas avvärja dem för att man bara kan komma dit genom att flyga och eldnationen kan inte det. Alla drakarna är utdöda. Eldnatonen fängslar också alla bändare de får tag på, åtminstone jordbändare i jordrikets byar", berättade han och pausade lite för att låta henne ta in det.

"Dödade de drakarna också?" utbrast Tempi. Hon hade faktiskt sett en drake en gång, hennes pappas vän var eldbändare och han hade haft en drake.
"Varför vill de ha tag på alla bändare? Ska det hjälpa dem att ta över eller?" frågade hon och skakade på huvudet. Hon förstod verkligen inte, det hade ju varit fred senast hon var på land. Hon kom och tänka på en grej och stannade upp.
"Vad gör vi om det finns soldater i Omashu? Jag är ju vattenbändare och du jordbändare, de kommer ju vilja ta oss båda två i såfall" sa hon och rös till, hon ville inte veta vad soldaterna skulle göra med henne om det kom fram att hon var vattenbändare. Speciellt inte om det kom fram att hon var Avataren dessutom. Hon önskade att hon hade fått lära sig alla elementen innan hon försvann i havet, allt hade varit så mycket lättare då.

Han nickade sakta vid hannes utbristande. Han hade aldrig sett en drake, bara hört sagor om dem. Han visste inte vem det var som dödade de sista drakarna men det var länge sedan. Så mycket visste han.
"Bändare är ett mycket svårare motstånd för dem antagligen. Eller så vill de bara att det ska finnas eldbändning", muttrade han som svar på nästa fråga. Just delen med bändare var kanske inte hans starkaste sida. Ingen i deras familj var bändare och det var väldigt många i den nedre ringen i Ba Sing Se som inte var bändare.
"Det finns inga eldsoldater i Omashu. Det är inte intaget", fortsatte han säga och sänkte tonen en aning. "Men jag är ingen bändare. Och dig skulle de vilja ha tag på. En levande vattenbändare."

Hon tittade förvånat på honom.
"Förlåt! Jag uppfattade det som att du var en bändare, jag kanske inte skulle ha antagit det" sa hon och undrade hur det var att vara icke-bändare i en värld bland bändare, det måste vara jobbigt. Hon valde att inte fråga honom, det kunde vara känsligt. Nordpolen var, eller hade varit, fullt av vattenbändare, och hon kände inte till någon som hade varit icke-bändare, men hon hade hört att det fanns några på Sydpolen. Hon funderade lite på vad det var med vattenbändare som var så intressant att man ville utrota dem, mer än att Avataren fanns bland dem. Det kanske handlade om blodsbändning, som gjorde att man kunde bända blodet i människor och djurs kroppar. Tempi hade aldrig testat det, dels för att det lät fruktansvärt hemskt men också för att det skulle tydligen vara väldigt, väldigt svårt. Hon pekade bort mot ett par byggnader som syntes i horisonten.
"Är det där Omashu?"