Student and teacher Love [PRIVAT Vega & Zora]

My bett sig diskret i kinden och ville bara snäsa till men mna såg hon höll sig lugn nu och kollade bara på hoonm, nu var hon tydligt hon pratar inte förrän han slutade fråga saker.
-Ett jag litar inte på dig. du e för ny.
sa hon nu och där kom sanningen och hon sågpå honom än.
-2 jag lyssnar knappt på mobbarna, 3 jag e van vid skit, e ensam syster bland bröser
sa ghon kort bara och vile bara slingra sig snart.

Max höll tillbaka ett torrt skratt. Han var inte road av situationen - tvärtom gick den inte som planerat. Han ville hjälpa henne men det skulle vara svårt att göra så om hon inte ville ta emot hjälpen. Dessutom tyckte han inte att hon skulle vara en dömande person bara för att hans position i skolan var ny. Men han kunde ju inte direkt anklaga henne heller: han hade också svårt att lita på folk.
"Betyder det att du ska få stå ut med skit bara för att du är van vid det?" undrade han sedan och lutade sig mot ryggstödet.

My såg hur han höll inne något men kommenterade inte det, hon litade aldirg på nya människor alltid inte i skolan iallfall. När nästa fråga kom bett hon ihop för inte säga något otrevligt direkt rakt i huuvdet.
-får jag gå? har matte och jag vill behålla min perfekta närvaro
sa hon nu kort bara och man såg ohn inte tänker öppna sig mera, men en sak han kommer få veta senare när han jobbat där säkert 1 vecka har hon gett honom tillit

Han gjorde en gest mot dörren. Han förstod att han inte skulle få något mer ut ur henne nu och han ville inte pressa henne heller. Det skulle ju inte direkt få henne att lita på honom.
"För all del. Trevlig fortsatt dag," önskade han henne med ett litet leende i högra mungipan. Han satt kvar i stolen och väntade ända tills hon gått därifrån, han skulle ju också behöva göra sig klar inför nästa lektion han skulle hålla. Inte för att den - förhoppningsvis - skulle vara så krävande, de skulle också få skriva en uppsats. Om han skulle låta dem komma lika lätt undan som den tidigare klassen var en annan femma.

My hade rätt snabt dragit til sin sin väska och nickar tyst och mumadle något detsamma och smet direkt iväg och rätt fort till lektionen. REsten av den skoldagne satt hon tyst och höll sig undna och när skoldagen var slut återvände hon till cafet hon jobbade på och log till mot sin vän somvar där och gick tyst och byte om och började sitt pass nu. Hon kollade tyst runt

Lektionerna flöt på fram till den sista timmen. Egentligen skulle han ha slutat nu men han hade lovat att vikariera för en annan lärare. Han hade fått tydliga instruktioner om vad han skulle göra, ingenting som han inte skulle klara av. Eleverna var trötta och rätt så osamarbetsvilliga men han hade väl förståelse för det. Klockan var tre på en måndagseftermiddag, vem hade ork och energi då? Max lät eleverna därför sluta lite tidigare: inte minst för att han själv också ville därifrån. Han hade en hel bunt med uppsatser att läsa.

My hade roat sig ett tag nu och log lite grann, hon älskade sitt jobb det e det och hon njöt av att faktistk servera och slippa alla dräp ord efter sig. Tyst drog hon handen genomt sin hästsvans hon hade och pratade tyst med folk och log lite grann

Efter en sväng förbi lärarrummet där han småpratade med några av hans nya kollegor medan han tog på sig jackan och packade ner allt nödvändigt i hans portfölj. Tio minuter senare sa han hejdå och gick sedan raskt därifrån. Då han kommit fram till bilen bestämde han sig för att inte åka direkt hem utan istället åka en sväng förbi centrum. Han hade ju inte bekantat sig med staden ännu och han hade mycket kvar att upptäcka. Max parkerade utanför ett kafé och klev ut. Han skulle förstås kunna ta med sig uppsatserna in och läsa igenom dem där, men det kunde ta lång tid och han ville nog helst sitta ensam hemma i sin lägenhet då.
Han öppnade dörren till kaféet och gick fram till disken.

My höll på med sitt vid köket och regerade på en bekant gestalt dök upp och hur hennes chef kom lugnt fram och hälsade på mannen.
-Bara sätta dig så kommer vi snart.
sa hon mjukt och My sneglar än och kände igen mannen snart, Max.

Max log svagt mot mannen som plötsligt dykt upp bakom disken innan han gick och satte sig vid ett ledigt bord. Han sträckte sig efter en tidning från ett närliggande bord och började bläddra i den för att inte bara sitta och tomt stirra framför sig. Han var dessvärre inte direkt intresserad av vad som hände i världen idag men han fick helt enkelt se ut som om han låtsades vara det. Förhoppningsvis skulle någon som jobbade här dyka upp snart. Han skulle förstås ha kunnat åka direkt hem och dricka sitt kaffe där men han hade ju tyckt att det kunde vara trevligt att komma ut lite.