The four kingdoms

Hon släppte ut ett skratt
"Du är inte jobbig Lilly" sa hon först, bestämt men med ett leende.
"Jag tränade på borggården och jag var så upptagen med mitt att jag inte märkte att kaptenen för armen, Rhodney, såg på. När jag var klar så kom han fram till mig och frågade helt enkelt om jag vill träna med killarna och jag sa självklart ja"
Hon gjorde en paus
"Men de flesta killarna, var barnsligt nog, svartsjuka så de tränade hårdare för att bli bättre än mig, men det hjälpte bara mig att bli starkare"

Hon ryckte på axlarna
"Sen gick det bara uppåt för mig och om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför jag blev en livvakt. Jag gillar att skydda andra antar jag"
Hon vände blicken mot Lilly och sedan mot horisonten igen.

Med en nick red hon vidare och sedan log hon.
"Såå jag antar att ingen flirtade med dig med?" Hon kände hur axeln högg till och hon grimarserade.
"JO vi måste stanna. Axeln gör ont." Hon fick hästen att stanna tvärt.

Hon blev genast allvarlig och hon stannade direkt och hoppade av. Hon gick fram till prinsessan med en rynkad panna.
"Vi borde vila en stund. Finns det något du vill ha? Vatten?"

"Vi har inte lämnat vårat rike och jag är redan dålig." Hon skrattade och hoppade ner och såg en stuga längre bort.
"Vi kanske kan se hur rikets folk har det." Hon log svagt.

Jo såg stugan och nickade.
"Det är viktigt att du fortsätter säga till om det gör ont så att vi kan vila."
Hon knöt nävarna
"Jag skulle tagit vagnen" mumlade hon bittert

"Ta det inte så personligt Jo. Det är bra för min axel att jag anstränger den." Hon tog hennes händer.
"Det är absolut inte ditt fel. " Hon log mjukt.
"Vi vilar och sedan fortsätter vi."
Lilly slog sig ner vid gräset och slöt ögonen. "Dessutom så trodde jag vi inte skulle resa med häst. blev förvånad att du ville det."

Hon satte sig lite motvilligt ner på gräset och pustade ut. Det var en typiskt vacker dag med blå himmel och solen som smekte hennes ansikte. Hon tillät sig själv att slappna av lite och slöt sina ögon.

Försiktigt strök Lilly bort en slinga från ansiktet.
"Vi kommer vara borta länge och vi får inte slösa tid egentligen." Hon skrattade kort.
"En fråga Jo.. Är du lycklig?"

Hon rynkte på näsan.
"Det var en annorlunda fråga ers majestät"
Jo ställde sig upp och sträckte på sig.
"Varför undrar ni?"

"Är din verkliga lycka att tjäna ert rike?" Hon ställde sig upp och lade huvudet på sned.
"Det jag menar är om du inte hällre vill vara general än min livvakt"