PRS -Emmi&Missy-

"Min syster går i vanlig skola. Hon kom inte ens för att säga hejdå för hennes pojkvän har precis gjort slut med henne" sa jag dyetsrt

"Vad synd... Men vi har varandra!" jag tystnade, hon kanske inte ville vara min vän. Ugh, varför skulle jag vara så framåt och få knäppa idéer? tänkte jag för mig själv

Jag log. "JAPP!" utbrast jag glatt för att någon ville vara min vän

jag kollade ut.
"Vad hoppas du om skolan?" frågade jag.

"Jag vet inte.. Jag växte upp med vanliga människor. Vad finns det att länga till?" frågade jag och väntade mig att hon skulle himla med ögonen, skratta och gå.

Jag tänkte efter. Syskonen hade pratat om att 'trapporna är som ett helvete, upp och ned varje dag tusen gånger. Det är som en lång promenad på en strand, irriterande' hade dem klagat varje år.
"Det ska finnas många trappor", sa jag. "men vet inte mycket..."

"Jag antar att jag bara längar efter alla människor. Är det sant att vi som inte kommer från en vanlig familj kommer läggas åt sidan för´att lära oss magi först?" det sista som jag hört någon säga fick mig att känna mig livrädd och osäker på mig själv.

"Alla lär sig samtidigt. Trollkarl eller inte, man får sin stav vid 11 år" sa jag. Mindes hur avundsjuk jag vart då mina syskon kommit hem med sina saker.

Jag andades ut "Puh! TAck för att du gjorde mig så lättad! Kan du använda någon magi?" frågade jag

"Inte direkt. Men när jag var liten tog jag min mammas stav och det slutade i att jag sprängde våran uggla", sa jag och skrattade lite vid minnet.