Marodörernas tid på Hogwarts

Hela familjen Scabior står på perrongen. Scabior, en renblodig familj i ett tjugotal generationer bakåt. En familj som håller på de renblodigas traditioner och kämpar för att bli en av de gamla familjerna.
De har de lyckas med, Ares har gått med i dödsätarnas skara liksom hennes far och alla i generationer bakåt har stöttat mörkrets herre och varit Slytehrin.
Så kom Artemis och förstörde detta fina och hamnade i Ravenclaw. Tja, det kunde ha varit värre, det ses inte som ett lika stort svek som Blacks Sirius som hamnade i Gryffindor.
Hon kramar sin mor och far hej då, innan hon kramar sin bror som får långa blickar efter sig av kvinnorna på stationen. Han var stilig, vacker, ryktbar och stod högt på äktenskapsmarknaden. Det utnyttjade han till fullo, han skulle finna den perfekta bruden.
Artemis visste att det var hennes öde med, bli någons fru och om möjligt gå med i mörkrets herres skara. Hon visste inte alls vad hon ville, hon höll sig neutral och höll sig till sina studier.
Hon går in i tåget, letar på en tom kupé stänger dörren bakom sig. Ugglan Nyx hoade upprört då hon satte ner hennes bur på bordet.
"Vet att du inte gillar att vara i bur, men bara nu." sa hon bevekande till den kolsvarta ugglan.

Han kommer fram till sina båda vänner.
"Tänker ni stå här medan tåget går?", säger han med ett flin till de båda då han kommit helt fram till dem. Han brukade sällan hälsa med ett vanligt hej, utan istället komma med ett skämt. Han tillbringade nästan mer tid med sina kompisar än hos sin familj, eller iallafall försökte han med det. Till skillnad från resten av familjen så var han i Gryffindor och inte Slytherin, och överlag var han en besvikelse för sin familj. Ofta tillbringade han lov hemma hos James, då hans föräldrar gärna lät honom stanna där.

Remus insåg att han och James stått kvar lite för länge. Han hälsade på Sirius och alla tre gick mot tåget.
"Vänta!" hördes en röst och Peter kom springade bakom.
"Hej, Slingersvans!"sa James. All fyra hittade en tom kupé som de satte sig i.

"Farväl mor. Far." Regulus stod och blickade på sina föräldrar med en ganska så tom blick då hans tankar egentligen var annanstans. Det var så att han nämligen hade fått dödsätarmärket under sommarlovet, vilket hade skett i största hemlighet och bara hans föräldrar visste om detta. Men han hade tillslut bestämt sig för att gå med dödsätarna efter att ha beundrat dem i åratal. Hans föräldrar var själva inga dödsätare men dem stöttade Mörkrets Herre till fullo.

"Adjö då, min son." Walburga betraktade sin nu favoritson med en stolt blick och Orion log mot sin son. Regulus log lite fort innan han vände sig om för att kliva in på tåget där han började leta efter en tom kupé.

Artemis la upp fötterna på sätet och slog upp en bok. en kanske normal och välkänd gest för henne. Hon läste mycket, pluggade mycket. Allt för att göra alla till viljes. Hemma under sommaren hade hon lärt sig mer och övat på svartkonster, det var en sådan bok hon lärde sig nu. Alltid försökte hon vara alla till lags, sin familj, göra dem stolta över sin flicka. Hon var en toppstudent, men de begärde mer även inom svartkonst.
Artemis visste att det stod mellan att bli dödsätare eller giftas bort in i en renblodig familj. Hon ville ha sin frihet, inte gifta sig och då fanns det bara ett allternativ. Men samtidigt visste hon att hon bara sköt upp giftermålet.
Hon suckade och böjde sig fram, gömde ansiktet från omvärden och hennes kropp och ben omgärdades av de mörka lockar som var hennes hår. Hon hade magrat sen innan sommaren och var blekare än förr, bekymren om hennes framtid kom närmare med stormsteg.

Namn: Alicha Swan
Blodstatus: Renblodig
Elevhem: Slytherin
Ålder: 16.
Årskurs: 6.
Personlighet: Alicha är en fantasifull och kreativ person. Hon står helst i skuggorna och gillar inte uppmärksamhet. Men hon gör vad som än krävs för att beskydda sin familj och vänner.
Övrigt: Många tror att hon är svag. Men det är inte alls sant. Alicha har en stark vilja och ett gott hjärta.
Utseende: Kolsvart spetsigt hår med gröna slingor, grågröna ögon, fräknar, och en liten mörk tonad hy.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hoppas jag kan vara med!

Absolut!

Tack!!

Alicha och hennes familj var på perrong nio och tre kvart.
"Hejdå Alicha har en bra skoltermin." Sade Alichas mamma Zoe tårögt och kramade henne för femte gången.
"Jag lovar mamma, jag kommer skicka brev till er varje söndag." Lovade Alicha.
"Du har blivit så stor Alicha nästa år är det ditt sista år." Sade Alichas pappa Luke och kramade Alicha adjö.
Hon började rodna lite men log stort mot hennes pappa.
"Hejdå mamma och pappa vi ses vid jul." Sade Alicha och kramade om hennes föräldrar.
"Hejdå Alicha!"
Alicha tog snabbt upp hennes koffert och drog den till tåget. När hon skulle ta trappan upp bärde hon upp den och letade efter en tom kupè.

Det verkade fullt överallt inne i kupéerna, och till sist valde Regulus att kliva in i det första bästa. Med ett lätt kliv in såg han sig omkring för att se om han hade råkat hamna bland.. icke värdiga. Hans blick fastande på Artemis som lyckligtvis satt där ensam. Han visste inte vem hon var till 100 procent men en konstig känsla inom honom sa att hon inte var så 'farlig' dvs. ingen smutskalle.

Sakta traskade han fram mot sittplatsen mittemot henne, där han lade upp sin koffert på hyllan bakom och slog sig sedan ned utan att direkt fråga om lov först. Det var inte så att hon ägde stället heller. Han betraktade henne som om han försökte läsa av henne men som sagt så gav hon ingen vibb om att hon var mugglarfödd. Eftersom det verkade som om han skulle spendera en tid med henne på tåget bestämde han sig för att köra sin Black-artiga stil mot henne. "Good day", hälsade han lugnt på ett artigt sätt men sa inget mer efter det.

Att hon kanske inväntade sina vänner var inget som slog honom för tillfället.

Artemis följde Regulus med blicken då han kom in och satte sig. Han frågade inte ens om lov, inte så hon kunde bestämma det, men det hade varit artigt. Regulus var Black och Black var godkänd familj att umgås med. Bra och godkänd giftasmaterial skulle hennes mor säga.. Egentligen var han väl bra, hon kände honom inte men han var ung och ingen gammal gubbe det fanns att välja på. Han var dock en sådan som såg sig mycket bättre än mugglarfödda och andra. Men var det inte så? Hon var tveksam till det, men hennes familj tyckte det.
De hade inte precis pratat med varandra, kanske några ord. Men de var olika elevhem och olika årskurser.
"God Dag." svarade hon med ett litet leende. Hon uppskattade hittills att han kom, det fick henne att tänka på annat.
"Har du något emot om jag släpper henne fri?" frågade hon och pekade på Nyx, hennes svarta tornuggla. Tåget hade startat och hon visste att Nyx inte uppskattade buren. Hon lät boken sjunka ner i knäet för att betrakta honom.