Elvira02 & WeasleyHufflepuff

Dumbledore hade sagt till mig att jag tillhörde ett elevhem som hette Slytherin. Tydligen var eleverna 'sorterade' i elevhem.
Folksamlingen gick in i en stor sal. Jag blev förskräckt när jag såg alla människor. Jag knöt nävarna, bet ihop och slog ner blicken.

Äntligen var vi påväg in i stora salen. Vampyren som fortfarande gick framför mig såg otroligt spänd ut, inte så konstigt, hon måste ju stå emot att lockelsen att suga blodet ur varenda människa här.
Eftersom att jag aldrig hade sett henne förut undrade jag vilket elevhem hon går i. Jag följde vampyren med blicken och så henne gå mot Slytherins bord. Slytherin, perfekt. Jag undrar hur lång tid det tar innan hon biter någon... Egentligen borde jag bara döda henne här och nu innan hon dödar någon oskyldig.

Hela jag var spänd, och jag vände mig bort från människorna vid bordet.
Jag kände att folk vid bordet tittade på mig.
''Vem är du då'' det var en hånande röst. Jag struntade fullkomligt i rösten. Jag försökte kontrollera mig. Jag fortsatte att titta ner, jag ville inte bita någon. Det hade jag aldrig velat. Eleverna vid bordet tittade forskande på mig.
''Sluta glo!'' Snäste jag sammanbitet.

Jag och Liam gick bort och satte oss vid Hufflepuffs bord. Det var extremt jobbigt att lyssna på sorteringsceremonin och Dumbledores tal när jag var vrålhungrig. Och sedan när maten väl kom var jag tvungen att stå emot lockelsen att äta på ett väldigt ohyfsat sätt (stoppa in all mat inom räckhåll i munnen). Men jag tyckte jag lyckades rätt bra, förutom att jag möjligtvis åt lite snabbt men det hoppas jag ingen märkte.

Jag åt ingenting. Dumbledore hade pratat om någonting, men jag lyssnade inte.
Jag kände mig ynklig. Minsta rörelse kunde få mig att gå till atack.
Jag klarade inte av att inte göra någonting. Jag tog en kycklingklubba och tvingade mig att äta. Usch! jag spottade ut kycklingen.
Jag andades häftigt nu. Jag visste inte vad jag skulle göra för att behärska min törst.

Jag hade försökt hålla lite koll på vampyren för säkerhets skull under middagen. När middagen var slut hade hon nästan börjat skaka och såg ut som om hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Jag och Liam gick ut ur stora salen.
"Gå i förväg till sällskapsrummet. Jag ska bara..." började jag och funderade på vad jag skulle säga. "Varg-grej..."
Liam tittade förstående på mig, nickade och gick iväg. Han hade inte en aning om vad jag skulle göra, han tror säkert att jag ska springa ut i den förbjudna skogen som jag brukar göra när jag är här på Hogwarts. Men det var inte alls vad jag skulle göra. Jag tänkte vänta på att vampyren kom ut ur stora salen.

Folk hade börjat utrymma salen nu. Det var bara jag och en tjej från samma elevhem som satt kvar vid bordet. Hon satt och läste, Men tittade upp när hon kände att jag tittade på henne. Jag kunde inte kontrollera mig. Även om jag inte ville så anföll jag henne. Hon gav ifrån sig ett skrik när mina tänder nuddade hennes hals.
Jag hörde någon springa emot mig från utgången, men struntade i den. Ja, den. Varulven.
Jag vände mig om och jag stod öga mot öga med varulven.

Nästan alla elever hade lämnat stora salen och jag började bli otålig. Varför kom hon inte ut ur stora salen?
Men då hördes ett högt och gält skrik och jag började genast springa in i salen och mot slytherins bord. Vampyren hade bitit en stackars oskyldig elev. Jag kunde inte kontrollera min ilska och innan jag visste ordet av det hade jag blivit varg och bitit henne i axeln så att hon tappade balansen.

Varulven hade förvandlats och bitit mig i axeln. Det hände inte mycket eftersom att jag hade hud som sten, men jag tappade balansen och ramlade.
Varulven gick sakta mot mig. Jag såg hatet i dess blick. Varulven såg törsten i min blick.
Jag ställde mig upp så snabbt att varulven inte var med på det.

Vampyren rörde sig så snabbt. Det var svårt att hänga med i rörelserna. Jag funderade på vad jag skulle göra. Min varg-instinkt sa åt mig att döda henne på fläcken. Jag gick till attack och hoppade mot henne med tassarna och främst klorna mot henne, redo att riva.