fantasy roll

Neflite planerade lite och gick ut ur sitt hus som han köpt och låste igen efter sig med en extra annordning som skulle göra huset helt inbrottssäkert.
Han visste var tjejen höll hus som han skulle till och det var på den stora tennis hallen och han bestämde sig för att promenera dit.
Han kände sig dock inte lika pigg som igår, han visste att det berodde på att han själv hade lite energi och behövde fylla på ikväll.
Men det kunde han bara göra som sig själv och inte som sitt utklädde jag.
Men han gick lugnt mot tennis arenan där den kända t ennisspelaren skulle hålla hus just nu,

Ezra satt på fönsterbrädan och väntade på den mystiske mannen. Hon hade säkert suttit där i timmar, men visste inte säkert. Hon kände sig stel och instängd. Han kom inte. Hon gav upp. Han skulle nog inte passera här. Hon reste sig från fönsterbrädan. Benen kändes vingliga och hon blev yr. Hon trampade lite på stället tills det avtagit och gick sedan ner till hallen. Hon satte på sig sina löparskor och gick sedan ut i den svala eftermiddags luften. Hon började jogga, sakta för att sedan öka tempot. Hon kännde hur adrenalinet började pumpa igång och hur känslan av friheten att kunna springa var hon ville gjorde henne lycklig. Att jogga omkring var Ezras sätt att fly från verkligheten in i en värld utan problem. Hon sprang till slutet av gatan, tog av till vänster i en korsning, stannade och vilade i någon minut och fortsatte sedan. Hon tog av till ett sidospår in i skogen och ut till sportcentrets parkering där hon plötsligt stannade. Där var mannen. Hon joggade mot honom och försökte se ut som hon inte märkt honom tills när hon var nära nog att kunna föra ett normalt samtal. "Hej! Är inte du mannen från imorse?" Sa hon entusiastiskt.

Neflite höll tillbaka en suck och ett stön innan han lungt sa.
- Ja jag är väl det, men annars är mitt namn Masato Sanjoin.

Han hade verkligen inte tid för detta judst nu...men att bete sig som Neflite skulle inte passa sig just nu och dessutom var han inte ens i form för sånt.

"Jag heter Ezra. Ezra Nevander. Du förlåt om jag var lite väl på imorse. Jag kunde bara inte hejda mig. Det flyttar typ aldrig in någon i denhär betong klumpen till stad. Förlåt. Kan vi kanske börja om, om du fattar vad jag menar?" Ezra försökte skapa ögon kontakt, men mannen som tydligen hette Masato ville uppenbarligen inte se henne i ögonen. Faktum var så verkade han inte ens vilja prata med henne.

Masato såg på henne och sa.
- Det beror på vad du menar om, börja om?

Han behövde verkligen sätta sin plan i verket, och han hoppades att han inre trötthet inte sågs på honmo

"Jag menar att vi kanske kan glömma det aviga mötet imorse." Ezra såg att Masato fortfarande såg ut som han inte ville prata med henne, men skulle inte bara låta honom gå. Mannen såg irriterad ut och nästan lite... Trött???

Neflite såg på henne, kanske borde man försöka umgås med någon människa, annars vore det ju totalt dumt eller skulle man säga misstänksamt?
Han såg på henne och sa.
- Kan vi väl, men jag är på väg till tennisklubben, jag måste prata med kändisen som spelar där.

"Aha, okej. Ses vi senare?" Ezra kände sig lite besviken men gjorde allt hon kunde för att inte visa det för Masato, och hon hoppades att hon höll masken bra.

Masato såg på henne och sa.
- Ja, vi kan ses senare, om du vill.
Självklart kan vi det.

Han försökte inte läsa henne eftersom han inte hade någon lust till det.

Ezra log lite. "Okej. Vart ska vi träffas?" Äntligen skulle hon kunna prata med honom och kanske till och med ta reda på vad han höll på med.