Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Alec log till emot dem snabbt
-this way, Jane visar han sitt rum och Jessas
sa han och böjrade gå in emot slottet och man såg folk kolla direkt på Jessa och viskar
-har ni skaer säg öppna era munnar
sa Alec strängt och tjänarna teg direkt.


Jane såg på Blaze snabbt
-ska vi? eller ska du stå som fast växt?
frågade hon och la armna i kors och såg på honom

Jessa hann aldrig uppfatta ifall Alec menade att hon skulle följa med honom eller med Jane, då hon varit upptagen med att via ögonkontakt övertyga Blaze om att allting skulle gå bra. Hon gissade dock på att det var meningen att hon skulle göra Alec sällskap: det var ju trots allt de som skulle behöva komma fram till någon sorts lösning. Trots att tjänarna stirrade på henne och viskade - vilket gjorde henne smått obekväm och osäker - log hon ändå vänligt mot dem, låtsades inte om att de antagligen inte hade något snällt att säga om henne. Hon gav dock Alec en uppskattande och tacksam blick för att han sa åt dem. Han kanske inte gjorde det för hennes skull men det kändes ändå lite bättre.


"Va?" Blaze såg efter Jessa när hon försvann efter prinsen innan han vände blicken till Jane. Hade hon nyss jämfört sättet han stod på med en växt? Han fick snabbt annat att tänka på då han la märke till att folk stirrade på honom. Han visste väl att han inte hörde hemma där men behövde mörkeralverna göra det så uppenbart?
"Visa vägen," bad han Jane, han ville inte stanna kvar här ute längre. Han ville inte bli utstirrad något mer.

Alec gick in i slottet och driekt såg man att det itne var så hemskt i slottet utan mer upplyst och glatt, man märkte rika hade det bättre.
-du borde veta detta de som har pengar här har det bättre, fattiga har inget dme dör oftast. Vi har dåligt med förlossningar. Janes e 3 syskon av fmamilj JAson och är den dena som överlevde barnåren.
sa han och gick gienom
-jag e första födda sonen och den enda då min bror dog för ahn föll för miss Jasons charm, därför ber jag lite lita inte på henne het.
sa han mjukt och kolalde runt.


Jane såg på honom
-jag tänkte visa vägen
sa hon och började direkt gå in, hon märkte blickar
-Ska ni fortsätta glo eller säg det ni vill för jag sätter gärna en liten kniv i eran söta kroppar.
sa hon hotfult och vaktner tystnar och gick sin väg idre,t Hon gick snabt igenom korridren.

Mörkeralverna hade sämre omständigheter än vad hon varit medveten om. Nu var hon mer fast besluten på att sluta fred mellan kungadömen. Förhoppningsvis skulle de så småningom kunna lita på varandra tillräckligt mycket för att kunna erbjuda hjälp och acceptera den. Hon gav Alec en sympatisk blick när han berättade om sin bror. "Stackars dig," viskade hon medlidande. Hennes mor hade gått bort då Jessa var runt fem år gammal - så hon visste precis hur det kändes att förlora en familjemedlem, någon som stod en nära.


Blaze skyndade sig ikapp Jane. Trots att han inte direkt vågade lita på henne, ville han ändå hålla sig i närheten av henne. Vem visste vad han skulle kunna råka ut för om han råkade komma ifrån henne. Han blev tvungen att erkänna för sig att han själv också blev lite rädd då hon hotade vakterna. Antingen hade de respekt för henne eller så var hon bara väldigt duktig på att skrämmas. Kanske både och? Han saktade ner lite på farten för att av ren nyfikenhet kunna se sig om medan de gick längs med korridorerna.

Alec lyssnar lugnt och såg på henne nu.
-Vi tycker inte synd om varandra. dör en ja så e det det inget mer med det, keep going
sa han bara och ryker på axlarna, men en sak mörkalver har svårt ed e det känslor. Han kollade rakt fram och de kom till ett rum, han öppnar dörren
-stig in och sätt dig so förhandlar vi
sa han mjukt och log artigt för gott ksull..

Jane märkte han skyndade sig efter och leendet kom direkt och när han saktade ner igen och i korridren med bilder på gamla kungar och drottningar.
-Väldigt modiga kungliheter, alla fallit i döden för en flicka
sa hon och såg på Blaze,
-den bredvid dig föddes samma år som mig, föll för mig och råkade visst ta kål på honom. hmm sen Alecs father, dödligt sjuk inte mitt fel. och nu Alec.
sa hon och pekar på alec porträtt.
-Som förvänar gifta sig snart och få par söta mså skit ungar.
retas hon och log, en sak Jane var svag för...Barn.

Jessa höjde förvånat på ett ögonbryn. "Varför inte?" frågade hon nyfiket. Hon hade förstått att mörkeralverna är olika ljusalverna, men att de inte reagerade då en närstående dog var något hon inte riktigt kunde begripa. "Att känna empati är inte en svaghet. Att visa känslor över huvudtaget är inte en svaghet. Det om något är en viktig styrka," tillade hon, mest för sig själv. Hon klev in i rummet och satte sig ner på en av stolarna.


Han studerade alla porträtt i tur och ordning samtidigt som han lyssnade på Jane. Han gissade på att flickan hon talat om, som många fallit för, var hon själv. Och tydligen hade hon mörkerprinsen runt pekfingret också. Hon måste vara farligare och slugare än han trott. Men han visste att Jessa skulle kunna hitta flera goda egenskaper i henne, så han var också svagt övertygad om att Jane inte var helt bortom räddning. "Vem ska han gifta sig med?" frågade han efter en stund. Blaze hade ingen aning om kungen - eller drottningen - valde ut en ung dam åt prinsen som han skulle gifta sig med eller om han fick välja själv.

Alec lyssnar på henne oc hstänger dörren.
-vi lever p åett annat vis JEssa, vi har lärt oss att känslor är svaghet
sa han lugnt och satt sig ner på en stol och såg på henne
-Nå väl, hur vill du göra då? för jag stiger upp på tronen i veckorna
sa han lugnt och såg på henne.

Jane flinar och sågppå hans min.
-Den som föll för en flcika var inte jag. jag var 12.
sa hon kort och såg på honom direkt. Det sluga leendet kom snart och hon tänker
-Alec kommer gifta sig med en i detta riket, antingen en i adel eller väljer dem någon annan.
sa hon argit och gick vid hans sida.
-jag vet inget om han inte väljer att förena riken
sa hon

"Men att visa sina känslor är ingen svaghet," upprepade hon och fäste blicken på Alec. Mörkeralverna uppfostrades på ett hårdare sätt hade hon förstått. Och det var antagligen för att de var så olika som hon hade svårt att förstå att han inte tänkte på samma sätt som hon gjorde. "Jag ber om ursäkt, det är inte min mening att vara ohövlig," skyndade hon sig sedan att tillägga. Hon ville inte att han skulle få ett dåligt intryck av henne: inte när hon var där för att förhoppningsvis sluta fred en gång för alla.


Blaze rodnade lite, det var nästan som om Jane kunde läsa hans tankar. Jessa brukade säga att han var lite som en öppen bok: att det inte var svårt att läsa av honom vad han tänkte, tyckte och kände. "Jag kan inte ha helt fel, du har säkerligen stått för en hel del olyckor också?" Han var säker på att hon med sin skönhet var en riktig hjärtekrossare.
"Har han inte rättighet till att själv välja vem han vill gifta sig med?" frågade han sedan, han kunde själv inte föreställa sig hur det skulle vara att behöva gifta sig med någon man inte hade de rätta känslorna för.

Alec såg på henne
-jag e upplärd så. och uppfostra så.
sa han lugnt och la ner vapen han hade haft på sig. Han såg på henne lugnt och log emot henne.
-Du säger bara ärlgit och det e bra vi e ärliga här. men hur tänkte du vi skulle lösa konflikten?
fårgade han nu och satt sig ner helt efter lagt allt.


Jane lyssnar på honom och log direkt av hans ord.
-Jag har tyvärr det ja, inget jag vill skryta om men jag har min skönhet med det.
sa hon och kollade bort för dölja det sårade hon visste om att ha folk runt fingret, 2 av sina älskare hade hon älskat men sedan dött.Hon dodle det sårade av sig och log snart och såg på honom
-Han kan inte välja om han inte gör snart det för riket, ingne här väljer.
sa hon och såg på honom
-känslor e svaghet
sa ohn

Bara tanken på att de kanske snart skulle kunna lägga konflikten, som pågått alldeles för länge, bakom sig gjorde Jessa väldigt ivrig. Men hon var väl medveten om att det förflutna inte kunde glömmas bort och att de inte bara kunde börja om pånytt. Det skulle bli en lång väg till att bygga upp ett fungerande samhälle för alverna. Men hon var redo för att kämpa för att allting skulle bli bra, att alla skulle ha det bra.
"Konflikten är ju som sagt ingenting som borde beröra oss längre. Det var våra förfäder som inte kom överens och det är tråkigt att bara för att de en gång i tiden var oense, så är en ny generation av alver fortfarande i krig med varandra," började hon och knäppte sina händer på bordet. "Vi kanske kan komma överens om något smått, låt oss ta det försiktigt i början. Inga drastiska steg eller förhastade beslut."


Då hon kollade bort förstod Blaze att han nog haft rätt i sin teori om att Jane inte kunde vara helt ond. Hon hade troligtvis gått igenom mycket, det skulle kanske vara en förklaring till varför hon var som hon var. Eller så hade ingenting särskilt hänt utan det var sättet folket uppfostrades i de här trakterna som gjort henne rätt så känslokall. Blaze kunde ju inte dra några slutsatser eller kasta vilda gissningar omkring sig - han hade ingen som helst rättighet till det. Han kände inte till Jame som person och inte hennes förflutna heller. "Hos oss har man själv friheten att välja vem man vill vara med. Man kan inte tvinga fram känslor hos någon," berättade han.