[PRS] Sköldpaddan Lazy

Zachary skrattade bittert. "Du borde inta vara så kaxig, Hyland." Han tog ett stadigare grepp om sin koffert och slängde en blick på sin rödhårige vän, som för tillfället såg döende ut. Egentligen tyckte han nog ändå lite synd om Seo-Jun, men kunde inte låta bli att roa sig över vännens urusla kondition.
Han vände blicken mot vägen igen innan han sakta men säkert kom till tals igen.
"Som ni kanske redan vet heter jag Zachary Ciccone. Renblodig, oälskad och bitter, är nog ord som beskriver mig ganska väl..." Han tystnade och tittade upp mot den mörka natthimlen. "Oälskad och en skam, men vem bryr sig?"
Seo-Jun ruskade på huvudet mot Zachary. "Du må vara renblodig och bitter, men oälskad är du faktiskt inte", påpekade han lätt andfått.
"Ja hur som haver, jag heter som sagt Kim Seo-Jun", fortsatte han muntert. "Mugglarfödd, föddes i Sydkorea men som ni kanske ser stannade vi inte där..." Han puttade upp glasögonen på näsryggen och log.
"Ni då?"
"I alla fall rosett fjollan", lade Zachary till. "Den andra verkar...så extremt självgod."

-Ha, Rosalie är lika självgod som jag, bara du lär känna henne! fnös Areana obekymrat.
Rosalie blängde på sin syster och satte sig ner på sin koffert som kändes alldeles för tung.
-Jag heter Rosalie, sa hon. Jag är halvblod, jag är förtjust i spådomskonst...
-Har ett onaturligt intresse för fantasier alltså! avbröt Areana. Precis som våran mormors mor. Hon dog för ett par år sedan. Rätt åt haggan.
-Hon var en respekterad familjemedlem!
Rosalie blängde åter Areana med sina stora bruna ögon.
-Jag tror jag är ganska snäll... avslutade hon.
Det blev en obekväm tystnad, då dom vandrade framåt i lermarken.
-Har du talat till punkt då? sa Areana.
-Ja, sa Rosalie.
-Bra, det är min tur. Jag hatar idioter, ogillar starkt Gryffindorelever, har lust att förvandla Professor McGonagall till en nåldyna, men behärskar mig! Och vissa kallar mig självgod, men varför gilla andra...
Hon tittade bestämt upp i luften

Seo-Jun vände sig om och tittade chockerat på Areana. "Hur kan du bara gå runt och säga sådana saker?" frågade han kyligt, tydligt irriterad. "Elevhemmet definierar inte personen...nå i alla fall inte till hundra procent!" Han tog ett djupt andetag och skakade förargat på huvudet.
"Jag tycker inte du ska slösa din tid på henne", sade Zachary kort och sände en kall blick mot Areana. "Faktiskt", började han tyst, "så tycker jag att hon kan ta och hålla sin stora trut stängd innan jag klipper till henne." Han log lite för sig själv. "Inte för att jag gillar dig heller", sade han och gjorde en gest mot Rosalie. "Men du verkar i alla fall ha ett samvete."

Utan förvarning stannade Seo-Jun och vände sig om. "Zachary, du ska inte slå någon och Areana du slutar prata illa om allt och alla", sade han irriterat och lät kofferten falla till marken, varpå han satte sig på den med en suck.
När Zachary öppnade munnen för att säga emot gav Seo-Jun honom en lång, mordisk blick. "Du skulle bara våga att komma med invändningar", sade han varnande och hötte med pekfingret åt sin vän.

-Snyggt talat, medgav Areana nochalant. Okej, vi sluter väl fred då? Ni har inte gjort mig något än och vi lär få spendera en hel del tid med varandra inom den närmsta framtiden.
Rosalie nickade ivrigt, hon hade hakat upp sig på det där med att någon människa faktiskt gillade henne lite, på grund av att hon hade ett samvete. För de hade hon. Ett stort och sårbart samvete.
-Är det sant att dom fyra huvudprefekterna skall dela ett rum, eller är det bara löjliga rykten? frågade Areana, i ett okaraktäriskt och motvilligt försök att verka trevlig och social.
Dom hade kommit närmare slottet nu, närmare straffkommenderingar ilskna lärare.

"Nej det är inte sant", sade Zachary roat. "Däremot är det sant att vi måste patrullera till sent in på nätterna, vilket jag inte ser fram emot..." Han sparkade slött på en sten som låg framför honom på marken så att lera skvätte upp på hans klädnad. "Jag känner att allt, precis allt, går min väg idag", muttrade han och tittade ner på den nu smutsiga klädnaden.
"Jag är trött, jag är hungrig och jag är blöt", klagade Seo-Jun där han satt på sin koffert. Han tittade upp på den trekvarts fyllda månen med en trumpen min.
Zachary följde Seo-Juns blick och en skugga föll över hans ansikte. "Då föreslår jag att vi fortsätter gå", mumlade han och drog upp sin vän på fötter. Han greppade tag om sin koffert och Rolf-Rolands bur. "Och förresten", sade han och slängde en blick mot Rosalies håll. "Se inte så självbelåten ut."

-Förlåt, sa Rosalie muntert. Jag tycker det skall bli kul att patrullera på natten, förresten!
Areana himlade med ögonen.
Det blev tyst, åter igen, och flickorna betraktade månen, utan att komma på något att säga. Diverse artigheter flög genom Rosalies huvud, men allt lät lika odugligt. Den sköna och magiska tystnaden rådde en stund till, innan Rosalie bestämde sig för att prata igen.
-Fint väder, sa hon hurtigt.
-Vädret är hemskt, sa Areana rakt på sak.

"Ja, det här vädret är verkligen hemskt, eller hur?", instämde Seo-Jun. Vägen upp mot, det nu synliga, slottet låg lerig och spårig framför dem. Han bet sig i läppen och tittade ner på sina annars så fläckfria skor. "Jag tror inte jag gillar regn", konstaterade han, lätt äcklad.
Zachary fnös. "Seo-Jun blir äcklad så fort han rör vid något annat än sin egen trollstav", sade han och himlade med ögonen. "Han tvättar händerna precis hela tiden."
"Det är bara för att du alltid måste släpa med mig när du ska gå på toa. Typ femtio gånger under en dag också, inte tre som en vanlig människa", protesterade Seo-Jun.
"Du kan ju tänka lite på hur du formulerade det där", sade Zachary och gjorde en grimas. "inte för att det har med saken att göra, men jag skyller på det ändå."

De gick en stund under tystnad innan Seo-Jun slutligen bröt tystnaden. "Så vilket ämne ser ni mest framemot? Personligen ser jag verkligen framemot försvar mot svartkonster."

-Jag med, sa Areana. Jag gillar faktumet att det är en ny lärare varje år, kommer man på dålig fot med en lärare, vilket jag har gjort varje år, är den ändå borta nästa gång du kommer.
-Jag... började Rosalie.
-Och jag kan säga att varken jag eller Rosie här är rädda för lite smuts, men en lerig Hogwartsbacke som är så brant att till och med Snape kan tycka om att åka pulka i är lite för mycket för oss. Nåja, fortsätt syster.
-Jag ser fram emot spådomskonst, sa Rosalie. Jag tycker det är fashinerande.
-Jag har aldrig ens läst ämnet och Trelawney hatar mig ändå, sa Areana.
-Hon gillar inte din aura, sa Rosalie. Men vem gör nu det?
Areana tittade chockat på Rosalie och vände sig sedan till pojkarna.
-Ni vittnade just Rosalie Gabriella Hyland då sa något kul för fösta gången i sitt liv!
Rosalie ryckte på axlarna och tittade generat ner i leran.

"Ingen levande varelse på denna planet tycker om Areana Hylands aura, eller personlighet för den delen", sade Zachary lojt och såg elak ut. Han slängde en blick över axeln mot flickan.
"Zachary..", stönade Seo-Jun och slog handen för ansiktet. Han tittade ursäktande på Areana. "Ta inte åt dig", sade han trött. "Han kallade mig 'ynklig smuttskalle' en gång..."
"Och du har kallat mig för väldigt trevliga saker också", sade Zachary, bittert, till sitt försvar.
"Men du vet att jag aldrig menade något illa!" protesterade Seo-Jun varpå han stannade till. "Du vet att jag aldrig menade något illa..."
"Jo, kanske det, men det betyder inte att jag gick till sängs och bara glömde det!" brast Zachary ut och stannade till även han. Han skakade på huvudet och tittade bort utöver skolans gröna marker med an bister min. "Och förresten vet du inte hur irriterande hon faktiskt är", sade han och pekade på Areana.

Areana skrattade hjärtligt.
-Jag och Rosie har också kallat varandra en hel del i våra dagar, hur var det nu; "Den mest självcentrerade, sårande och oresonligla människan du träffat"?
-Du kallade mig; "tom i kristallkulan", "rövslick... jag menar fjäskare", "bortkommen", "räddhare"...
-Vad skall man säga, jag är bra på att förolämpa folk, sa Areana. Och du nämnde inte ens mina bästa.
Hon tittade självbelåtet på pojkarna över Rosalies huvud
-På tal om... mumlade Rosalie. Något helt annat. Vad skall vi säga till lärarna när vi kommer fram någon timme sent?
-Tja, jag gillar lögner, men i det här fallet... sanningen kanske? Förslag, killar?