Lotr-roll

"Är det där normalt, brukar hon göra så?" utbrast Eldarion direkt, utan en aning om hur han skulle reagera. Gimli hade precis gått och den lilla flickan hade stirrat på honom då hon fallit ihop.

••••••••••••••
Förlåt om det där blev JÄTTEweird, men hade ingen aning om hur han skulle reagera D:

Gwen lyfte oroligt upp Heledirdes lilla kropp. Hon var vit i ansiktet. Gwen var ganska stark (tack till den delen av henne som var alvisk), men hon var tvungen att medge att Heledirdes var ganska tung.
"Lyft henne hem till mig så sköter jag resten", sa hon till Eldarion.

Eldarion nickade, gick ett steg fram till Gwen och tog flickan ifrån hennes famn. Han visste inte hur gammal hon kunde vara, kanske omkring 10 år? På nåt sätt var han ändå tacksam att hon gav honom något att göra istället för att behöva stå handfallen utan att veta hur han kunde hjälpa den lilla flickan. Han såg något frågande på Gwen, väntade på att hon skulle gå före och visa vägen.

Gwen gick snabbt till huset och öppnade dörren. Hon stannade inte ens för att torka av skorna, vilket hon alltid var otroligt noggrann med.
"Lägg henne i sängen därborta", ropade hon över axeln och viftade med handen mot en sängliknande sak i hörnet.
Eldarion nickade och Gwen fortsatte att småspringa till läkespråket. Hon öppnade skåpet och letade fram en vackert broderad duk och någon slags förfriskande dryck.

Eldarion nickade och gick till den sängliknande sak i hörnet som hon pekat emot, och lade ned Heledirdes på den. Hon var fortfarande helt slapp i hans armar med slutna ögon. När han lagt ned henne och väntade på att Gwen skulle komma tillbaka såg han litet omkring i rummet. Snart kom hon tillbaka in i rummet.
"Det är ett fint hus", kommenterade han.

"Tack", svarade Gwen med ett snett leende, innan hon skyndade fram till Heledirdes. Hon var inte kritvit längre, men ansiktet hade fått en ljusgrå ton. Gwen baddade duken i vatten, och sen satte hon den mot Heledirdes panna.
"Stryk henne lite på pannan", beordrade hon åt Eldarion, medan hon själv hällde förfriskningsdrycken i Heledirdes mun.
Någon sekund senare hade hon satt sig upprätt och hostade
"Vatten…"
------Samtidigt, på festen--------
Elrond hade precis satt sig ner och lyssnade på
sin svärsons tacktal.
Hans dotter log upp mot Arargorn med lysande ögon.
"…tack så hemskt mycket, min herre, för att vi fick komma
på besök", avslutade han, och alla hurrade och applåderade.

Eldarion följde Gwens instruktioner så gott han kunde. Han kunde inget om läkekonst, så han lät henne säga vad han skulle göra utan några som helst protester, glad att ha något att göra istället för att bara stå där och se ut som ett fån.
Samtidigt undrade han om hans far skulle bli arg för att han gått ifrån Salen. Antagligen inte. Kanske skulle det varit annorlunda om han gått därifrån bara för att han haft tråkigt eller liknande, men nu gick han därifrån för att hjälpa Gwen och den lilla flickan och han hade svårt att tro att hans far skulle bli arg över det. Hans mor kanske skulle tycka att han knappt ens visste vem det var, men för Eldarion spelade det inte någon större roll - han ville hjälpa dem, och av nån anledning hade han en känsla av att han kunde lita på Gwen.

Gwen sprang och hämtade vatten och Heledirdes hällde i sig det.
"Tack", sa hon och torkade sig runt munnen.
När hon såg att Eldarion stod och baddade hennes panna log hon stort.
"Tack!" utbrast hon och kramade en förvånad Eldarion.
----I Salen-----
"Vart är Eldarion?" frågade Arwen och satte en brun lock bakom örat.
"Jag vet faktiskt inte", svarade Aragorn och kramade om hennes hand.
"Aragorn, gamle vän", avbröt Gimli och strök sig i skägget. "Han försvann väl med någon flicka, skulle jag tro."

"Jag borde antagligen gå tillbaka innan de börjar fråga efter mig", sade Eldarion till Gwen efter att förvånat ha fått en kram av Heledirdes.
"Vad var det som hände? Varför gjorde hon så?" frågade han.

Gwen skrattade. "Menar ni kramen eller att hon svimmade?
Svimmade gjorde hon på grund av syrebrist och kramade dig gjorde hon för att hon var tacksam, men ni ka gå, sir. Tack för hjälpen", log Gwen.

[Förlåt för kort, men är jättetrött…]