~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Gräset krasade när Draco gick över det. Han var lite sen men kände ingen brådska att ta sig ner till båthuset där det förmodligen väntade ett helt gäng med Gryffindor elever. En suck undkom honom och han stoppade händerna i fickorna på den svarta kappan han bar. Vinden hade tilltagit och det kändes att de var höst på riktigt. Draco kände sig iakttagen av någon konstig anledning, men han kunde inte se någon runt omkring då han vred på huvudet åt höger och vänster.

Draco anlände till båthuset några minuter efter fem, vattnet klunkade mot dess vägar och man kunde höra väggarna knacka när vinden pressade sig mot husets ena sida. Draco tog ett djupt andetag och satte handen på dörrhandtaget. Vilken sekund som helst skulle han överfallas utav ett gäng Gryffidnorare med Potter som huvudledare... Han såg inte fram emot det men han hade i vilket fall som helst tagit sig modet att vandra ner hela vägen själv. Han vred om handtaget och klev in i båthuset. Men, han möttes inte utav ett helt gäng elever, ingen Potter. Den enda som han såg var Laura, hennes långa bruna hår som täckte hennes rygg och skymde hennes ansikte från honom.

Laura reste sig upp när hon hörde dörren öppnas och hon kollade på Draco. Hon väntade på att Pansy eller någon skulle komma in efter honom för hon trodde inte på att han skulle komma ner ensam för att möta henne.
" Jag förstår att du tror att Potter och gänget gömmer sig någonstans men det är bara jag" sa hon mjukt och reste sig upp. Hon kollade på honom och sen kollade hon ut över vattnet. Hon visste inte vad hon skulle säga utan att skämma ut sig helt inför Draco.
" Jag vill be om ursäkt för allt jag sa tidigare under dagen för jag insåg att jag hade inte rätt att säga det" sa hon och pillade på sina fingrar.
" Mina föräldrar har inte uppfostrat mig som jag har betett mig och jag får dåligt samvete för det jag har sagt" sa hon och kollade nu på Draco nu. Hennes blåa ögon hade den där lilla glimten i ögat som hennes bror också hade. En glimt som verkade gå i släkten. Hon blev tyst nu för att låta Draco säga vad han nu ville säga. Hon väntade nästan på att han skulle förhäxa henne eller något.

Många sa att hon hade förändrats under sommaren blivit en kvinna och det kan hon hålla med om för hon hade börjat få former, hennes hår hade förändrats och hennes klädstil hade fått till mer mogen klädstil. Hon virrade en hårslinga runt fingret och lekte lite med den under tiden hon väntade på Dracos svar.

Draco stod fortfarande i dörröppningen. Han visste inte riktigt vad han skulle göra eller vad han skulle svara Laura. Så han stod där en stund och stirrade på henne. Han fick så många tankar som var alldeles förbjudna. Han var fylld utav hormoner och allt verkade bara snurra runt i hans huvud. Han visste inte hur han skulle hantera situationen han befann sig i.
"Det..." Draco harklade sig och såg bort, "är lugnt." muttrade han sedan. Han tittade samtidigt genom fönstret med blicken fäst på den guppande sjön dr utanför. Han visste inte om han bara borde gå sin väg. Eller om han kanske borde stanna. Han hade ingen aning och det var inte skönt att inte ha kontroll över situationen. Borde han be om ursäkt också, han hade verkligen ingen aning om etiketten i den knepiga situationen.

Laura kollade på Draco med förvåning som speglades i hennes ögon. Hon hade räknat med att kanske få smutsskalle kastat på sig eller kanske bli förhäxade men allt han kunde få fram var det är okej. Hon visste inte vad hon skulle säga eller om hon bara skulle gå eftersom hon hade nu sagt det hon ville säga. Laura bara gå du har sagt ditt och nu kan du gå, tänkte hon och pillade på sina naglar. Så fort hon blev nervös började hon pilla på sina naglar för att ha något att göra. Hon kollade snabbt på Draco och sen ut över vattnet igen.
" Det här är min favoritplats för det är så lugnt här och sen kommer man bort från alla andra" sa hon lugnt och satte sig ner igen. Hennes hår föll ner över ansiktet så man inte såg hennes ansikte om man stod där Draco stod.

Draco stirrade på Laura, hon var verkligen vacker på ett speciellt sätt. När hon talade igen återvände han från sina tankar,
"Det här är min favoritplats för det är så lugnt här och sen kommer man bort från alla andra." Draco tittade medan hon satte sig ner igen. Han ville så gärna veta vad han borde göra. Borde hans tås till? Eller skulle han gå? Eller skulle han sätta sig någonstans? Han hade ingen aning och allt gjorde honom så förvirrad. Han hade aldrig känt något ens snarlikt till det han upplevde just i den stunden.
"Antar det..." mumlade han fram för inte säga för mycket men ändå säga något. Han fick en överväldigande lust att sitta bredvid henne. Att få vara nära henne. Om så bara för en kort stund. Han tog ett halvt steg framåt, men sedan kunde han inte förmå sig att gå närmre. Han litade inte på att det hela inte var ett skämt som Potter hade kommit på.

Laura vände sig om mot Draco och kollade in i hans vackra gråa ögon. Hon vände sen tillbaka blicken över vattnet och doppade försiktigt ner handen men tog snabbt tillbaka den då vattnet var väldigt kallt. hon ville veta vad Draco tänkte på där han stod bakom henne.
" Du får komma och sätta dig jag lovar jag bits inte" sa hon och fnissade till för sig själv. Hade Harry vetat vad hon höll på med hade han sagt åt henne att gå på en gång för hon typ umgicks med Malfoy.
" Jag lovar att jag är ensam Harry och dom andra gick för att äta" sa hon ärligt och såg på honom igen. Laura började leka med sitt hår igen för att ha något att göra under tiden.
" Du och Pansy är ni typ tillsammans eller?" frågade hon med mjuk röst och lät håret falla ner över hennes axel.

Draco kunde inte hindra flinet som spreds över hans läppar då Laura frågade om han och Pansy var ett par.
"Det skulle hon allt önska..." mumlade han. Han kände sig fortfarande osäker på om han verkligen borde sitt bredvid henne. Hans familj skulle få ett raseriutbrott om e visste att han pratade med en mugglarfödd. Men, han visste ju att de aldrig skulle få veta något så han tog några försiktiga steg bort mot Laura, han satte sig någon meter ifrån henne frö att ändå ha ett avstånd. Men, om han skulle vara ärlig med sig själv så berodde det mer på hur Laura fick honom att känna, inte för att hon var mugglarfödd eller från gryffindor. Även om det störde honom lite i bakhuvudet att veta.

Laura vände sig om helt mot Draco med ett leende. Hon tänkte inte kommentera att han satte sig med en meter mellan dom eftersom det faktiskt var ett framsteg att hon ens fick honom att sätta sig ner. Hon ville faktiskt få lära känna Draco nu när det bara var dom två och ingen som skulle kunna störa dom.
" Så Draco vad brukar du göra på fritiden förutom att mobba gryffindorare och mugglarfödda" sa Laura och kollade med ett snett leende på honom. Hon förstod att stannade hon för länge skulle Harry komma hit men just nu önskade hon att han bara kunde vara kvar i slottet och sköta sitt så fick hon skötta sitt för en gångs skull.

Draco togs lite på sängen av frågan, han hade inte varit beredd på att hon faktiskt skulle prata med honom. Frågan hade inte varit den trevligaste, men han förstod varför hon sade som hon gjorde.
"Springa, träna. Inte mycket." sade han kort med blicken fäst på vattnet framför honom. Det var otroligt vackert. Svart med silvriga bländningar. Luften omkring dem var spänd. Detta var förbjudet område. Gryffindor och Slytherin, Renblodig och mugglarfödd. Det var inte tillåtet och borde inte ske. Men där satt de, en meter från varandra, ensamma i ett gammalt båthus. Draco var plågsamt medveten om att allting höll på att förändras, eller att kanske inget alls skulle förändras vilket plågade honom än mer.
"Du då? Förutom att vara en besserwisser och arrogant?" frågade Draco.

Laura flinade till av hans svar och av att han frågade tillbaka för det hade hon inte räknat med.
" Läser mest och ibland målar men det är sällan för är oftast inte på humör för att måla" sa hon och pillade på sina naglar. Hon kollade ut över vattnet och log för sig själv.
" Jag älskar att vara nere vid vattnet för det får mig att känna mig så fri men samtidigt fången" sa hon och kollade på honom snabbt. Hon förstod inte varför hon berätta det här för Draco visa av sakerna visste inte ens hennes kompisar om men något med Draco fick henne att slappna av och prata.
" Du har inga syskon heller hur?" frågade Laura och satte sig vänd mot honom. Hon granskade hans ansikte under tystnad och log lite för sig själv.