The School [PRIVAT Memory & Zora]

Lucas som ärligt inte hade sina vänner där var ovnaligt lugn men så fort dem skulle komma var jävelskapet igång, han såg direkt på folket runt sig och tog tyst en bit sudd och kastade det rakt på en tjej som direkt ryker till och vänder sig om och såg surt på honom ovh Lucas flinar kaxigt och mimar loser och sen slog han upp sina böcker men kolar upp när dören öppnades och hans två vänner kom in och gick lugnt och saatt sig vid lucas
-tja
sa Liam lugnt och Lucas nickar bar aoch kolade igneom kapitelt och MArcus flinar
-ingen nörd?
fårgade ahn korto ch Lucas såg upp igne
-nej
sa han kort.


Angelica hade lunch då hennes klass slutade senare på förmiddagen än de andra för att de hade ingen som hade geografin då kvinan som hade dem blev mammaledig igår så rektorn satt in dubbel timme av Matte istället. Angelica hade nu börjat gå till kuratorn och satt snart i ett rum med den öldre damen och debörjade prata, de pratade om det som hade hänt för 1 år sen..

Det var en lättnad för William när klockan äntligen närmade sig ett och det var dags för honom att avsluta lektionen. Tredje klassisterna lyssnade inte på läxan utan var redan på väg mot dörren. Nåja, de fick väl skylla sig själv om deras betyg led på grund av att de inte var uppmärksamma under lektionen. Nu tänkte han göra klart några saker som blivit på hälft innan han skulle gå en sväng upp till lärarrummet. Det var ju trots allt två timmar kvar tills han skulle träffa Angelica - så lika gärna kunde han lära känna sina kolleger istället för att ensam sitta inne i ett tyst klassrum.


Efter en lång dusch klädde April sig i en oversized vit tshirt samt ett par ljusrosa knähöga sockor. Det blöta håret satte hon upp i en slarvig hästsvans. Hon gick ner till köket och öppnade kylen. Efter många tysta om och men bestämde hon sig för att göra fruktsallad. Samtidigt grälade hon på sig själv för att hon ropat som hon gjort efter Lucas. Nu hade han ytterligare en anledning till att köra rejält med henne i skolan. Om hon skulle tillbaka dit, vill säga. Så upptagna som hennes föräldrar skulle vara de kommande veckorna märkte de säkert inte om hon stannade hemma.

Lucas hade faktiskt försökt lyssna på William ohc uppftattat men spelat väldig fint att han ej bryr sig. Man såg vilka som var bossanra i klassen var när de nadra släppte förbi Lucas och hans gäng.
-En bättre lärare än ordinarie
sa Marucs kyligt och Lima log
-Eller hur
höll Liam med och såg på Lucas som kollade efter något men slutade snart.
-han var väl shyst
sa han kort och gick vidare


angelica och kuratorn brukade ta sin tid och efter 1 h var de klara och Angelica kunde gå och hon såg att det var en timme kvar tills hon skulle träffa William, hon gick och satt sig utanför hans klassrum och började rita i sitt block igen, hon hade insett dt inte var lönt att gå till sin klass som hade geografi nu, den slutade om 2 minuter så Angelica kudne mejla läraren så hon fick veta. Men just nu var hon i sin värld med blocket där hon höll på rita av Blixten..

Halv tre var lärarrummet nästan helt tomt. William bestämde sig för att gå ner till klassrummet lite tidigare eftersom Angelica kanske skulle hinna dit lite tidigare. Till hans stora förvåning satt hon utanför och väntade. "Hallå där," hälsade han med ett snett leende och låste upp dörren. Han bad henne stänga efter sig innan han styrde stegen fram mot katedern. Ur portföljen tog han fram matteboken, ett tomt häfte samt en penna innan han satte sig ner vid en av bänkarna längst fram. Han hoppades att han skulle lyckas förklara så hon skulle förstå. Eftersom matematik var enkelt för honom själv hade han en tendens att prata lite otydligt när han förklarade.

Plötsligt hördes det ljud från vardagsrummet och ögonblicket senare dök en yorkshireterrier upp i köket. "Hej Milly," hälsade April med ett leende på läpparna. Hon satte sig ner på huk och sträckte ut handen mot hunden - som glatt viftade på svansen och försökte hoppa upp i knät. April skakade lite på huvudet, förklarade att de fick gosa efter att hon var klar med fruktsalladen. Hon tog fram en djup skål som hon la in i kylskåpet, salladen skulle vara mycket godare som väl avkyld.

Angelica hade hört hans hälsning och kollat upp då och givit honom ett leende som sitt hej, tyst tog hon sin väska och smet in i klassrummet och stänger tyst dörren
-vart vill ud ha mig?
frågade hon nu lugnt och såg på honom lugnt, hon tänker lite grann på saker och rös av tanken vad som kommer ske imorgon.


Lucas flinar när de gick till Idrotten, och semt till omklädningsrummen, Snabbt byter Lucas om och gick med sällskap av sina vänner itll salen och satt igågn att spela lite fotboll ihop, bara marcus och Liam gillar det då Lcuas vari nte den typen alls, han älskade mer ja pakur och höll sig till det.

Han kunde inte låta bli att skratta åt hennes fråga. "Jag tänkte mig naturligtvis att du skulle sätta dig här bredvid mig, men du får sätta dig var du än vill," svarade han roat och gjorde en gest mot alla tomma bänkar. I nästa stund öppnade han boken och bläddrade fram till rätt kapitel för att läsa igenom vilka tal som han skulle börja med att förklara, vilka som skulle vara enklast att förstå och som inte krävde något orimligt mycket tänkande.


April började av någon underlig anledning tänka på Lucas. Hon förstod inte hur han kunde ha några vänner. Vem ville umgås med någon som hade en sådan gräslig personlighet och attityd? Å andra sidan så var hand såkallade vänner lika dumma i huvudet så de förtjänade väl varandras sällskap. Hon själv hade inte önskat något mer av sin skolgång än att fokusera på skolan och att få bra betyg, som tvåa få gå på balen och förstås skaffa goda vänner. Alla hennes drömmar hade krossats och blivit ett med marken tack vare att Lucas utsett henne till hackkyckling.

Angelica log till lite och tog tyst en stol och satt sig bredvid William
-men ivsa lärare vill ha en vid en bänk det e dräför jag frågade
sa hon retligt direkt, hon tog tyst fram sina matte saker och slog upp sidan de skulle vara på och suckar och tog en penna och sudd
-Jag säger rena förlåt om jage typ trög
sa hon nu och såg nsabbt på sin lärare.


Lucas övergav spelet snart och läraren kom in och Lucas flinar åt mannen som var islken
-Tack Lucas, du har nyss fått en utlfykt inställd om jag inte hitta ersättare idag!
sa läraren och Lucas skrattar kprt och satt sig på en bänk och läraren började förklara vad de skulle göra.

~Orientering~

Angelica satt på en bänk med Blixten liggandes vid fötterna i skogen, de höll på att prtas lag och så och Angelica kllar på idrottsläraren som räknade alla och log
-DÅSÅ!
sa läraren glatt och såg runt. Lucas därmoet han bar akollade uttråkat runt sig och gick udnan lite bara för att se om hna kudne undvika detta skräp. Han såg hur läraren började prata och såg Angeica som verkar inte heller så intresserad.
-Angelica och Lucas
sa lärare ncoh både kllar upp
-fan heller!
utbrast både i kör och Läraren suckar
-visst visst
sa han kort och Lcuas såg på läraren
-ensam, jag kör ensam
sa han bestämt och läraren såg på Angelica för då blev det ojämnt. Han fortsattte sen med namnen och snart var det klart. Angelica såg hur läraren vände sig emot William
-du kanske vill ut och röra dig, angelica kan bhöva sällskap.
sa han lugnt då angelica ärligt var expert på strula till det för sig med allt. Lucas klarar sig alltid ensam så..

William var iklädd ett par svarta adidasbyxor samt en svart vindjacka. Han hade tackat ja till att följa med ungdomarna på orientering: mest på grund av att han älskade att röra sig i naturen och orientering var också en trevlig sysselsättning. Han vände blicken till idrottsläraren som undrade om han inte kunde slå följe med Angelica. Han tvekade bara någon sekund innan han nickade och gick fram till henne där hon satt på bänken. "Hej," hälsade han innan han sjönk ner på huk för att klia hunden bakom öronen.


Knappt hade femton minuter gått förrän hon redan tappat bort sig. April kunde inte läsa en karta och kompassen hjälpte inte heller mycket. "Åh gud," suckade hon frustrerat och började gå igen. Det hjälpte åtminstone inte att stå still på samma plats. Kanske hon skulle hitta någon för att be om hjälp eller rent av följa efter dem. Fortsatte hon ensam så skulle det sluta med att hon gick vilse på riktigt.