Prs] Jullan Bullan & Memory

Madison suckade och gav upp med att försöka få något gjort. Hon låtsades dock skriva flitigt när mademoiselle Abrams såg ut över klassen, trots att det bara var en massa nonsens på engelska. Med jämna mellanrum sneglade hon mot klockan på väggen - tiden gick alltid lika långsamt då hon önskade att den skulle gå fortare.

Adrian kände en blick bränna mot sin rygg och såg sig om. Han såg snart mot Callum och nickade lite som svar på hans tysta fråga. Han orkade inte fokusera mer på uppgiften heller: han kunde alltid manipulera lärarinnan att glömma bort att gruppen ens fått någon sådan här uppgift.

Daniella blev klar med sin del och drog en hand genom håret och lutade sig tillbaka på stolen med sitt resultat framför sig. Hon hade alltid varit jättebra på franska.

Callum flinade till och blev klar med sitt .

"Hur går det här?" undrade mademoiselle Abrams och tittade ner i Callums häfte. Hon ögnade igenom det han skrivit och berömde honom sedan. Madison dolde det hon skrivit med händerna och hoppades på att damen inte skulle vilja läsa hennes klott.

Adrian trummade med pennan mot bänken och såg sig irriterat omkring. Han orkade inte med det här, det var så ointressant och tråkigt. I ögonvrån iakttog han Daniella. Hon var väldigt söt men det fick honom inte att avsky henne mindre.

~Känslor~

Daniella stod vid Adrians skåp och väntade på att han skulle komma. Hon hade ett rivsår över kinden och hennes armar var täckta med blåmärken.

Madison sträckte på sig och sneglade mot klockan på nattduksbordet. Hon hade övernattat hos Callum och försovit sig. I vanliga fall skulle hon ha fått panik men nu hade hon inget emot om hon missade en skoldag. Hon vred på sig så hon kunde se på honom.

Tio minuter senare parkerade han bilen och klev ut. Han skulle kunna ta sig till skolan på en kort stund genom att använda sig av sin övernaturliga snabbhet men som sagt hade han inte råd med några misstag och var därför tvungen att använda sig av en bil som om han vore en normal tonåring. Han släntrade in till skåpkorridoren och log svagt när han fick syn på Daniella, men blev snabbt allvarlig när han såg hur hon såg ut. "Vad i glödheta helvete har hänt med dig?" väste han.

Callum kollade på Madison och log till mot henne.
" god morgon" sa han och rörde till hennes kind. Han vände sig så han låg på sidan och kunde se på henne ordentligt.

Daniella kollade på Adrian.
" pappa hade ett av sina utbrott" mumlade hon och torkade bort lite blod från kinden.
" vi förlorade en av våra bästa vampyrer igår och han är på dåligt humör och började slå mig" sa hon. Hon visste att hennes far skulle utvisa henne om han visste om hennes förhållande med Adrian.

"God morgon," svarade hon hest och besvarade hans leende. Hon sträckte lätt på sig innan hon makade sig närmare honom och slingrade en arm kring hans midja. Hon gnuggade sedan lätt sin näsa mot hans, passade samtidigt på att dra in hans underbara doft.

Adrians blick mörknade och han fick behärska sig för att inte slå näven i skåpet intill sig. Han ville inte väcka misstänksamhet genom att slå sönder något. "Vad fan säger du?" undrade han irriterat. Nu var han inte upprörd på Daniella utan på hennes far. Hade han möjlighet till det skulle han med glädje slita hjärtat ur den mannen.

Callum log till och kysste henne mjukt på pannan innan han reste sig upp ur sängen.
" vill du ha frukost?" Frågade han och letade efter sin tröja.

" Adrian" sa daniella och la handen på hans arm. Hon var van att hennes far slog henne om något hade hänt så hon hade liksom slutat bry sig.
" du får inte göra något dumt" sa hon och la pannan mot hans panna.

Madison nickade eftertänksamt, lite hungrig var hon allt. "Gärna." Hon följde honom med blicken - besviken över att han såg det nödvändigt att klä på sig skjortan. Hon hade ingenting emot att beundra hans fantastiska överkropp.

"Vad fan säger du?" upprepade han, denna gång kom det ut mer som ett dovt morrande. Han sneglade bittert ner på Daniella, förstod inte hur hon kunde vara så lugn över det hela. Var det här något som hände ofta?

Callum hittade inte tröjan så han gick ner utan tröja för att fixa frukost till Madison. Han började göra te till henne innan han fixade några mackor.

" min pappa har slagit mig sen jag var liten" sa daniella och kollade på Adrian. Hon la handen på hans bröstkorg.
" den förra killen jag var tillsammans med blev döda för att han ville hjälpa mig och jag kan inte låta det hända med dig" mumlade hon och kollade honom i ögonen.
" jag vill inte förlora dig Adrian" sa hon.