PRS | Phosho & Luna_Rav

Luke nickar instämmande. Krum är faktiskt helt oslagbar i quidditch, det måste han medge. Luke lutar sig tillbaka mot sätet med armarna bakom huvudet, precis som när Sandara och Akiko kom in för första gången i kupén. Han iakttar Akiko och Artemis på sätet mittemot. De ser så oerhört lyckliga ut att Luke måste le. Han undrar om han någonsin har sett sådär uppenbart kär ut med någon av hans gamla flickvänner som Artemis gör, även om Akiko inte verkar inse det. Han har iallafall aldrig känt så. Kanske i början, innan han fattade att hans 'vänner' bara utnyttjade honom. Men det var länge sedan. Han vänder huvudet mot Sandara istället, studerar hennes ansikte. Den jämna, bleka hyn, det långa blonda håret... Han har nästan aldrig tyckt rikrigtvom någon flicka så här förut, än mindre varit så öppen.

Artemis ler tillbaka mot Akiko och skrattar. "Du borde testa dem", säger hon glatt, och käner hur pirret i magen tilltar. "Tro mig, jag hatade pumpa innan jag smakade pastejerna, men de är bara jättegoda!" Det känns helt sjukt och främmande för henne att sitta och prata med någon så här ledigt och utan att vara rädd för vad någon tycker. Kupéen känns som hennes egen lyckliga bubbla, där hon slipper bry sig om omvärlden. Det enda Artemis fruktar är när någon kommer spräcka bubblan, men det tänker hon inte på nu.

Sandara ser snabbt ner i tidningen igen när Luke vänder blicken mot henne. Istället öppnar hon den lilla asken med bertie botts bönor. Med fötterna på sätet lutar hon ryggen mot väggen intill dörren. Hon ser ner på de olika smakerna med en liten rynka i pannan innan hon ser upp på Luke igen.
"Vill du ha?" frågar Sandara och håller upp den lilla asken. "Eller du kanske inte vågar?" flinar hon och stoppar i en i sin egen mun. Hon gör en liten grimas och ryser till, hon fick ett ruttet ägg.

Akiko ser på Artemis med ett leende och rycker på axlarna.
"Jag antar att jag borde testa dem" svarar han och skakar på huvudet. "Om du nu faktiskt jämför dem med jelly slugs" flinar han mot henne, han hoppas nästan på att tågresan aldrig tar slut, varför vet han inte riktigt. Under de andra åren, när han sitter på tåget på väg till skolan så vill han mer än något bara komma till Hogwarts så snabbt som möjligt. Men nu är det på något sätt annorlunda, hon är annorlunda.

"Okej..." säger Luke, och tvekar en stund innan han tar upp en böna ur påsen. Den är illgrön och Luke får dåliga aningar bara av att titta på den. Han är nästan hundra procent säker på att det är spya. Eller, det kan vara äpple också, men han är opsäker. De är så lika på förpackningen. Men han tittar på Sandara för att få bekräftelse innan han kastar upp den i luften och fångar den i munnen. Han sväljer den, och hans leende förvandlas till en grimas. "Uhhh..." Säger han, innan han börjar skratta. "Fan. Spya!"

"Det gör jag!" Skrattar Artemis och blinkar med ena ögat mot Akiko. För första gången på flera år har hon faktiskt roligt med någon annan människa än sig själv, och skrattar för första gången med någon. Allt känns så riktigt, hon önskar att det aldrig ska ta slut. Artemis vill sitta på det här tåget för evigt, sitta här och bråka om jelly slugs förevigt. Hon vill inte kliva av tåget och att allt ska vara borta. Hon vill inte bli bortglömd, inte bli ensam igen.

Sandara skrattar hon också och ser ner på asken.
"Jepp" säger hon och nickar. "Antar att det inte var särskilt gott?" undrar hon med ett flin och ser på honom. Hon måste medge, han är oerhört snygg även om han gör en grimas.

Akiko flinar mot henne och nickar.
"Har du lust att hänga med till Hogsmead i helgen?" frågar han, vilket gör honom bara förvånad. Han brukar inte direkt fråga om andra, som han bara känt ett par timmar om de vill träffas någon gång. Akiko harklar sig lite när han ser på henne. "Jag menar, jag kan testa pumpapastejer då"

"Skojar du? den var förskräcklig." Flinar Luke innan han torkar sig om munnen. Han ser ut på fönstret utanför. Det har börjat skymma nu. Luke kan inte fatta hur snabbt tiden flugit iväg. I vanliga fall, när han sitter med sina vänner, brukar tågresan snigla sig fram. Nu är dem redan i Skottland, halvvägs till Hogwarts.
"jaha", säger han, vänd mot Sandara. "Vi börjar närma oss slottet. Är du taggad på ännu ett nytt skolår?"

Artemis ser förvånat på Akiko. Ingen har någonsin frågat henne att följa med till Hogsmeade förut, än mindre någon hon gillar. Det är knappt att hon går dit själv, eftersom hon alltid måste gå själv. Hon känner hur det hettar på kinderna, och försöker hindra att visa hur hon rodnar, men förgäves. Då var den ruttna tomaten tillbaka, tänkte hon.
"v-visst!" stammar hon, och ler så stort att det måste se fånigt ut.

Sandara skrattar tyst åt honom och rycker på axlarna. Han har rätt, de är snart vid Hogwarts, resan brukar aldrig gå så snabbt. Sandara ler lite för sig själv, det kanske är så att tiden går snabbare när man har roligt.
"Egentligen inte, de senaste tre åren har varit rätt läskiga om jag får säga det själv" förklarar hon och ser på Luke. "Men är inte trekampen kommer i år?" frågar hon och ler mot honom.

Akiko ser hur rodnar, fan vad söt hon är.
"Häftigt, då kan vi väl mötas vid tolv på lördag?" frågar han med blicken fast på hennes rosiga ansikte. "Så går vi ner tillsammans" lägger han till och ler mot Artemis, de var snart vid Hogwarts, vilket får hans bröstkorg att sjunka lite. Han vill verkligen stanna här, men henne.

"Trekamp?" Undrar Luke förvånat. "Vilken trekamp?" Sedan tystnar han. Han kommer ihåg hur hans mamma har pratat med sina chefer om något stort event den senaste tiden, men han har alltid trott att det rört sig om världsmästerskapen i quidditch eller något. Luke blir besviken på sin mamma, att hon aldrig berättar något för honom. Han är ju sexton år och blir myndig snart, så något borde han ju få veta.

"Det blir super!" Ler Artemis. Hon blir så glad bara hon ser på Akiko, och hon kan inte beskriva hur lycklig hon känner sig just nu. Det känns som om hon svävar på moln, och hon är alldeles bedövad. Det ända som existerar i hennes lilla bubbla är hon och han. Hon är så bedövad att hon inte ens hör hur tåget saktar in, och stannar på perrongen.

Sandara ser på honom och ler lite försiktigt.
"Trekampen är mellan tre trollkarlsskolor från Europa. Det ska vara en deltagare från varje skola" förklara hon och lutar huvudet mot väggen. "Det finns en flammande bägare där man får lägga sitt namn, det är den som bestämmer vilka som ska vara med. Sen personen som vinner hela tävlingen ska få äran, 1000 galleoner och en pokal." fortsätter hon och fixar till sina flätor lite medan hon pratar.

Akiko ler mot Artemis och nickar.
"Yes, då gör vi så" säger han, av någon anledning längtar han mer till lördag än någon gång innan. Han är alldeles fast i sina tankar, så han märker inte hur tåget stannar på perrongen. Han sitter på samma plats som förut och glömmer bort att de måste med vagnarna som ska ta dem upp till Hogwarts.

"Vem vet, om det inte finns någon åldersgräns kanske jag anmäler mig." Säger Luke och blinkar till Sandara, samtidigt som tåget saktar in och han reser sig upp. Han ser i ögonvrån hur Akiko och Artemis bara sitter där på sätet utan att röra på sig. Han funderar ett tag på att gå fram och ruska om dem, men han låter dem vara. Han tänker inte spräcka deras bubbla.
Han ser ut i korridoren, som fyllts av pratande och skrattande elever. Han skymtar några av hans... vänner, som vinkar till honom att komma. Luke vänder sig återigen mot Sandara.
"Jaha. Plikten kallar. dags för teater." Säger han till henne i en teaterviskning innan han blinkar mot henne, och går ut ur kupén, mot hans vänner

Artemis sitter en lång stund och bara iakttar Akiko. Hon kan inte slita blicken från honom. Hon har en vag aning om att Luke och sedan Sandara går ut ur kupén, men hon ger det inte mycket uppmärksamhet. Hon är bara fast i sin bubbla, vill inte röra på sig, bara ifall att den spricker då.
När hon äntligen viker bort blicken från hans vackra nötbruna ögon inser hon att kupén är tom. Det är bara hon och Akiko kvar. Hon ser ut genom fönstret, och ser förskräckt hur perrongen är tom. Bara en enda vagn står kvar, och de andra försvinner i fjärran, på väg mot slottet.
"Kom igen, Akiko! Vi måste skynda oss! Vi missar middagen!" Ropar hon, och tar tag i hans handled, samtidigt som hon drar upp honom från sätet.

Sandara ser upp på Luke.
"Du v-" börjar hon men hon avbryter sig själv då han redan är påväg till sina vänner. Hon ser tyst efter honom och går till utgången åt andra hållet. Sandara ser ner på sin vita katt som följer efter och bär upp Sandy, så att hon inte ska försvinna i havet ut av elever. Där utanför får hon syn på några ut av hennes vänner som vinkar till henne med sina fejkade leenden.
"Vart har du varit hela tågresan?" frågar en ut av dem och ser på Sandara, när hon precis tänker svara så börjar de prata om något annat.

Akiko ser ut genom fönstret och ställer sig stressat upp, han hade visst varit helt borta. Han känner hennes tag om hans handled och blir alldeles varm när hon drar ut honom ur tåget.
"Jävlar, det är bara en vagn kvar" säger han och ser mot den sista vagnen, han skyndar sig upp på den innan han hjälper Artemis.