Vie och kanelpumpas privata rollspel
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Vie och kanelpumpas privata rollspel
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Vie
Elev 
|
"Absolut. Gå ut med mig." Conner såg kaxig ut men det var något, kanske draget över hans ögon eller böjningen av hans läppar, som fick mig att tro att han inte var fullt så stolt som han lät påvisa.
Sedan insåg jag vad han hade frågat. Det verkade så otrolig att det hade tagit mig minst tio sekunder att inse vad det faktiskt innebar. Jag var förstummad. En Gryffindor-kille frågade ut mig? En kille som jag var ganska säker på var mugglarfödd! Far skulle ha fått en hjärtattack om han sätt mig. Men det var något i det, det faktum att mina föräldrar skulle misstycka alltså, som nästan fick mig att känna mig rebellisk. Fast, det var inte bara mina föräldrar som skulle misstycka! Jag borde misstycka! Men jag kunde inte riktigt förmå mig att göra det. Jag drog ett djupt andetag. Vad skulle jag säga? Ja? Nej? Eller kanske förhäxa honom? Jag tog ett stadigt tag om min trollstav och öppnade munnen. "Ursäkta? Frågar du ut mig?" Jag lät antagligen som en bortskämd rik flicka, men jag kunde inte få några andra ord över mina läppar. "Vet du inte att våra elevhem har i princip varit dödsfiender i tusen år eller så?" Okej, det där sista lät till och med ännu mer barnsligt än mitt förra uttalande. Men det var försent att ändra på nu. Så jag satte händerna i midjan och mötte hans vackra blå ögon. Wishing for Paris. 22 maj, 2016 13:01 |
|
kanelpumpa
Elev 
|
"Ursäkta? Frågar du ut mig?", hennes röst klingande med en tydligt misstänksam underton, samtidigt som hon gav mig en skeptisk blick. "Vet du inte att våra elevhem har i princip varit dödsfiender i tusen år eller så?" Halva jag ville skratta åt hennes uttalande, den andra halvan ville bittert försöka svälja ned den nervösa klumpen i strupen. Jag förblev dock passiv och höjde ögonbrynen. Jag försökte se övertalande ut; hoppades och önskade att hon skulle svara ja, även om min utsida inte avslöjade det. "Anna Willems, ge mig en chans.", sa jag nonchalant men fäste beslutsamt min blick i hennes. 
22 maj, 2016 14:32 |
|
Vie
Elev
|
Skulle jag? Skulle jag ge honom en chans! Det borde egentligen vara otänkbart. Jag borde inte ens behöva fundera över det. Jag borde säga nej. Men Lou's ord tidigare smög sig tillbaka in i mitt medvetande. Om att uppleva något äventyr innan mina föräldrar bestämde sig för vem dom tyckte att jag skulle gifta mig med.
Jag granska Conner igen. Blå ögon. Rufsigt hår. Vältränad. Geeh, det var inte vad jag borde fokusera på. Inte alls. Men jag kunde fortfarande höra den där rebelliska rösten i mitt huvud. Den som utmanade mig att säga ja. "Okej, om du vill att jag ska gå ut med dig får du bevisa att du menar allvar och inte att det här något idiotiskt skämt!" Jag höjde menande på ögonbrynen och försökte låta bli att se allt för nervös ut. Wishing for Paris. 22 maj, 2016 14:51 |
|
kanelpumpa
Elev
|
"Okej, om du vill att jag ska gå ut med dig får du bevisa att du menar allvar och inte att det här något idiotiskt skämt!", hennes ord fick mitt hjärta att slå en glädjevolt i bröstkorgen. Jag kunde känna hur mitt ansikte sprack upp i ett brett leende. "Självklart, Anna. Jag kommer att bevisa det.", sa jag belåtet och blinkade med ena ögat. Jag backade för att lämna lite utrymme mellan oss - det kändes som en tung spänning fortfarande hängde kvar i luften. Jag höjde handen som en avskedsgest, för nu, innan jag gav mig iväg i tågkorridoren. Mitt leende fanns kvar på mina läppar när jag kom tillbaka till kupén i slutet av tåget. Alla blickar riktades nyfiket mot mig och jag gav dem ett segervisst leende. "Så, hur gick det?", frågade Brayden intresserat och drog handen genom håret. "Helt okej.", sa jag belåtet och satte mig ned på en utav sätena i kupén. Jag mötte flera frågande blickar, bland annat Adams och Tims. "Schyst jobbat, Conner! Vad pratade ni om då?", frågade Brayden. Ivrigt sökte han efter svar. Jag skrockade men beslutade mig för att inte säga så mycket. "Hm, jag presenterade mig och bjöd ut henne.", berättade jag. Adam tappade hakan och Tim ryckte till. "Och vad sa hon då?", frågade Tim häpet. "Hon sa inte nej i alla fall.", avslöjade jag och flinade brett. Det här kanske inte skulle bli så svårt ändå. Jag behövde bara komma på ett sätt att bevisa för henne att det inte var ett "idiotiskt skämt". Det skulle bli den första utmaningen - för det var väl vad allt det här var? Ett skämt? Det var ju inte så att jag hade känslor för henne på riktigt?
22 maj, 2016 15:54 |
|
Vie
Elev
|
Jag stod kvar i korridoren några minuter och tittade efter Conner's ryggtavla tills den hade försvunnit in i en kupé. Mitt hjärta verkade slå snabbare en vanligt och mitt huvud kändes tungt. Hade det där verkligen hänt?
Landskapet som flög förbi utanför fönstret hade blivit mörkt. Vi skulle snart vara framme vid Hogwarts och jag hade fortfarande inte bytt om till min uniform. Jag skakade på huvudet och vände tillbaka in i kupén. "Anna! Äntligen jag började tro att den där killen hade mördat dig eller nåt!" Lou, nu ombytt till sin skoluniform hoppade upp och satte händerna i anklagande i midjan. "Äh, skärp dig Lou! Bete dig inte som om vi inte tjuvlyssnat på hela deras samtal!" Alexa gav mig en nästat misstänksam blick. "Tänker du verkligen gå ut med honom? Han är mugglarfödd vet du?" "Jag vet faktiskt inte! På ett sätt skulle jag nästan vilja göra det! Om inte för annat än att mina föräldrar skulle bli arga. Jag menar det skulle vara nyttigt för dom att inse att jag är min egen person!" Jag började plocka fram min uniform medan jag pratade för att slippa möta Alexa's blick. "Men, du! Det är mer än så! Conner Godwin är en hopplös Playboy som har typ tjugo flickvänner per termin eller nått! Jag är uppriktig sagt förvånad att han inte fått någon hemsk sjukdom än! Eller, typ, gjort någon gravid eller så! Min pappa är mugglare så om du vill dejta någon mugglarfödd ska jag inte klaga. Men håll dig borta från Conner Godwin för ditt eget bästa!" Lou såg för en gångs skull alldeles allvarlig ut. Jag skulle precis ge henne något intelligent svar när Alexa hoppade fram till kupéfönstret. "Du borde nog skynda dig att byta om!" Hon vände sig om och log mot mig. "Vi är snart framme i Hogsmead!" Wishing for Paris. 22 maj, 2016 17:11 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Vi började närma oss Hogwarts nu. Stämningen i vår kupé var sannerligen förväntansfull. Jag knöt min slips runt halsen precis samtidigt som tåget saktade ned till en halt vid perrongen. "Vi ses senare.", sa Adam innan han försvann från kupén med en handfull av hans Hufflepuff-vänner. Vi nickade instämmande och snart lämnade jag, Brayden och Tim också tåget. Det kryllade med elever på perrongen. Om något så var läget ännu mer kaosartat än det varit när alla skulle på tåget. "Allvarligt, Conner. Vad sa hon?", Brayden hade inte slutat tjatat på mig sedan jag avslöjade att Anna hade sagt någonting annat än nej. Jag skulle förmodligen avslöja allt - men nu var inte rätta tillfället. Tim hängde bokstavligen över oss och skulle säkerligen analysera mina ord med största noggrannhet. "Jag berättar sen, okej.", suckade jag och försökte lokalisera vilken väg vi skulle ta genom alla flockar av elever för att komma av perrongen. "Okej.", muttrade Brayden och sedan la han sin arm över min axlar. Hans bittra min försvann och ersattes av ett flin. "Vi borde ha en fest i sällskapsrummet. En 'välkommen tillbaka till ett år i helvetet-fest'.", föreslog Brayden. Jag hade god lust att påpeka att Hogwarts var långt ifrån helvetet, men ryckte istället bara på axlarna. "Visst.", sa jag nonchalant. Det kunde väl knappast skada? "Fett.", sa Brayden samtidigt som Tim uttryckte ett glatt: "Grymt." "Men om det spårar kommer vi säkerligen få kvarsittning resten av året.", sa jag med ett flin. "Äsch, var inte så negativ Conner. Du kan ju passa på att bjuda Anna.", sa Tim med en tillgjort smörig röst. "Nej, Conner. Du kan inte vara för på. Då kommer hon tro att du är lika desperat som du ser ut.", sa Brayden sakligt. På skoj smackade jag till honom i bakhuvudet, sedan brast vi ut i ett gapskratt.
22 maj, 2016 18:09 |
|
Vie
Elev
|
Jag satt mellan Lou och Alexa i vagnen upp till Hogwarts. Den hade som vanligt varit dragen av testraler. Varken Lou eller Alexa kunde se dom, vilket jag antar var positivt. Jag var glad att dom hade sluppit genomgå något så pass hemskt... Vagnen ryckte till och stannade.
"Så, tjejer! Är ni redo för vårt näst sista år på Hogwarts!" Frågade Lou som hade hoppat av vagnen och gick mot slottet baklänges framför mig och Alexa. "Oh, ja! Nu måste vi bara hitta en lämplig fest att fira vår återkomst med!" Sa Alexa glatt. Sedan fick hon syn på Evelina Ross, en Ravenclaw-tjej som alltid höll koll på alla fester och speciellt dom som hade lyckats smuggla in eldwhiskey! Alexa vinkade till sig henne. "Alexa! Lou, Anna! Jag har inte hört från er på evigheter! Skönt att vara tillbaka, eller hur?" Pratade Evelina glatt på. "Hej, Evelina! Råkar du känna till om det finns några lämpliga fester att inta i kväll?" Fråga Lou och la förtroligt en arm runt Evelina's axlar. "Åh, flera! Jag hörde att Hufflepuff-treorna försökte få till något i deras sällskapsrum... Men ärligt talat, det är bara småglin och det kommer inte finnas någon alkohol. Sedan var det några av min vänner från Ravenclaw som skulle fixa en fest i något tomt klassrum! Men tro mig, dom kommer bli påkomna inom två timmar! Så, då finns det bara Gryffindorarnas fest kvar! Det kommer antagligen finnas både alkohol och godsaker från köket där, så jag skulle satsa på den om jag var ni! En av prefekterna sa till mig att lösenordet var Hippogriff! Vi ses där!" Evelina vinkade och sprang tillbaka till sina vänner. Vi fortsatte in i slottet och storasalen. I år kändes det som om sorteringen var mer utdragen än vanlig, men maten var precis lika underbar som vanligt. Jag var dock ganska säker på att ingen över fjärdeklass åt särskilt mycket, det skulle bli fest. Wishing for Paris. 22 maj, 2016 19:02 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Efter festmåltiden praktiskt taget flög Brayden upp från våra platser.
"Kom igen, vi måste gå och fixa allt.", sa han och gjorde en ganska uppenbar gest ut från salen. Jag nickade samtidigt som jag sneglade mot lärarbordet. Ingen ägnade oss en endaste blick. Brayden började samla ihop några av våra klasskamrater och min blick vandrade till Slytherin-bordet. Innan jag hann lokalisera Annas ansikte knuffade någon till mig. "Kom, vi går.", sa Tim. Brayden hade nu samlat ihop ett gäng på ett dussintal elever, och det var bara från Gryffindor. "Kommer de andra elevhemmen också?", frågade jag nyfiket. Tim skrattade till. "Förmodligen. Jag snackade med Evelina Ross och om hon dyker upp så dyker nog nästan alla andra upp också.", sa Tim med ett flin. Evelina Ross kunde jag lätt placera in som en tjej i elevhemmet Ravenclaw. Vi hade varit av och på förra året, men till slut hade vi kommit överens om att ingen av oss var direkt intresserade av någon riktig relation. Jag följde efter gänget. Fler och fler elever började lämna Stora salen - förmodligen för att hinna till sina elevhem för att byta om till något lite mer festligt än skolklädnaderna. Jag och Brayden kommenderade ut uppgifter till våra klasskamrater. Några fick springa till köket för att hitta lite tilltugg. Brayden bestämde själv att ta på sig rollen som dryckes-ansvarig. Han öppnade sin koffert där han hade smugglat med sig det mesta. Jag var rätt imponerad över att han fått in allt det där i skolan. Snart verkade allt klart och musik dunkade i sällskapsrummet. De yngre eleverna hade blivit schasade till sina sovsaler - och prefekterna gav oss bittra blickar. Jag hade bytt om till ett par enkla svarta jeans och en vit skjorta. När jag tagit en snabb drink och sällskapsrummet hade börjat få en stadig ström av festsugna elever fanns ingen nervositet kvar i mig. Nu skulle jag bara njuta av kvällen.
22 maj, 2016 19:28 |
|
Vie
Elev
|
Jag och Lou lämnade storasalen så fort som vi kunde. Alexa stannade kvar lite längre för att prata med sin kusin, men hon lovade att möta oss i korridoren utanför Gryffidors sällskapsrum.
Vi tog oss hur som helst ned till vår sovsal utan för många missöden, Lou ramlade ned för trappa och rakt i armarna på vaktmästaren men annars klarade vi oss bra. Planen hade varit att byta om och sminka oss så snabbt som möjligt men Lou drog ut på tiden eftersom hon var missnöjd med sin eyeliner. Jag smet in på toaletten för att byta om och när jag kom ut var även Lou ombytt till en vacker röd mugglarklännig. "Du kan säga att hur många gånger som helst att klädnaden du hade på tåget inte var en mugglarklänning! Men försök inte att slå i mig att den här inte är det!" Lou satte händerna i sidan och granskade mig upp och ned. Den här gången hade hon rätt och det var ingen idé att förneka det. I all rättvisa var det en hellång klänning så min mamma skulle iallafall inte kunna klaga över att den var för kort. Hon skulle dock antagligen klaga över att den var i svart spets, men jag orkade inte tänka mer på det ljust nu. Så jag bara lipade mot Lou och drog henne med mig ut ur sovsalen. Vi fick ta oss förbi ett par storögda förstaårselever och ett par prefekter som gav oss ogillande blickar, men relativt snart kunde vi se ingången till Gryffindors sällskapsrum. Framför det stora porträtt på den sjungande damen stod Alexa och väntade på oss. "Anna, Lou! Jag trodde att ni aldrig skulle komma!" Sedan vände hon sig mot tavlan och sa utan att tveka: "Hippogriff!" Dörren svängde öppen och vi möttes av höga skratt och doften av parfym blandad med alkohol. Dörren slog igen efter oss innan jag hann fråga Lou om inte allt det här egentligen var en korkad idé så hade hon försvunnit iväg till baren. Alexa hade tagit tillfället i akt och börjat flörta med en kille från Gryffindors quidditchlag. I en sekund kände jag mig övergiven. Sedan fick jag syn på ett par klarblå ögon. Wishing for Paris. 22 maj, 2016 19:58 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Mitt andetag fastnade i halsen när hennes glittrande bruna ögon mötte mina. Jag stod på andra sidan sällskapsrummet och det var massor med folk, som en barriär, mellan oss båda. Mina ögon kunde dock inte skilja sig från hennes. Sedan fick jag en skymt av klänningen hon bar. Wow, hon såg verkligen helt otrolig ut. Någon ryckte i min skjorta för att påkalla min uppmärksamhet bredvid mig. "Hm?", frågade jag, fortfarande med tankarna kretsande kring henne. Det var en röst som pratade bredvid mig. Fort. Jag fick lov att tvinga min hjärna att fokusera på orden. "... och jag tänkte att du kanske ville bjuda mig på en drink?", sa rösten som tillhörde en tjej. Jag såg ned på henne, för hon var drygt ett huvud kortare än mig. Hennes hår var korpsvart och hennes ögon var gröngråa. Klänningen hon bar var skandalöst kort; inte för att jag skulle klaga. Jag tror hon kom från Hufflepuff, men var absolut inte säker. "Ursäkta mig.", sa jag snabbt och gav mig in i trängseln. Jag hörde att tjejen ropade mitt namn, vilket jag totalt ignorerade. Jag insåg att Anna hade flyttat sig under de korta sekunder jag tvingats skilja min uppmärksamhet från henne. Jag svor inombords och började spana genom hoparna av de dansande ungdomarna. Var kunde hon ha tagit vägen? Tillslut såg jag henne igen. Hon stod lutad mot en vägg och en kille från Ravenclaw stod vid hennes sida. Han verkade flörta med henne - eller så var rodnaden på hans kinder och hals bara en effekt av alkoholen? Jag undrade om hon uppskattade hans tafatta försök. Jag kunde känna hur avundsjukan vrålade inom mig. Jag styrde mina steg med bestämdhet mot henne.
25 maj, 2016 21:58 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen