PRS PJ Emma07 & Guccigodness

Jack blev något ställd av frågan, han hade aldrig tänkt på det på det sättet. Hjältarna hade alltid gjort uppdragen medan gudarna gjort... Ja, vad då egentligen? Keiron tog till orda igen.
"För att vi misstänker att den finns i underjorden, och Athena kan inte inkräkta på Hades område", sade han och Jacks hjärta slog litet snabbare. Han hade till skillnad från många andra inget emot varken Hades eller underjorden - antagligen lätt förklarat av vem hans pappa är. Kanske skulle det vara en möjlighet att få träffa hans pappa?
"Jag är på."

Cat spände sina käkar och blängde på Keiron, hon förstod inte alls varför hon skulle med. Hon förstod ju varför Jack fick uppdraget men vad hade hon med det att göra?
"Varför jag då? Skulle det inte passa bättre med någon annan? Jag är ju Afrodites dotter, inte Athenas." sade hon och bet sig på läppen då Jack tackade ja. Hon hade trott att han skulle hjälpa henne. Hon suckade tungt och drog handen genom håret.

Jack suckade litet. Han ville bara komma iväg nu, han kunde knappt fatta att han äntligen skulle få komma iväg på ett uppdrag.
"För att du passade bäst. Men om ni ska hinna ge er iväg borde ni nog ge er av nu", sade Keiron och Jack reste sig upp, väntade på Cat.

Cat gav Keiron sin berömda jag-hoppas-du-dör blick innan hon vände honom ryggen och gick ut. Hon ville inte på det dumma uppdraget men hon tänkte inte tacka nej och få folk att tro att hon fegat ut.
"Jag behöver en timme för att packa." sade hon kort till Jack och såg upp på honom. Hon svalde hårt och drog handen genom håret, hon önskade nästan att hon åkt till Italien med sin pappa.

Jack nickade och log emot henne.
"Okej. Stora Huset då om en timme?" frågade han glatt, han skulle antagligen bli färdig litet innan, men då kunde han städa stugan. Det kunde nog behövas..

Cat nickade lite och skyndade sig till stuga 10. Hon ville inte vara med Jack på uppdrag. Hon ville inte ens vara med honom på lägret. Hon suckade tungt och tog fram en väska, hon hade hjälpt en av Hekates barn med något kärleksproblem så hon hade fått en väska som kunde rymma allt utan att bli särskilt tung. Hon log nöjt och packade ner sina favoritkläder och allt sitt smink.
Cat satte sig ner på sängen och granskade sin garderob när hon var klar med att packa. Hon fuktade sina läppar och la ner alla andra kläder också, ifall att. Hon granskade sin spegelbild. Hon såg bra ut och den svarta väskan passade hennes kläder. Hon lämnade stugan och la väskan över axlarna.

Jack slängde ner ett par jeans och några tröjor, och det var ungefär allt. Tandborsten. Några drachmas och lite vanliga pengar. Allt fick plats i en ryggsäck som han slängde över axeln. Han spände på sig svärdet och efter litet funderande tog han också med sig en dolk. Efter vad han hört kunde man aldrig ha för många vapen med sig på uppdrag. Han visste inte riktigt hur det skulle gå att åka på uppdrag med Catherine - han hade inte umgåtts mycket med henne, han hade verkat reserverad med honom i närheten. Kanske inte så konstigt, de flesta var det. Det lilla han hade hört hade hon inte verkat som den trevligaste typen... Han hajade till, inte tänka så. Han hade inte lärt känna henne än, han hade ingen aning om hur hon egentligen var. Han klev ut ur stugan, begav sig emot Stora Huset igen.

Cat checkade av sin lista i huvudet och nickade lite då hon hade med sig allt. Hon hade alltid vapen och pengar i väskan så det löste sig.
Hon ställde sig utanför Stora huset och la armarna i kors, hon väntade otåligt på att Jack skulle komma tillbaka.

Jack promenerade genom lägret, till stora huset. Det kändes konstigt att ge sig av härifrån - han hade endast gjort det en gång på sju år. Han kom fram till Stora huset, där Cat redan väntade. Han log emot henne.
"Redo?"

Cat ryckte bara på axlarna och spände sina käkar. Hon ville verkligen inte lämna lägret.
"Vart ska vi då?" mumlade hon och såg på honom. "Har du med nektar och ambrosia?" undrade hon och rynkade lite på pannan.