(PRS) Wolfstar (Missy The Timelady/feminist)

Mycket här i livet kunde Sirius stå ut med, han kunde skratta bort massor, speciellt saker gällande honom själv. Men någon han inte klarade av, det var när någon gick på hans vänner - speciellt Remus, då han - tyvärr, var favoriserad av Sirius.
Sirius ställde sig snabbt upp, han nästan hoppade upp från sätet, och var snart framme vid Snape. Han granskade den mörka blicken, han riktigt stirrade in i ögonen på pojken.
"Jag skulle offra mitt liv för denna varulv.", fnös Sirius. "Och det är väl det som är en av skillnaderna mellan oss, du är ju bara ett kallt, fegt, egoistiskt kräk.", avslutade han, och innan han vände om för att gå tillbaks till sin plats gav han Snape en rejäl rak höger, för att visa att konversationen var slut.
Sedan bara satte han sig ned igen, som om ingenting hade hänt, och började äta på en chokladgroda.

Remus kännde sig varm igen, eller mer som massa fjärilar. På det korkade sättet han inte kunde stå emot. Sirius var en perfekt vän. Såklart James och Peter också.
Snape skickade dem alla en mördade blick innan han gick iväg.
"Man undrar hur snorgäsens mamma uppfostar honom", sa James irriterat.
"Om hon nu ens uppfostrar honom", sa Remus. Han hade tappat aptiten för att äta upp resten. "Ni får ta resten", mumlade han och kollade ut istället. När skulle dem komma fram egentligen?