Phan [prs med Missy The Timelady]

Dagen fortsatte som vanligt, jag åt en skål med flingor och försökte att inte tänka på tankarna som förföljde mig vart jag än gick. Senare på kvällen började jag bli hungrig och det var ändå i stort sätt middagstid.
"PHIL!? Vill du beställa en pizza!?" ropade jag genom hela lägenheten.

Jag kollade upp från boken som jag av någon anledning bara stirra i.
"NEJ!" ropade jag tillbaka. "JAG ÄR... EUHM UPPTAGEN!"

Jag reste mig upp och fällde ihop min dator, jag gick ut ut mitt rum och knackade på Phils dörr. Sakta öppnade jag dörren och kikade in med huvudet.
"Jag börjar i alla fall bli hungrig. Är du säker på att du inte vill ha?"

Jag skakade på huvudet. Egentligen var jag hungrig men jag orkade inte äta något mitt huvud var för fullt av tankar.

Jag nickade åt honom och stängde dörren. Det var int vanligt att Phil inte ville ha mat och undrade vad det var men valde att inte fråga då jag inte ville pressa honom, jag hoppades bara att det skulle lösa sig. Jag gick ut i köket och ville inte göra någon riktig mat om det bara var jag som skulle äta. I kylskåpet finns det en halv pizza som jag inte hade kommit ihåg och den var kvar från några dagar sedan så jag tog fram en talrik och värmde den. Pizzan tog jag med mig in i vardagsrummet och sate mig i soffan med den. Så fort jag satte mig ner började jag tänka på Phil igen. Hanns hår, leende och hu mycket jag tyckte om honom, verkligen. Kanske till och med hur mycket jag älskade honom. återigen kände jag att jag ville slå mig själv men lyckades hindra mig och satte istället på tv:n och flippade mellan kanalerna för att hitta något som var värt att titta på.

Jag slog igen boken, jag kom ändå ingen vart. Jag hoppade upp på sängen med boken liggandes på golvet. Medans jag stirra i taket så kom bilden på Dan upp. Hans finna hår, otroliga ögon, dem svarta kläderna... Jag skakade på huvudet och borrade frustrerat huvudet i kudden. Aldrig att jag fick gå ovh bli kär i Dan.

Jag hade valt att titta på ett bakprogram men hade ingen koll på vad som hände. Helst ville jag kolla på någon anime men nästan alla kollade jag på tillsammans med Phil och han verkade inte på humör för att vara med mig just nu. Phil. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på honom, mer än vanligt . Vanligt. vad var det nu för tiden. Hur mycket skulle man tänka på sin bästa vän? Jag tror inte att de flesta gjorde det så här mycket. Hans kolsvarta hår, blåa ögon och bara allt med honom var å perfekt.

Mina tankar snurra runt och jag kurrade ihop mig. Sedan låg jag där som en stor boll och drunkande i mina tankar.
Efter ett tag så hörde jag ringklockan på dörren och insåg att det var pizzabudet. Jag måste ha somnat för jag låg i en hel annan ställning. Jag rullade runt så jag såg dörren. Där ute pratade Dan med mannen eller kvinnan och lukten av pizza letade sig in i min näsa.

Jag stängde dörren efter mig med foten medans jag bar upp pizzan för alla trappor. Jag hade ätit upp min pizza framför tv'n och insett att det inte fanns någon mat hemma till Phil.
"Phil är du vaken?" frågade jag tyst medans jag knackade på hans dörr. Försiktigt öppnade jag dörren och sågatt han låg i sin säng.
"Som den helt fantastiska vän jag är så skaffade jag pizza åt dig i vilket fall. Jag satte mig på sängänden och räckte pizzan till Phil.

Jag var egentligen tacksam över det men sa inte det.
"Jag är inte hungrig", sa jag medans min mage kurra. Jag kollade på Dan som räckte mig envist en pizza. Jag tog emot den och satte mig rakare upp.
"Du behöver inte slösa pengar på mig när jag säger att det är okej", sa jag medan jag bara tyckte det hela var rätt bra. Han brydde sig om mig.