PRS Kaninis & Adora

Nate skrockade förtjust till åt hennes ilska men blev snart allvarlig igen. "Aslan är här, säger du?" upprepade han och såg sig omkring. "Jag kan inte se honom någonstans." Med ett triumferande leende korsade han armarna över bröstkorgen och närmade sig sedan henne.
"Så länge Aslan är borta har häx.." Han avbröt sig mitt i meningen när han insåg vad han höll på att säga. "Så länge han är borta har drottningen makten," muttrade han.

--

Izzy motstod lusten att le. Perfekt! Om han skickade sin löjliga polare hem slapp hon åka iväg någonstans. Och då kunde de ha en mysig kväll tillsammans. "Jag blir nöjd om du skickar hem till och om du har Disney-marathon med mig idag." Hon fladdrade bedjande med ögonfransarna och kopplade på sig ledsen hundvalp-minen.

" han är ju såklart inte här dummer" muttrade esme och backade ett steg. Hon gillade inte den här killen.
" jag för egentligen inte vara här" sa hon lugnt.


" jag skickar hem honom men jag tänker inte se Disney" sa Colin och kollade på henne. Han gillade inte Disney och tänkte inte utsätta sig för det.

Nate höjde på ögonbrynen. "Tänk att du äntligen förstår att du inte får vara här. Jag kanske borde be träden skicka ett meddelande till drottningen om en inkräktare, hemliga polisen tar gärna itu med dig." Han log stelt och lutade sig mot ett träd igen.

--

Izzy såg stött ut. "Vad dum du är," suckade hon och nickade mot dörren som en gest att han skulle gå ut. Hon var inte bekväm med sin kropp och ville därför inte att någon annan såg på henne. Inte ens någon ur hennes familj.
"Du dör inte av Lejonkungen eller Micke och Molle," la hon till.

" du vågar inte göra det" sa esme med ett flin mot honom. Hon sänkte bågen lite då han verkade obeväpnad.

" visst vi kan väl se på Disney men du blir skyldig mig för det" sa Colin. Han tänkte stanna så hon fick byta om med honom där. Han gick fram till henne.
" du behöver inte skämmas över din kropp" viskade han i hennes öra.

Nate såg förbryllat på henne. Vågade han inte? Han lyfte handen för att lätt knacka på trädet, men ångrade sig. Då och då dök minnen från hans tidiga barndom upp: då han ännu var tillsammans med sina föräldrar. Hans mamma hade alltid avskytt häxan och hon skulle inte vela att han satte flickans liv på spel. "Gå din väg bara," muttrade han och vände ryggen till. Förhoppningsvis skulle de båda ha tur nu - att inget av träden skvallrade om deras lilla 'möte'.

--

Izzy höll andan när hennes bror närmade sig henne. Hon fick gåshud på armarna när han viskade i hennes öra. Varför reagerade hon så här? Det var något alldeles nytt. Hon sneglade bak på honom och mötte hans blick för en sekund, innan hon harklade sig. "Vad skulle jag bli skyldig dig för något? Dessutom ska du inte bråka med mig, annars berättar jag för mamma när hon kommer hem!" Hon räckte ut tungan mot honom för att understryka att det var ett skämt.

" vad heter du?" Frågade esme och log till mot killen. Hon släppte sin båge och log till mjukt.

Colin smekte henne över armen med ett leende. Han drog henne närmare sig.
" du ska byta om med mig här då kan jag se på Disney med dig" viskade Colin i hennes öra.

Nate stannade till och vände sig långsamt om. Han hade förväntat sig att hon skulle skratta åt honom, påstå att han inte vågade skicka någon hemlig polis efter henne. Istället frågade hon efter hans namn. Han var helt paff.
"Nate," svarade han utan att tänka sig för. Inombords slog han mentalt till sig. Han skulle inte spela vänlig mot henne. Det vore en annan sak om de tillhörde samma sida. "Det är farligt här," fortsatte han sedan. Det var som om han själv inte ens talade, utan någon utomstående som matade in i honom vad han skulle säga.

--

Tänk, tänk, tänk! Izzy visste inte vad hon skulle säga eller göra. Hennes känslor var en enda röra och hon visste inte vad hon skulle tycka om det här. Kalla kårar gick genom henne - på ett bra sätt - då han rörde vid henne och drog henne närmare sig.
"Varför vill du så himla gärna se mig halvnaken?" lyckades hon tillslut få fram. Det var också menat som ett skämt trots att hon lät allvarlig.

Colin kollade på izzy.
" det är väl min ensak" viskade han i hennes öra med ett leende. Han la försiktigt händerna på hennes rumpa och smekte försiktigt.

Esme log till mot killen. Hon tog upp sin pil.
" jag borde gå innan dom kommer och letar efter mig" sa hon med ett leende.

Efter någon minut vaknade han äntligen upp ur sin dvala. Nate kliade sig besvärat i nacken och körde ner de frusna händerna i fickorna. "Kom inte tillbaka hit. Drottningen har andra spioner än bara mig." Han försökte härma hennes leende. Han hade inte på många år varit genuint glad, så han hade i praktiken glömt bort hur man skulle göra. Därför liknade det mest en grimas.

--

Izzy slöt ögonen och andades långsamt ut. Hjärnan fortsatte febrilt att försöka återfå kontrollen, medan hennes undermedvetna skrek att hon nu hade chansen till att känna på hans kropp också. "D-det här är inte rätt. Du b-borde gå tillbaka till T-Tim," stammade hon fram. Hon tog sina kläder och kilade ut ur rummet för att låsa in sig på badrummet. Hon borde inte ha tyckt om det där, men det gjorde hon.

Colin kollade efter izzy. Han gick iväg och skickade hem Tim innan han gick mot badrummet.
" izzy öppna dörren snälla" sa han.

" vi kanske ses igen nate" sa esme och gick mot sin häst igen. Hon red tillbaka till lägret.