Öppet PJ rollspel

Leiah

Chiron ignorerade honom och fortsatte istället.
"Heras hjälm har blivit stulen", sa han dystert. "Vi vet att det var är någonstans i Florida men vi vet inte exakt var. Okej. Det kommer ju bli jättelätt att hitta den då, tänkte jag innan jag gick över till att tänka på den fula färgen på tapeterna.
"Ni kommer dock inte behöva leta igenom hela Florida" fortsatte Chiron. Han höll upp en kompass. "Den här kompassen kommer ta er till Heras hjälm."

(Dun Dun Dun! Vet att den här biten är tråkig men aja)

Alex sighed a little, "men ska vi alla gå är inte vi för många för vi är ju typ tre ny och saknar fortfarande en person" sa han till de andra lite förvirrat och kollade runt på de andra för att få reda på svaret.

Sharon tog ett djupt andetag innan hon tog till orda.
"Då har vi ingen tid att förlora, eller? Om vi ska vara en person till och den inte har kommit än, så kommer vi antagligen stöta på henne. Det är iallafall vad jag tror", avslutade hon med en axelryckning.

Leiah

Vi gick till våra stugor för att packa. Vi skulle ge oss av tidigt i morgon bitti. Jag var spänd att få åka på ett uppdrag igen. Hjälmen brydde jg mig egentligen inte om så mycket.

Jag gick till min stuga och satte mig på min säng uttråkat och nervöst. Jag hade inte vart på något sånt här uppdrag innan, alla hans uppdrag hade varit mindre. Efter en stund så suckade han och gick runt och började att packa det som han troligtvis skulle behöva som kläder, vapen en karta osv... När han var klar så la han sig på sängen och läste om olika monster och deras svagheter, krafter och attribut.

(Omwygosh, sorry guys! Jag har typ blivit liiiite inaktiv på mugglis, men jag ska försöka att hoppa på igen, så, jag gissar att jag får göra min mall då!

I hope that that was enough!)

Sharon hade snabbt blivit färdig med packningen, hon hade inte mycket att packa. Hennes dolkar, några ombyten, pengar och så vidare. Det kändes konstigt att hon refan skulle åka ut på uppdrag, hon som var helt oerfaren tillsammans med flera erfarna. Hon hade ju ingen koll på sina krafter ens, så varför hade Keiron valt henne? Visserligen var hon dotter till en av de större gudarna, men Sharon hade ingen aning ifall hon var kraftfull eller inte. Hon hade aldrig prövat. Förutom det där med ädelstenarna, då. Men vad hade jordmetaller för betydelse på ett uppdrag? Hon gick tillbaka till stora huset, där de skulle träffas igen innan de gav sig av, och satte sig återigen på en plats runt pingisbordet.

Alex svor när han kom på att han skulle gå tillbaks till the big house och ställde sig fort upp tog sina pengar och slängde sin ryggsäck runt hans axel. Han sa ett fort hejdå till sin halvbror Butch innan han sprang tillbaks och satte sig vid bordet och när han väl var där så märkte han att han råkat ta med sin bok så han suckade lite innan han började läsa i väntan på att något skulle hända.

Kayla

Jag sprang igenom skogen och försökte att komma undan det som jagade mig. Jag visste inte vad det var, men det gjorde absolut ingenting, för att det skrek ett obehagligt, gällt skrik. Jag sprang upp på en trädstam, grabbade tag i en gren och hävde mig upp på den. Jag fortsatte att klättra i trädet tills grenarna blev för tunna. Då hoppade jag till nästa träd och fortsatte så en lång stund. Monstret nere på marken följde efter mig, även om det inte såg mig. Jag hoppade tillslut ner på marken eftersom att träden började att glesna. Då såg jag monstret. En lång varelse på cirka tre meter stod framför mig och blockerade vägen. Den hade en människoliknande kropp, men armarna var längre och hela monstret såg ut at vara av svart slime. Förutom ansiktet. Det var som en stor, tung gammal stenbricka med ett snirkligt mönster på som täckte hela varelsens huvud.

Jag kallade på min yxa, eclipse och den framträdde i min hand. Jag hoppade på besten och gjorde ett djupt sår över monstrets mage. Besten flög omkull på rygg och kastade bort mig åt sidan. Jag gjorde så att Eclipse gick tillbaka till kastyxe läge. Jag kastade Eclipse och tog sedan fram mina två andra yxor. Shade och Twilight. Jag kastade dem i monstrets ansikte och de träffade precis bredvid Eclipse. Jag drog ut mitt guldsvärd, sprang fram till besten och pressade svärdet in i dess ansikte så att hela stenplattorna sprack. Monstret löstes till sand. "Phew!" Jag gick fram för att hämta mina yxor och la tillbaka dom i bältet. När jag granskade sanden som var kvar så märkte jag att den var svart, inte den färg som de andra monstrerna som hon hade dödat hade haft. Konstigt...

Efter en lång vandring hör jag ett gällt, obehagligt skrik som fick mig att rysa. åh nej, inte en.. sedan hörde jag minst tio till likadana skrik från olika håll. faaaan! Jag tog upp kartan som låg i brevet med mina vapen som jag hittade när jag var 7 år, och tittar på det röda krysset som jag har gått mot i flera dagar. Det låg inte så långt här ifrån, så jag började att springa mot krysset som var på kartan.


Efter ungefär en kvart av springande så såg jag en lång kulle med en tall ovanpå. Jag tittade på kartan och konstaterade att jag var på rätt ställe. Jag ser en av de svarta monstrerna i en kant av skogen och börjar att springa uppför kullen. Snart hör jag minst 8 skrik på en gång, men jag vänder mig inte om. Jag ska upp till den där kullen. Oavsett vad. jag börjar att springa mot kullens topp, men plötsligt så ramlar jag omkull och känner hur det bränner till i smalbenet. En av varelserna hade grabbat tag i mitt ben med sina vassa, svarta klor, så att jag föll omkull. Jag skrek till av ren smärta och drog ut min yxa ur bältet och gjorde den större. Jag högg av bestens hand och handen löses up i sand. Svart, brännhet sand. Jag skriker till, men reser mig upp och fortsätter att springa, trots smärtan. När jag nästan är vid toppen har 7 av bestarna hunnit ikapp mig och hoppar på mig. Jag rycker snabbt ut min yxa ur bältet och svingar den på måfå, men jag blir övermannad. "HJÄLP! IIGH!! HJÄLP!" Jag försöker att hugga en av bestarna i ryggen, men den vänder sig om och jag tappar yxan. Synfältet börjar bli suddigt och jag känner hur jag hostar upp något blött på tröjan. Jag försöker se vad det är med ser bara en enda nyans. Blodrött.

Sharon hörde ett skrik utanför och stelnade till. Hon reste sig upp.
"Hörde ni också det där?"