[privat] mellan Tonks/Luna och LunaLovegood123

" Tror ni hon lever?" McGonagalls röst.
" Ja hon andas." Madam Pomfreys röst.
" Vad hände rektorn?" Amanda låter orolig.
" Min kära Amanda jag vet faktiskt inte. Fråga Lucy eller Lily de var där." säger Minerva sorgset
" Vad hände?!!!!" skriker Amanda mot Lucy och Lily
" Vi svär vi vet inte. Jag vaknade av att hon kastade sig i sängen, jag tittade på henne en stund innan jag såg blodet som sakta började att sprida sig över hennes kropp. Det var inte förens då jag blev orolig, sen slog hon upp ögonen och hon svettades och såg alldeles febrig ut." sammanfattar Lucy snabbt.
" Hur kan hon bara bli blodig va? Svara!!!" skriker Amanda och börjar sedan att gråta.
" Lugna ner dig Amanda!"säger Minerva, du skrämmer dem.
" Hur ska jag kunna lugna ner mig? Min ända vän har blivit alldeles blodig."säger Amanda upprört, min ända vän, det låter så sorgligt.
" Amanda du är som en syster för mig." säger jag med en matt och svag röst.
" Edith, hur mår du?" frågar Minerva mig oroligt.
" Bra tror jag. Hur länge har jag varit borta?" frågar jag och ser mig runt i sjukhusflygeln.
" Du har legat i koma i 3 månader, det är jul nu." säger Minerva sorgset till mig. Koma i tre månader, en tid jag aldrig kommer kunna få igen.
" Amanda har knappt lämnat din sida." säger Lily. Madam Pomfrey var tvungen att ge henne en säng här i sjukhusflygeln.
Amanda ler mot mig och jag besvarar leendet.

Tre månader. Det var en lång tid. Hela skolan var orolig. Vissa elever hade åkt hem, andra stannade kvar. De man mötte hade rädslan tydligt i ansiktet. Dock såg jag inte så många. De första stannade i uppehållsrummet eller skyndade sig igenom korridorerna om de måste. Jag hade slutat med mina nattliga besök hos Helena. Jag tillbringade all min tid till att läsa och göra läxor. Jag läste allt. Även mugglarböcker. Jag var säker på att jag skulle hitta något, något liknande det som hänt. Jag lärde mig trollformler att försvara mig med. Jag satte upp skyddsbesvärjelser i sovsalen. Mina sovsals kamrater hjälte också till. Vi delade bra trollformler som vi kunde behöva och diskuterade teorier. Trots det hemska så var jag lycklig. Jag hade hittat något som liknade vänskap. Vi satt och läste tillsammans, vi pratade med varandra och för första gången i mitt liv var jag lycklig.
Sedan hände en sak som kom att förändra mitt liv. Under en trollformellära lektion övade vi på uppmuntringsbesverjelsen. Vi fick välja själva vilka vi skulle vara med. Brianna i min sovsal frågade om vi skulle arbeta tillsammans. Hon fick sedan högsta betyg av läraren för att han tyckte att jag såg ärligt lycklig ut. Medan vi gick tillbaka små fnissade vi åt misstaget han hade gjort. Uppmuntringsbesverjelsen hade inte gjort nån märkbar förändring. Kanske var jag bara lycklig lite längre. Sisådär fem dagar.

Jag kan knappt fatta att 3 månader av mitt liv har försvunnit. Jag är fortfarande kvar i sjukhusflygeln, Amanda har gått till sin lektion. Så jag är helt ensam kvar i flygeln.
" Hur mår du nu?" Frågar Madam Pomfrey mig som kommit ut från sitt kontor.
" Lite huvudvärk bara." Svarar jag och drar handen genom mitt hår.
" Här." Säger Pomfrey och räcker fram några tabletter till mig. " Ta de varje kväll innan du ska sova, så bör huvudvärken försvinna."
" Okej." Säger jag och gör mig redo att gå.
" Vänta lite. Jag har pratat med Flitwick och han håller med mig. Vi har bestämt att du inte får spela quidditch mer. Håll dig undan från fysisk aktivitet fram tills påsklovet."
" Vänta va? Ingen quidditch???" Skriker jag
"Lugna ner dig, här är ditt schema gå till din lektion nu. " säger Pomfrey
Jag tar tag i mitt schema och går ut ur flygeln. Sen går jag med snabba kliv till örtläran.

Asså, jag har typ helt glömt bort allt i den här. Läste om, men jag är helt jätte omböjd med min karaktär. Kan vi skapa ett nytt rollspel?

Och då behöver det inte vara privat. Fast vi kan börja själva utan å tagga någon, och så hittar man dit om man hittar dit?

Låter som en bra ide
Skickar en uggla till dig