Privat med Missy

Andrew fnös. "Hur kan du inte veta vilka vi är?" morrade han ilsket fram. Han öppnade munnen för att fortsätta, men Gawky hade närmat sig för att få stopp på onödigt prat.
"Vi går direkt till saken tycker jag. Mitt namn är Gawky och det här är Andrew. Vi har blivit skickade av de andra ärkeänglarna för att diskutera din framtid." förklarade han stelt. Hans mörka blick var fäst på den fallna ängeln, den kanske skulle kunna borra hål om det var möjligt.

Det var därför dem hade kommit. Det var därför bara en liten klocka ringde inom mig. Andrew och Gawky, två av ärkeänglarna.
"Jag har en framtid på jorden", sa jag. jag stirrade på Gawky. "Eller vad kan ni göra?" Äkeänglar hade störta makten av alla änglar och kunde göra nästan vad som helst. Men att ta tillbaka mig, varför skulle dem vilja det ens?

Andrew drog på munnen och såg otroligt nöjd ut med sig själv. Nåja, han var ju ny på det här men snart fick man nog ta och sätta honom på plats. Gawky såg fortfarande oerhört uttråkad ut. "Döda ska inte återvända till jorden, det är vi ärkeänglar överens om. Nu har vi bestämt dig för att ge dig en chans att återvända hem." började han förklara.
"Det ända du behöver göra är att ta livet av en människa - då kommer en av oss med dina vingar. Men det kan inte vara vilken människa som helst - det är en specifik som du har träffat alldeles nyligen." avslutade Andrew självbelåtet. I nästa sekund flög de båda två upp till himlen, där de skulle hålla koll på hans nästa steg.

"Ni menar de..." började jag men dem var redan borta. jag suckade.
"Ni MENAR HON JAG INTE ENS KAN NAMNET PÅ?!" Skrek jag och kollade upp mot himlen. Det stod klart i hjärnan. Döda en person och komma tillbaka eller leva på jorden, då skulle jag nog hellre döda personen. Då hade jag något att göra, söka upp tjejen.

Gawky återvände ner. Det hade varit ett misstag att ta med sig Andrew redan nu. Han lät makten stiga helt över huvudet och det var inte bra. Visst var det viktigt för ärkeänglarna att hålla huvudet högt och vara självsäkra då de var de som bestämde, men Andrew hade ändå kunnat sköta saken bättre.
"Ursäkta avbrottet." Han landade bakom Jimmy och harklade sig. "Ja, vi syftar på flickan du träffat. Vi har inte valt henne av någon personlig orsak, men hon tänkte på dig hela vägen hem och det skapar ett band mellan er. Vill du återvända till himlen är det hennes liv du måste offra. Du har endast en chans. Misslyckas du: blir du fast på jorden för evigt, bortom all räddning. Några frågor?"

"ja, varför behöver jag döda en oskyldig? Borde inte det bättre med en mördare?" Jag visste att jag inte borde säga emot och vara så kaxig, men det var något med henne som var speciellt.

Gawky spred ut sina vingar än en gång, beredde sig på att återvända upp till himlen igen. "Du är inte i en position där du har rätt att ifrågasätta någon, inklusive mig." svarade han kort. "Flickan heter Dabria Coldwell och går sista året i skolan. Det är upp till dig att komma på en fungerande strategi för att komma henne nära. Förhoppningsvis ses vi inte förrän du får tillbaka dina vingar." Ett ögonblick senare var han borta och planerade inte att komma tillbaka.

ärkeänglar kan vara skithögar ibland tänkte jag för mig själv. Okej en strategi nu då. Plötsligt kom jag på en. Gawky hade ju sagt att hon gick sista året i skolan, om jag kom in på samma skola i samma klass skulle det nog funka. Om jag bara visste vilken skola hon gick i.

Följande morgon vaknade Dabria vid tiotiden. Det var ganska tidigt för henne, med tanke på hur sent hon kommit hem och den tid det tog för henne att göra sig i ordning på kvällen. Hennes morbror hade tack och lov somnat - så han hörde eller märkte ingenting. Det var söndag morgon vilket var otroligt skönt. Nu hade hon en hel dag på sig att samla krafter inför ännu en härlig vecka i skolans underbara värld. Sista året var så stressigt att hon mådde dåligt bara av tanken. Det var läxor och inlämningar åt alla håll och kanter.

Solen hade gått upp för länge sedan och jag hade fått en liten sömn hos en gammal, men trevlig, gumma. Det ända problemet var att huset luktade som en blandning av katter, nybakat och rengöringsmedel. Men det hade varit lite bra för jag hade en ledtråd. Gumman var Dabrias mormor och även om hennes minne inte var perfekt fick jag veta ungefär var hennes morbror bodde. Så jag hade snabbt stuckit iväg för att leta mig till hennes hus.