Öppet PJ rollspel

ja gärna för mig

Okej! =) Vem börjar?

Jag kan börja


Cade var på väg från frukosten till arenan. Han gick runt och kollade på alla kampare som gick runt honom. Cade vägde sitt svärd i hand medans han gick in i Arenan. Han gick mot en av "dockorna" och började så fort han var inom räck håll. Han träffade med sitt svärd på olika sidor av dockan både högt och lågt och slogs mot den länge fast blev bara mer och mer uttråkad.

(Hoppas att det är ok att vi börjar förresten?. Är mer van att rolla på engelska, föråt om det blir något konstigt.)

Jackie

Jag var i verkstaden och pratade med min bästa vän Jonathan. Vi hade träffats innan jag kom till lägret för flera år sedan. Jag höll på att laga hans sköld som hade gått sönder i det senaste fånga-flaggan-spelet, och han stod där och störde mig.
"Jack, Jack, Jackie, Jackie! Lyssnar du på mig?"
"Va?"
"Alltså är du klar snart för jag skulle alltså behöva den där snart för Jade och jag skulle gå ut i skogen till jättemyrboet och alltså jag är redan sen och hon är säkert jättearg och hon är läskig när hon är arg och hon slog mig med en stekpanna förut och jag är rädd..."
Jag försökte ignorera honom medans han fortsatte prata. Tillslut tryckte jag skölden i hans armar och sa
"Du är skyldig mig nu, Jonathan!" Han såg lite rätt ut och jag log på insidan. Innan han hann svara hade jag redan sprungit iväg. Att jag orkar med honom... tänkte jag. Jonathan, son av Hermes var definitivt den mest hyperaktiva personen på lägret. Och han hade en förmåga att prata öronen av folk. Ugh. Jag bestämde mig för att gå ned till arenan för att se om någon var sugen på en träningsmatch.

Jaqueline satt på andra raden på läktaren och tittade mest på de som slogs där. Hon var usel med svärdet, hon brydde sig inte ens om att försöka längre. Hon föredrog sin båge istället, och satt, litet uttråkat, och tränade med den istället. Hon roade sig litet med att retas med de som tränade där nere och skjuta pilar omkring dem. Kanske skulle hon försöka sig på det där igen? Bara för att ha något att göra, om inte annat.

Cade tröttnade efter ett tag på att bara slåss mot dockan och lutade sig bakåt mot den med en uttråkad suck medans han kollade på de andra som slogs runt om honom. ibland så kunde han inte förstå hur de mesta av hans syskon inte gillade att slåss, det gav en speciell frihet, en känsla av att man kan faktiskt hjälpa till och om att man faktiskt kan skydda både andra och en själv.

(Skriver det här på telefonen)

Jack

Jag kommer in i arenan och ser mig omkring. Jag ser flera Ares-campare som slåss med klubbor och en tjej med pilbåge som sitter och tittar på. Jag ser att det är Jacqueline, en Appollo-campare som jag känner lite, eftersom vi ofta hamnar på samma lag i fånga flaggan. Jag går upp till henne.

Jaqueline såg hur Jack, dotter till Hefaistos, kom upp emot henne. Hon kände henne litet, men inte särskilt väl. Hon verkade som en trevlig tjej. Hon log emot henne.
"Hej."

Jack

Jag svarar.
"Hej!" Jag sätter mig bredvid henne. Jag ser att hon har pilbågen i handen.
"Snälla skjut ner några Ares-campare åt mig", säger jag. Hefastios och Ares hade aldrig kommit bra överens, och det gjorde inte deras barn heller.

Jaqueline skrattade.
"Vem?" Frågade hon och tog demonstrativt ut en pil ur kogret och satte den på strängen.