Adora och Minihäst

Hoppas att provet gick bra!!
-

Han skrattar till. Hon ljuger nog om Aslan, jo det gör hon.
"Inte för att köra upp det i ansiktet på dig", eller jo, just därför, "men du sitter fastkedjad och jag är väldigt fri." Han gör ett ganska absurt litet skutt med tanke på att han är i en fängelsehåla av is mitt i natten.
Men han går. Hon har slutit ögonen och han vågar viska ett mjukt "Hejdå" innan han försvinner upp till sitt hem.
Mamma ligger och sover och Levi byter om till sin pyjamas och sjunker ner i sin relativt mjuka säng. Om man jämför med flickan i fängelsehålorna sover han verkligen mjukt.

Det gick sådär.. Det var 170 sidor att läsa och så frågar den förbaskade läraren bara om Romarriket och hur en medeltida stad såg ut.. Varför skulle jag liksom då läsa om litteratur i antikens Grekland eller vilka fenicierna var
--

Star såg efter honom. Man behövde inte vara ett geni för att förstå att han inte trodde på henne gällande Aslan. På sätt och vis förvånade det henne inte, ingen hade sett Aslan på flera år. Måtte han komma tillbaka snart! Den egentliga orsaken till att hon besökt faunen Tumnus var för att hon tagit avsked. Hon skulle ha gett sig iväg för att hitta lejonet.
Följande morgon vaknade Star av att fängelseporten öppnades och Ginarrbrik kom in. Han hade ett elakt leende på läpparna när han placerade en liten silverbricka med en hård brödkant och ett glas vatten bredvid henne. Ja, de var ju väldigt sparsamma när det kom till mat. Brödet var lika hårt igen men vattnet fick hon i sig innan det hann frysa till is. Snart var hon lämnad ensam igen. Vad tänkte de göra med henne egentligen? Hon hade ingen information att dela med sig av.

Mehhh Förhoppningsvis kommer du ha nytta av det i framtiden i alla fall!
Och förlåt för att jag suger på att svara //
_

Solen sken in i Levis rum och med viss möda öppnade han ögonen.
Idag stod träning återigen på schemat så han gick ned mot samlingen och tuggade tankspritt på en limpkant. Det var mycket som snurrade i hans huvud. Drottningens nyvunna uppmärksamhet, flickan i fängelsehålorna... Borde han kanske ta med sig något från lunchen som alltid bjöds på träningarna? Nej, varför skulle han ens göra det? Han skakade på huvudet.
"Vad tänker du på, kompis?"
Personen som frågan kom ifrån var långt ifrån en kompis. Han tillhörde liksom Levi de bättre i gruppen, men till skillnad från honom hade han nog allt. En hel familj, en stuga i närheten av slottet och hans familj var självklart omtyckt av drottningen. Levi hade inte mycket, men efter gårdagen kände han att han nog hade något viktigt i alla fall. Han var viktig för drottningen.
"Hur jag ska mörda dig på snabbaste vis", fräste han till svar.

Träningen gick skitdåligt. Hans ilska och svårighet att fokusera gjorde det nästan omöjligt att göra något vettigt och den enda påverkan hans kropp fick var nog i form av köldskador. På lunchen lade han fiktivt ner ett äpple i fickan, en stor risk men han orkade inte bry sig. Han förtjänade nästan att straffas.
En av vargarna som också tränade med honom såg länge på honom med sina gula ögon som verkade allt men böjde sedan bort blicken.

Han hade klarat sig, och med ett äpple i fickan gick han och tog en tupplur i väntan på mamma, och kanske kanske att han skulle gå ner till henne när han hade ätit middag.

Gör ingenting alls
~
"Du måste välja vilken sida du står på. Min eller deras?" Jadis gjorde en gest mot sin stora samling stenstatyer - främst på de varelser som tillhörde, eller tillhört, den goda sidan. Hon hade en lustig hobby och Star hade ingen önskan om att bli en del av hennes kollektion.
"Om du bara själv insåg vilken potential du har. Med min hjälp skulle du kunna bli stor, kanske till och med nästa drottning?" Häxan smålog för sig själv noterade Star, då hon sneglade mot kvinnan.
"Och om du bara kunde inse att jag aldrig vill bli en del av dig eller ditt folk!" svarade Stella och korsade armarna över bröstet. I nästa sekund höjde häxan sin stav - då hennes längtan efter en till staty att pryda ingången med blev för stor.

Star öppnade ögonen och suckade av lättnad då hon förstod att allting bara varit en dröm. Hon måste ha slumrat till en stund. Uttråkat satte hon sig upp och såg sig omkring. Fanns här ingenting som skulle kunna hjälpa henne att komma loss och rymma? Fotbojan sved bara hon lite rörde på sig. Utanför fängelsehålan vaggade en jätte fram och tillbaka. Han var väldigt mullig och lång dessutom: hon skulle inte vara någon match för honom.
Om den där Levi återvände så kanske hon skulle kunna övertala honom att hjälpa henne? Om han med egna ögon fick se Aslan och träffa "hennes" folk - så skulle han knappast vilja återvända till häxans hov. Åtminstone skulle Star inte göra så om hon varit i hans skor.

Middagen är äten och fingrarna tinade och Levi går ner till fängelsehålorna. Han bara måste helt enkelt.
Se mig inte, se mig inte mässar han tyst i huvudet och han tror att han kommer ner säkert, men i ett slott som detta känner man sig aldrig riktigt säker, man vet aldrig vad som lurar runt hörnet.
Han har handen på äpplet och känner att det blir halkigt av svett. Skit också. Han torkar av det med skjortärmen och sedan är han framme vid flickans cell.
"Hej", säger han lågt, rädd att skrämma henne.

Star blinkar förvånat till när jätten grymtar till och vaggar iväg. Vad tog det åt honom nu då? Mer hann hon inte fundera på den saken då Levi dykt upp. Varför besökte han henne igen? Ingick det kanske i hans uppgifter - att springa ner till fångarna och hälsa på dem? Hennes fingrar hade knappt någon känsel kvar på grund av kylan vilket var väldigt förargligt.
"Ville du någonting speciellt?" undrade hon tyst och tog ett djupt andetag. Trots att hon bara varit här ett dygn kände hon sig annorlunda. Hon var inte ett dugg pigg utan ville helst sova hela tiden. Hon kände kyla istället för värme: vilket var något helt nytt. Slapp hon inte ut härifrån illa kvickt skulle någon annan få leta reda på Aslan. Häxan och hennes folk måste stoppas.

Det var som om all hennes glädje och säkerhet hade frusit till is under natten. Det kändes obehagligt av någon anledning och Levis röst kändes ostadig när han talade.
"Jag bara tänkte..." Det luktade inte trevligt här nere och han kom på att det fanns gott om folk som kunde skvallra, så han sänkte rösten. "Jag tog med ett äpple om du är hungrig." Så skrattade han till och log. "Det är inte förgiftat, jag lovar".
Han petade in äpplet mellan springorna och hoppades att hon skulle ta emot det. Han hade faktiskt ansträngt sig för att få tag på äpplet och flickan hade fyllt hans tänker stora delar av träningen, en möjligt förklaring till misslyckandet, så detta kändes viktigt.

Star spände blicken i honom. Hon var misstänksam mot honom trots att han verkade snäll. Han var någon hon borde betrakta som en fiende. Han tryckte in äpplet genom de smala springorna och hon fick verkligen sträcka på armen för att nå det. "Tack," mumlade hon fram och tog en tugga. Det var saftigt och gott, men det räckte inte för att mätta hennes mage. Förhoppningsvis skulle han inte hamna i trubbel för att han besökte henne. Hon hade en känsla av att häxan inte begärt honom att göra henne sällskap. Hon var tyst en lång stund innan hon fäste blicken på honom igen.
"Hjälp mig härifrån, Levi. Hjälp mig att hitta Aslan. Om du gör det ska jag avslöja mitt namn för dig." Star förstod naturligtvis att det inte var mycket till belöning - men skulle hon vara i hans skor skulle hon spricka av nyfikenhet. Hon avskydde hemligheter och överraskningar, då hon ville veta allt på momangen.
"Snälla," tillade hon och la huvudet på sned.

Han kunde inte säga ja. Han ville inte säga ja, men ändå fanns det något som sade honom att det var det enda rätta.
Han såg lidande ut med hopdragna ögonbryn och ett naket uttryck utan falska leenden.
"Jag kan inte". Det borde kännas som ett självklart svar men det kändes fel. Och hon hade erbjudit sitt namn som tack. Det tydde visserligen på att hon inte hade mycket, men han var väldigt nyfiken. Han hade tänkt lite på vad hon hette, men inget kändes rätt, så det skulle vara så kul att få veta, och namnet verkade vara viktigt för henne eftersom att hon höll det hemligt. "Jag är jätteledsen. Jag kanske kan komma med något i morgon också..." Men vem visste om hon levde imorgon kväll?
Han kunde hur som helst inte ge upp hans drömmar bara för att hon kändes som den där våren han bakom stängda dörrar hört talas om men aldrig fått uppleva.
"Förlåt". Han vände sig om och gick snabbt iväg. Stegen ekade i slottet.

Den förhoppningsfulla blicken i Stellas ögon slocknade när han gick sin väg. Hon skakade på huvudet och kände ögonen tåras. Vad hade hon trott om sig själv egentligen? Efter vad som kändes som en evighet sopade hon in alla tankar i en tom vrå i hjärnan och stängde dörren. Hon ville ha ro så hon kunde sova. Det var det enda sättet för henne att kunna se alla ansikten på sina nära och kära. I drömmarnas värld.
När Star vaknade nästa gång hade hon besök av Jadis och den där arga dvärgen som liknade en tomte. Ginarrbrik. De hade sällskap av en jätte som slog sönder fotbojan.
Star fick inte ens gå själv utan hade spetsen av Ginarrbrik's kniv mot sin rygg. Häxan satte sig ner på sin tron i den stora salen. Jadis vore väldigt vacker om hon inte var så grym. Inte en lämplig tanke just nu, dock.
"Du måste stoppas," mumlade Star fram. Häxan svarade inte med en gång. Hon satt stilla, hennes blick nästan borrade sig genom Stellas smala och tunna kropp.
"Du förstör Narnia. Du förgiftar oskyldigas sinnen för att skapa en armé. Du sprider hat och rädsla vart du än rör dig. Och du är rädd. För det finns bara en starkare än dig," fortsatte Stella med honungslen röst.
"Säg hans namn." Jadis gav henne en blick som kunde tolkas nonchalant men som i själva verket var utmanande. Båda två var medvetna om vad som skulle hända om Star töjde på gränsen.
"Jag talar om Aslan!" Hon slog ut med händerna: något mer behövdes väl inte tilläggas?
"Aslan är inte här. I själva verket har ingen sett det stora lejonet på flera år. Han har ingen makt över Narnia längre, jag har." Jadis snurrade med sin stav och reste sig upp från tronen.