PRS) Ripadal & Adora

Ginny reste sig genast upp när vakten kom tillbaka, med någon som var klädd ungefär likadant. Men med tanke på att vakten som stod vid porten bugade sig, tog det inte lång tid innan hon började pussla ihop de lösa bitarna. Han var ung, i hennes ålder, och måste ju vara någon som de andra respekterade. När hon slutligen insåg vem det var drog hon efter andan och neg lätt.
"Georgina Lightwood, ers höghet." svarade hon svagt. Den ena vakten suckade och muttrade irriterat för sig själv att ingen skulle dö av ifall hon pratade lite högre.
"Varför har du hunden med dig? Det här är ingen djurpark eller marknad." fnös den andra. Värst vad de var otrevliga.

Yami suckade på grund av vakternas otrevlighet och han föste utan dem med kraft i sin hand och sa argt till dem.
- Vet hut, ni är till för att vakta porten, inte för att vara otrevliga.

Han vände sig till tjejen och sa.
- Trevligt att träffas Miss Ligthwood, och min mamma pratade om en tjej som skull komma idag vid det namnet.
Ni ska tydligen jobba här.
Ni kan komma med mig.

"Ja, ers kungliga höghet. Självklart." Vakterna bugade sig inför kronprinsen och öppnade sedan porten för Ginny. Hon höll andan när hon klev in på gården. Det var ännu större än vad det sett ut som utifrån. Storögt såg hon sig omkring och snurrade nervöst en hårslinga runt pekfingret. In till palatset skulle hon knappast aldrig ha något ärende, men redan att ha jobb i det kungliga stallet var en stor sak!
"Och kalla mig för Ginny, är ni snäll." Hon vände sin uppmärksamhet mot prinsen, log och neg igen. Hon visste ju inte hur artig man skulle vara och hur många gånger man skulle niga; så klokast var ju att göra det en gång för mycket än för lite.

Yami suckade och sa.
- Jag har blivit tillsag att aldrig nämna någon vid dess förnamn, även om jag redan kan det.
Även om jag tycker det är lite korkat men även jag måste följa det som bestämt medan jag är kronprins.

Han stannade upp och pekade mot sin häst och sa.
- Den där mörkbruna hästen som du ser är min och han går lös eftersom han inte kan hållas i hage eller i box.

Ginny slöt ögonen och slog mentalt till sig själv. Hon fick lära sig att tänka igenom först innan hon öppnade munnen. Var det där någonting som hon borde ha känt till? I såfall hade hon gjort bort sig ordentligt. Tack och lov verkade prinsen inte ta någon större notis om det, eftersom han strax presenterade sin häst för henne. Hon vände sig mot rätt håll och fick hålla handen överom ögonen för att kunna se någonting överhuvudtaget - då solen illa nog bländade henne.
"Han är väldigt vacker!" utbrast hon förtjust och iakttog den bruna hingsten. Oförståndiga Ginny skulle ha rusat fram för att genast bekanta sig med hästen, men förståndiga Ginny stod kvar vid prinsens sida under tystnad. Hon hade inte råd med ett felsteg

Yami nickade och sa.
- Ja, och du har tur, det är inte bara du som sköter om stallet, det är 1 eller 2 till men min häst kommer att stå på din lista att ta and om och se till att det inte finns några skador.
Och ni får självklart äta alla måltider här.
Föresten, pendlar du eller är du en av dem som stannar?

Ginny trodde knappt sina öron. Skulle hon, bland annat, få ta hand om prinsens häst? Det var minsann en ära och hon kunde knappt bärga sig tills hon skulle få tala om det för sin familj. De skulle bli så glada för hennes skull, det var hon säker på. Att äta alla måltider här på palatset lät alldeles för mycket i hennes öron. I hennes hem åt de middag och något smått på morgonen och det var hon van vid. Att plötsligt få mat flera gånger om dagen lät som rena paradiset.
Hon hann inte tacka för det innan han undrade om hon pendlade eller om hon skulle stanna här dygnet runt.
"Jag bor ytterom staden." förklarade hon. "Jag går hem när jag slutar för dagen och kommer tillbaka till morgonen."

Yami såg på henne och sa.
- Okej, se till att vara här exakt samma tid varje dag och en viktig sak är, kan du rida?

Han såg ner på hennes hund och sa.
- Fin hund föresten.

Ginny nickade hastigt. Självklart skulle hon komma i tid varje dag - hon tänkte inte riskera att förlora sitt första jobb nu.
"Jag red när jag var yngre, men sen slutade jag för min familj hade inte råd att betala för det längre." förklarade hon tyst. Hon förväntade sig inte att han skulle förstå: han var ju trots allt född med guldsked i munnen.
När han nämnde hunden drog hon på munnen. "Hon heter Evy." Labradoren viftade glatt på svansen och nosade nyfiket på prinsens hand.

Yami skrattade och sa.
- Ja, du kommer ju att få lön, plus om man jobbar exrtra hårt kan man även få rida.
Och under vissa utflykter måste hästskötarna följa med då man är borta flera dagar.