prs Bad Wolf och kanelpumpa

Jag är med hela natten, och kollar så att ingen av dem blir skadade. Allt går bra, tills jag måste ingripa när Pettigrew nästan blir trampad på av Lupin. I panik biter jag Lupin i vaden, och han sparkar bort mig, men råttan överlever. Efter att allt verkar lugnt slingrar jag bort till slotted igen, och smyger in till sovsalen. Jag lägger mig och sover med ömmande muskler.

Jag vaknar efter att ha sovit vad som känns som cirka en halvtimme. Min kropp värker, och smärtan känns särskilt av i höger ben. Ingen av de andra två i sovsalen verkar märka av att jag har ont, så jag nämner inget, utan sätter på mig min uniform, och går ned mot frukosten.

När jag öppnar dörrarna är det tomt (Vad konstigt, det är ju inte så att klockan är runt 6 på morgonen), sånär som på ett Hufflepuff-par och en grupp Ravenclawelever, som troligen gått upp tidigt för att öva inför säsongens första quidditchmatch mellan Ravenclaw och Gryffindor. Jag ska kommentera matchen. Vi får se hur det går.

Jag sätter mig vid det helt tomma frukostbordet, och tar för mig av våfflorna, som är helt nygräddade och varma. Husalferna är fantastiska kockar.

Sedan kommer jag på att Alicia troligen fortfarande ligger kvar på sjukhusflygeln, så jag kastar i mig resten av maten, och springer så fort jag kan med min skadade kropp upp för trappor, medan jag skickligt undviker de falska trappstegen.

Jag smäller upp dörrarna till sjukhusflygeln, och möts av en överhypad Alicia.
”Vad gav hon dig?” frågar jag småskrattandes. Hon rycker på axlarna, och jag tar chansen att titta runt efter en viss varulv, som borde vara kvar här. Och mycket riktigt ligger Remus Lupin i en säng. Jag går fram till honom, och ger honom en lätt knuff. Han slår upp ögonen, och ser skrämd ut när han ser mig. Undrar varför. (NOTE MY SARCASM)

”Jobbig natt, va?” säger jag och ler åt hans ytterst förvånade ansiktsuttryck.

Det är marodörerna jag ser gå upp från skogen mot slottet på morgonen. Jag springer genast fram till dem.

"Var har ni varit?", frågar jag nyfiket och granskar dem en i taget. De ser upp på mig. Sedan utbyter de en gemensam skräckslagen blick.

"Vi tog en promenad bara. Klockan är snart 5 - vi måste skynda oss upp till slottet innan alla vaknar!", säger James febrilt. Jag ser hur Peter och Sirius stöttar Remus som ser helt slut ut. De ser alla rätt slut ut när jag tänker efter.

"Har ni tagit promenader i förbjudna skogen? Ni kan bli relegerade! Har ni varit ute hela natten?", mina frågor trillar ut ur munnen på mig. Plötsligt lägger James sin hand över min mun.

"Snälla, säg inget till någon. Det är viktigt.", säger James övertygande. Jag nickar.

"Visst. Jag säger inget.", säger jag tyst när han har tagit bort handen.

Därefter går vi tysta tillbaka till slottet. Sirius hjälper Remus till sjukhusflygeln - jag, James och Peter går till sällskapsrummet. Jag är naturligtvis nyfiken varför Remus behöver uppsöka sjukhusflygeln - men jag antar att det har att göra med hur sliten han sett ut. Han har säkert ramlat i skogen under natten.

Snart är vi sällskapsrummet och jag smyger in i sovsalen. Jag sover igen innan mitt huvud träffat kudden.

* * *

Nästa morgon vaknar jag hur någon omilt skakar mig.

"Vad är det?", grymtar jag fram.

"Frukost. Nu.", säger Lily och jag stönar plågsamt.

”Hu…Hur…?”
”Varför jag vet? Du är borta varje fullmåne. Jag känner igen tecknen. Min syster var en” säger jag en aning sorgset.
Han nickar långsamt.
”Om du nämner det där om min syster till NÅGON! Förhäxar jag dig, så se upp”
är det sista jag säger, innan jag går ut, dragandes med Alicia.

Vi går ned till stora salen igen. Jag åt, men Alicia är hungrig, så nu sitter jag återigen vid slytherinbordet. Alicia pratar glatt på om något ointressant, medan jag sitter och längtar hem. Till vårat egna bibliotek, där jag kan sitta hela dagarna utan att bli störd en enda gång.

Det är ett ställe där jag känner mig trygg.

Salens dörrar slår upp med ett brak, och in tågar marodörerna. Eller, alla utom Lupin, som vi alla vet var han är. Och någon blond Gryffindorare. Jag minns hennes namn, Emmeline Vance. Hennes hemlighet är att hon hade en mugglarflickvän under sommaren, men hon går tätt intill Black, som ett plåster. Hon är säkert bisexuell. Ett mistag från min sida, att anta a hennes sexualitet, bara sådär. Att han gick vidare så snabbt endå. Igår grät han över henne. När de går mellan borden börjar folk viska och mumla.

Rykten sprider sig fort på Hogwarts, och hela skolan vet vid lunchtid, att Sirius Black har en ny tjej.

Undrar hur alla andra tjejer känner sig nu. Säkert avundsjuka. Vad är det egentligen för speciellt med Sirius Orion Black?
Den frågan saknar jag svaret på.

Jag sitter vid Gryffindorbordet - inklämd mellan Lily och Melody. Mina ögon är fortfarande tunga efter promenaden i gryningen så jag vilar mitt huvud på Melodys axel. Jag ser hur folk går in och ut igenom stora salen. Plötsligt hör jag någon harkla sig bakom oss. Vi snurrar runt.

"Jag delar ut er scheman nu.", säger professor McGonagall och delar ut ett varsitt ifyllt schema. Lily säger något vänligt och börjar genast småprata med läraren. Jag tar mitt schema och drämmer ner det i bordet - ingen studiemotivation för fem öre...

Plötsligt hör jag hur någon eller några drar efter andan från flera håll i salen. Jag ser upp mot entrédörren - där ser jag Sirius. Han är inte ensam inser jag snabbt. En femteårselev - Emmeline Vance - går klistrad vid hans sida. Han ler mot henne. Hon ler tillbaka. Jag känner hur mitt hjärta krasar i min bröstkorg.

Till min förfäran går det mot vårt håll. James, och resterande marodörerna förutom Remus, tar riktning mot Gryffindorbordet. Jag måste kämpa för att hålla bort grimasen när jag ser Emmeline's självbelåtna leende.

"Mår du bra, Claire?", frågar Melody bredvid mig. Hon granskar mig oroligt.

"Jag mår rätt illa. Jag ska nog gå och hämta mina böcker.", säger jag. Melody nickar och vänder sig mot de nyanlända som kommit till bordet. Alla blickar är vända mot den där Emmeline. Jag hatar det.

“Tror du att det blir drama?” frågar Alicia, och jag nickar. Drama är det bästa Alicia vet.
Vi sitter kvar ett tag och lyssnar på skvaller, innan vi skrattandes lämnar stora salen.

Folk har tydligen hört om hur bra jag är på att utpressa och hämnas, för jag har fått minst 20 tjejers förfrågan om jag kan bryta upp det nya gyllene paret. Jag säger bestämt nig varenda gång. Det är deras fel att de inte gjorde något innan Sirius faktiskt fick en flickvän. Under en håltimme går jag till sjukhusflygeln för att få något mot den bultande värken i höften.

Väl där sitter jag och irriterar Remus Lupin ett tag. Jag försöker få in så många ord som har med hans lilla pälsproblem att göra in i en mening. Efter ett tag sträcker han sig framåt, och tar ett stryptag på mig för att få mig hålla tyst.
”Äntligen” säger han efter att han släppt, och jag inte har börjat prata igen.

Jag räcker ut tungan mot honom innan jag vänder mig om och skyndar mig till Trolldomskonsthistoria. Den enda lediga platsen är som tur bredvid Alicia.
Professor Binns har inte börjat än, så jag hinner precis ta upp mina böcker innan han harklar sig och entonigt börjar prata om svartalvernas uppror. Eller det är vad jag tror han pratar om. Man kan aldrig riktigt vara säker med honom.

Han är ändå ett spöke.

Och äntligen är dagen slut.

Lektionerna för dagen går olidligt sakta. Jag kan inte koncentrera mig. Det enda jag tänker på är Sirius och Emmeline Vance. Under tredje lektionen - vilket var örtlära med Hufflepuff - hör jag några tjejer från Hufflepuff prata om en viss Slytherinelev. Naturligtvis blir jag nyfiken.

"Vad är det med Amelia Tyler i Slytherin?", frågar jag de fnittrande tjejerna i slutet av lektionen.

"Har du inte hört?", säger den ena och lägger sitt mörkbruna hår bakom öronen.

Jag ruskar på huvudet.

"Tydligen så har typ jättemånga tjejer bett Amelia Tyler att splittra Sirius och den där tjejen.", berättar den andra tjejen som har rödblont uppklippt hår. Omedelbart blir jag intresserad.

"Vadå? Ska hon göra det?", undrar jag och håller andan.

De två Hufflepuff-eleverna ser på varandra och rycker på axlarna. Jag lyssnar på resterande fem minuterna av lektionen, sedan börjar jag tänka. Är det Amelia Tyler man ska vända sig till om man vill ha Sirius singel? Det verkar ju lite oädelt ändå. Jag kan ju inte tvinga Sirius att bli ihop med mig, för det kanske han ändå inte skulle vilja. Men en kärleksdryck då? Mitt huvud känns nära att explodera. Jag bestämmer mig att jag ska besöka biblioteket efter skoldagen - för att försöka hitta en lösning på problemet. Sirius och Emmeline-problemet.

Jag kastar mig på sängen efter att ha klätt av mig skoluniformen och bytt om till ett par skönare mysbyxor. Sedan bestämmer jag mig för att ta mig ned mot biblioteket. Det borde vara relativt tomt vid den här tiden, och jag vill gärna ha en stund ifrån Alicia. Missförstå mig inte, hon är min bästa vän, men jag kan inte ta hennes hyperaktivitet och positiva syn på livet hela tiden. Hon är inte till så stor hjälp när det gäller känslor. Vare sig kärlek (Jag vill veta vem hennes pojkvän är) eller familj (Jag vill prata om min syster).

Allt detta leder upp till att jag sitter helt ensam i biblioteket, så när som på en viss varulv. När han tror att jag inte märker stirrar han på mig ibland. Men jag märker allt. Minsta lilla detalj. Jag antar att han är intresserad av en tjänst i utbyte hot en hemlighet eller kanske att separera på Black och Vance.

Jag går fram mot honom, och han tittar upp från sin bok, som förövrigt är upp- och ned.

”Du är inte särskilt diskret” säger jag, och vänder på hans bok. Han rodnar.

”Vad vill du mig?” frågar jag, och han rycker på axlarna. ”Försöker du läsa åt fel håll? Eller är du bara korkad?” frågar jag sedan.

”Jag tror att jag bara är korkad” säger han och får ett skratt från mig. "Hur mår din familj?”

Jag svarar inte, och han inser att han sagt något fel. Han försöker säga något, men jag avbryter Remus.
”Skit” säger jag vasst, och trycker hans bok hår mot hans bröstkorg. Innan jag går mot min plats.
* * *
Remus stirrar efter den rödhåriga 16-åringen. Vad gjorde han för fel?

Med vissa förhinder (näsvisa frågor från mina kamrater i Gryffindor) tar jag mig tillslut iväg till biblioteket. Jag var tvungen att hitta på en nödlögn - för nog skulle de tyckt det var väldigt konstigt att jag frivilligt skulle gå till biblioteket. Jag hade inte direkt ryktet av att hänga där ofta.

Jag är lättad när jag faktiskt hittar till rätt ställe. Det första jag ser när jag kommer in i biblioteket är två figurer som befinner sig extremt nära varandra. För en sekund svär jag inombords för jag tror att det är Sirius och Emmeline Vance. Sedan ser jag att det inte är det. Det är Remus och Slytherin-eleven Amelia Tyler. Hon trycker en bok mot honom och sedan stegar iväg. Hon verkar inte direkt glad.

"Remus!", ropar jag. Jag ser hur Amelia blänger på mig och Remus tittar upp med en förvirrad blick. Jag går mot honom och sätter mig på en stol bredvid honom.

"Claire, vad gör du här?", han ser om möjligt mer förvirrad ut än tidigare.

"Öh, jag tänkte kanske försöka prestera lite bättre i skolan det här året. Lägga lite mer tid på läxorna och så...", min nödlögn är totalt genomskådlig - men Remus verkar inte lägga någon notis om det.

"Åh, okej.", mumlar han istället. Jag ser hur hans trevande blick söker sig mot Amelia Tyler som sitter några tiotals meter bort. Jag lägger ihop ett och ett - men hindrar mig själv snabbt. Det kan ju inte vara möjligt? Eller?

"Du, Remus, faktiskt... Jag skulle vilja be dig om lite hjälp.", säger jag. Remus vänder blicken mot mig.

"Okej, hjälp med vadå?", frågar han misstänksamt.

"Jo, vi ska skriva en uppsats om en viss trolldryck som vi tycker har en intressant inverkan...", ännu har jag inte ljugit. Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter. "Så, vad vet du om kärleksdrycker?"

Jag blänger på gryffindortjejen. Hoppas att hon inte drog förhastade slutsatser. Jag lyssnar vagt på deras konversation. Garnett är en mycket dålig lögnare. Hon vill veta mera om kärleksdrycker. Hon kanske ska använda den till att fixa Black-problemet.
Jag bestämmer mig för att faktiskt hjälpa henne, mest eftersom hon inte har frågat mig om hjälp, men verkar behöva en hel del.

Jag går runt i biblioteket och tar ut en bok då och då, kollar igenom den, och ställer tillbaks boken på sin plats. Om jag hittar något värdigt att använda skriver jag ned sidnumret och bokens namn på en bit pergament. Snart har jag en liten hög med olika böcker, stora som små. Vissa är bara några sidor långa, medan viss troligen har över 1000 sidor.

Och alla har någonting gemensamt. De alla fokuserar på hur man kan bryta upp folk, eller bästa sättet att få någon att gilla dem.
Wow, den tuffa slytherineleven hjälper någon utan att få något i gengäld.

När jag smyger tillbaka mot de två gryffidorarna står de väldigt nära varandra. Varför står de så nära? Och varför bryr jag mig? Jag kan inte… Jag får inte ha en crush på Remus Lupin.
Jag stannar upp och väder mig om. Finns det något sätt att smyga sig in i deras uppheållsrum? Jag skulle kunna lämna sakerna på hennes säng.

Jag kanske borde skriva ett brev till henne, och förklara.

”Till Clarie Garnett.
Jag hörde en konversation du hade om kärleksdrycker, och la ihop två och två. Du vill ha Sirius Black. Och jag vill ha revansch. Så vi kan samarbeta. Som du kanske vet
så hade Sirius Black en flickvän hela förra året, Clara Oswald Tyler. Hon var min syster, och som du kanske också vet gick hon bort under lovet, och han har redan gått vidare. Han förtjänar dig, dessutom. Jag har samlat in all fakta du behöver. Kom till mig om du vill ha någon hjälp.
//Amelia Tyler"


Dags att sätta min plan till verket.

Remus är inte till stor hjälp i det här ämnet märker jag tillslut. Han verkar hela tiden lite nervös och frågar misstänksamma frågor. Jag får i alla fall reda på att en dryck vid namn 'Amortentia' är den starkaste kärleksdrycken. Jag försöker hitta några böcker om ämnet, men tack vare min bristande bibliotekskunskap lämnar jag tomhänt. Jag känner att hoppet för en relation med Sirius förmodligen är ute.

Jag går tillbaka till sällskapsrummet och går omedelbart raka vägen till sovsalen eftersom jag ser Sirius och Emmeline Vance tillsammans framför brasan. Euw.

På min säng ser jag att det ligger en stor bunt med böcker. Omedelbart suckar jag och tänker att det måste vara Lily som varit i farten och lagt massa läxböcker där som någon icke-subtil hint att jag borde studera mera. Jag går fram för att undersöka närmare, men blir då väldigt förvånad. På alla böckerna ligger en lapp. Lappen tar jag upp och läser med förundran.

”Till Clarie Garnett.
Jag hörde en konversation du hade om kärleksdrycker, och la ihop två och två. Du vill ha Sirius Black. Och jag vill ha revansch. Så vi kan samarbeta. Som du kanske vet
så hade Sirius Black en flickvän hela förra året, Clara Oswald Tyler. Hon var min syster, och som du kanske också vet gick hon bort under lovet, och han har redan gått vidare. Han förtjänar dig, dessutom. Jag har samlat in all fakta du behöver. Kom till mig om du vill ha någon hjälp.
//Amelia Tyler"

Jag drar efter andan, men sedan gör jag någon slags liten glädjedans bara för att jag är ensam.

Kanske finns det hopp ändå?