Privat mellan Ripadal och kanelpumpa

Hon såg på honom och gick runt honom lite samtidigt som hon böjde ner sin mänskliga kropp lite och drog lite i hans kläder lite men släppte dem snabbt.

"Hur gammal är du, Cassie?", undrade jag och såg på kentauren som stannat framför mig. Jag hoppades att jag inte skrämde iväg henne - men samtidigt var jag olidligt nyfiken på den här figuren. Jag hade aldrig träffat en kentaur förr eller någon annan varelse.

Hon såg inte särskilt farlig ut faktiskt - så jag kunde knappast tro att det var figurer som Cassie som mina föräldrar hade varnat mig för.

Cassie log lite och sa lungt
-16 år.
Har du gått vilse eller är du bara här?

"Jag bara... jag tror inte jag har gått vilse.", sa jag och såg mig förvirrat omkring.

"Jag är på upptäcktsfärd skulle man kunna säga... Bor du här i skogen?", frågade jag Cassie nyfiket.

Cassie nickade och såg sig omkring lite innan hon svarade.
-Ja tillsammans med flocken.

Hon såg på honom och hon stampade öite i marken med en hov.

"Flocken?", frågar jag förvirrat. Helt plötsligt hör jag ett dundrande av hovar.

Jag ser skräckslaget upp mot Cassie.

"Vad är det som händer?"

Cassie flämtade och såg ledaren av hennes flock tillsammans med flocken komma rusande längre in från skogen och hon tog tag i killen och slängde upp honom på sin hästrygg och kastade sig sedan iväg i full galopp.

Jag satt på Cassies rygg - och hon galopperade snabbt. Jag såg hur träd, växter och stenar fladdra förbi. Jag fick tårar i ögonen på grund av fartvinden.

"Vart ska vi?", ropade jag till Cassie.

Cassie såg sig inte om men fortsatte galoppera och sa med ansträngd stämma.
- De tror att du är fiende jag måste föra dig i säkerhet.

Cassie sänker inte farten.

"Är det din flock? Tror dem att jag kommer göra er illa? Jag är inte farlig, jag lovar!"